Vi har haft en jätte trevlig campinghelg tillsammans med Eskels. Det var verkligen höt ute, lite sol men uppehåll och härligt kall uppfriskande luft. Helt okej faktiskt, allt utom regn är godkänt nuförtiden. Barnen var ute och lekte mycket i lekparken och på hinderbanan som fanns i skogen. Jag tror att Smilla hade roligast i hinderbanan. Ni skulle ha sett hur hon flög omkring bland alla hinder, över och under och lite balansgång däremellan. Tror att agility skulle passa henne bra, om hon bara lugnade ner sig lite. Allt ska ske mycket snabbt, då är det roligast.

Nu är jag i Trollhättan och hjälper mamma med diverse saker inför begravningen på onsdag. Mattias och barnen kommer hit imorgonkväll. Det är mycket pappersarbete och en mängd telefonsamtal att klara av. Idag fick mamma en räkning från sjukvården för ett läkarbesök som skulle ha skett 6 dagar efter att pappa dog???? Ibland kan man fundera över hur det kan bli så fel. Om man inte orkar att kolla att allt stämmer, eller inte har ork att ta itu med saker och att ifrågasätta, hur gör man då? Det är fruktansvärt.

Imorgon måste jag ringa försäkringskassan som tydligen hade skickat brev hem till mig och ville ha telefonkontakt. Nu ska de börja och jaga en också.....Hon har redan ringt och jagat min husläkare men det räcker tydligen inte. Ändå skrev läkaren på senast sjukskrivningen att tanken är att gå upp mer i tid efter september månad. Vi får väl se vad hon har att säga.

Känns lite nervöst inför Victorias provtagning och behandling på torsdag. Det är alltid jobbigt att vänta på dessa provsvar och det känns som att livet rullar på för bra just nu med henne och det oroar mig, tyvärr. Kan det verkligen få vara så här bra? Idag har hon varit på scoutern igen och det var sååå roligt. Hon sken som solen, sa Mattias. Hon orkar med hela skoldagarna plus aktiviteter på kvällen. Det är fantastiskt. Det trodde vi aldrig i vintras. Hon ringde mig förut och sa att imorgon är det teater i gympahallen, hur ska jag göra då? Jag får ju inte vara med alla andra i gympasalen? Jag har inte hjärta att säga att hon får sitta i klassrummet då. Ibland får man ta lite risker. jag sa att honkunde följa med och se på teatern. Gissa om hon skrek i andra änden av luren????