Marcus Birro

Ser om filmen Hardware från 1990. Gick på bio och såg den när den kom och älskade den. Den är nästan lika bra nu, på dataskärm.

Hotellrummet som en liten kub, en sorts fristad mitt i fotbollsvimlet.

Roboten i den där filmen heter Mark 13 efter Markusevangeliet i bibeln.

Jag har alltid med mig min mormors svarta bibel överallt. Nu bläddrar jag fram och läser just det stycket och lite annat. Tycker mycket om Uppenbarelseboken.

Vägen till kärleken kan knappast bli mer tydlig än att i stillhet läsa i bibeln innan man somnar. Man ser tydligare då. Ingenting skymmer sikten.

Har tävlat i På Spåret. Vill ni veta hur det gick? Vad vill ni betala?

Skojade bara. Ni får se när det sänds.

Hade ett bra möte igår om ett eventuellt projekt också. Hoppas mycket på¨det.

Annars tillbringade jag söndagen med bror och far. Vi träffas för sällan. Det känns varje gång i hela kroppen när vi ses.

Det är blött, regnigt och halt. Ganska kallt. Människor som kommer fram är mycket vänliga, berömmande. Jag blir glad och varm i hela kroppen.

Nu på morgonen var jag med i radio, Bandit ute vid Frihamnen och det var riktigt roligt och sedan stod en taxi och tickande och för tredje gången på lika många dagar åkte jag över Götaälvbron och spanade mot huset med det gröna taket som vi bodde i för länge sedan, 1984, när jag var tolv och vi äntligen kom bort från de mögelskadade radhusen i förorten, och jag ser balkongen vi hade och som vi stod på och såg ut över hamnen, båtarna och bilarna där nere. Operahuset fanns inte då och inte heller den röda skyksrapan vid bron.

Det är länge sedan. Det är igår.

Nu är jag på ett tåg mot Norrköping.