Marcus Birro

Klockan 1625 igår kom vintern till Katrineholm.

Jag bytte tåg där, var i Karlstad över dagen och åt lunch med Pankan och uppträdde lite på Nobelgymnasiet. Klockan 1624 var det fortfarande höst. En minut senare kom vintern som en hammare där i mörkret.

Jag tar den här vintern som den kommer. Med start i december och fortsättning nästa år ska jag vara hemma oändligt mycket mer än jag är nu. Det är ett löfte till mig själv mer än till någon annan. Det är kul att jobba men jag vill så gärna vara hemma mycket mer.

Jag är som lyckligast när jag skrotar runt i kalsonger hemma med Jonna och Milo och inbillar mig att jag är en skandalförfattare.

Tidigare idag var jag uppe på Sveriges Radio och snackade lite. Monica Dolk heter kvinnan som under kampanjen skänkte mest pengar till Världens Barn och som tack för det (?) kom jag dit och bjöd på kaffe. Hon visade sig vara en förtjusande kvinna som verkade glad in i själen av att träffa mig. Det samma, Monica.

Ikväll blir det Kvällsöppet.

Här finns två texter publicerade i dagens Expressen; http://fotboll.expressen.se/Internationell%2Bfotboll/1.1767524/marcus-birro-milans-hjarta-slar-an

Och här; http://expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1767668/marcus-birro-nar-ar-man-en-hjalte-pa-riktigt