Marcus Birro

Medmänniskor. Medborgare. Alla ni som cirklar runt varandra.

Ni som på Jonnas blogg tar er rätten att tycka Jonna ska lämna mig för att jag arbetar för mycket. Ni som skriver långa utläggningar om vår relation, som med grova, tunga avtryck stövlar in och sprider sönderfall i era steg..

Några frågor till er:

Hur känns stenen i er handflata? Mjuk? Vass? Underbar? Inser ni att ni är de första i världen som kastar den första stenen och alltså är utan skuld?

Hur känns det? När ni trycker paus på era egna liv och dömer andras?

Vad ger er rätten att lägga er i?

Varför vill ni så gärna förstora era egna liv genom att söndra andras?

Ni borde lära er ödmjukhet. Ni borde se er själva i spegeln.

Ni borde rannsaka ert mörker och sortera er missunsamhet i små högar och städa undan allt grus från era ögon.