Marcus Birro

Luften är knivskarp. Iskall. Tåget är inställt så jag tar taxi till Alvesta där jag träffar Agneta Sjödin som också varit i Småland och uppträtt och vi snackar lite litteratur och lite dans och hon är en väldigt varm och vänlig människa och det är synd att hon inte är med och dansar längre.

Det var lapp på luckan i Växjö igår. Man fick mota folk i dörren. Allting som hänt sista året känns lite overkligt. Jag är väldigt lycklig över att allt går så bra just nu. Jag försöker lära mig tacksamhet över allt jag fått, allt jag arbetat ihop, försöker inse att jag kanske förtjänar detta.

I går möttes jag av stående ovationer på Kristdemokraternas kongress i Jönköping. Över tusen personer. Jag backade undan i ren förvåning. Fantastiskt. Det tog mig två timmar att ta mig genom kongresshallen och ut till den väntande bilen. Folk vill ställa frågor, fotografera, berömma.

Jag vill berätta om detta eftersom jag tidigare varit väldigt bra på att förstora hatet och misstron jag blivit utsatt för. På ett sätt är det att svika alla de människor som faktiskt tar sig tid att komma fram, skriva, ringa och rösta, vad det nu kan vara. Jag vill berätta om den värme som visas mig just nu eftersom det är eran värme. Ni kommer till marknaden med all denna energi, med ert beröm, er tid, ert liv. 

Något har uppenbarligen hänt. Det skedde inte över en natt. När allt kommer omkring har jag ändå stått på scener och läst dikter i tjugo år, men det känns ändå som den här framgången överallt är ny och lite läskig. Men den är allra mest fantastisk.

När man stannar på en bensinmack mitt ute i mörkaste Småland för att köpa en kaffe och får skriva autografer till personalen blir man väldigt glad.

Nu sitter jag på ett tåg genom snöröken. Jag ska äntligen hem och krama min familj.

Tåget kryper in till perrongen.

Jonna och Milo är äntligen i Stockholm. Jag springer fram som en nyförälskad fnittrig tonåring och pussar de båda. Jag har saknat dem som man saknar sommaren. Jag springer ut på vår familjeäng och bubblar som bara en lycklig dåre bubblar.

Familjen som ett urberg. Familjen som en aldrig sinande källa av kärlek och tolerans. Det känns som om jag landat i ett nytt land. Jag kliver av planet och andas in den friska, ljumma luften.

Stämpeln i passet har formen av ett stort rött hjärta.

Vi går vidare i Lets Dance och jag vill tacka alla er som röstade. Läs gärna mer på Lets Dane-bloggen.

Nu lyser en iskall sol över de träden utanför tågfönstret.

Men hjärtat mitt ömmar varmt och solidarisk. Det går bra nu. Jag lär mig varsamhet för varje steg jag tar.

Marcus Birro och Helena Fransson dansar ikväll Paso Doble till KISS-låten " I was made for loving you" TV4 20:00

Telefonnummer: 099-414 03 Sms: Skicka MARCUS till 72 400

Mitt i all dansträning och mediarace så halkade jag upp för backen från SVT till SR. Ensam i en radiostudio med snön som vföll varsamt där ute spelade jag in dagens tanke för dagen i SR P1.

Den sändes i morse.

Här kan man lyssna igen: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2178421&BroadcastDate=&IsBlock=

Jag har ingen kontroll längre.

Tänker på Ian Curtis i Joy Division, på hans anfall, hans sjukdom, hans sprit och längtan.

Han mådde okej så länge han hade kontroll. Men när han tappade kontrollen så gick han i sinn, både till kropp och själ.

Hans band blev framgångsrikt men han kunde inte njuta av det. Han var väldigt ung. Han var väldigt naiv och väldigt, väldigt rädd.

Hela den här cirkusen är som ett anfall. Man sköljer bara med. Det är ingen ide´att ens försöka stå överst på vågen. Man kan inte styra vindarna.

Jag har ingen kontroll.

Just ikväll ser jag snön virvla uppåt från marken.

Inte ens himlen har kontroll.

Hoppas Gud har.

Hotellet försvinner nästan i snöröken.

LO-borgen trånar i blåsten. Det är storm igen. Folk hular i gränderna. Drottninggatan har värmeslingor men tvärgatorna är isiga av den blöta snön.

Jag har lite tid för mig själv. Sitter här i morgonrock och tar det lugnt.

Saknar Milo och Jonna så det värker i hela kroppen. Jag hoppas att de kan komma genom snön och stormen imorgon och krama mig lite.

Drömde om vilda rosor i natt. Överallt. Jag satt vid ett bord som hade stora, röda rosor i en vas. Sedan regnade det rosor.

Isen fryser fast på gatorna här i Stockholm. Det är grått. Stadens torn och tinnar sjunker ner i allt det gråa.

Jag skrev dikter om det förflutna innan jag hade ett.

Varifrån kommer detta vemod?

Snart fyller Milo ett år.

Det finns stunder när jag bara ligger bredvid honom och drabbas av en välsignad tacksamhet. Han är overkligt vacker. Jag är så stolt över honom, över Jonna, över vårt mod.

Han är enastående. Hans ögon är som vilda fåglar. Hans små händer tvinnar sina fingrar när man berättar något för honom.

Milo är mina vilda rosor.

I en kvarglömd tidning på sätet bredvid mig läser jag att över 4 miljoner människor tittade på mig teve under veckan som gick.

Förlåt.

Det var inte meningen.

Hur det känns?

Ganska bra. Något värre blir det om man däremot tänker sig över 8 mijoner par ögon riktiade mot sig.

Bingolotto var magiskt roligt. Jag anlände i taxi och fick en stor, fin loge. All den värme och omtanke som visades mig av Lotta Engberg, Katrin,  Jesper och Per som gjorde det fantastiska reportaget, gör mig både väldigt stolt och lite rörd.

Det var fantastiskt att få prata skrivande, läsa dikt, träffa Sören Börjesson och Lennars Persson och som avslutning få sjunga Öis-sången i rödblå matchtröja.

Stort tack för alla fina uppmuntrande ord som jag fått den senaste veckan.

I kväll dansar Marcus och Helena quick step till Lily Allen-låten Not Fair. Kom ihåg att rösta ikväll!

Telefonnummer: 099-414 02

Sms: Skicka MARCUS till 72 400



Följ träningen i Helena och Marcus Blogg http://marcus.letsdance.tv4.se/

Det är roligt när pojkdrömmar blir verklighet.

När något egentligen fullständigt overkligt faktiskt blir sant. Det är häftigt.

Det är mäktigt att tänka vilka ögon han som var tjugo med mitt namn skulle ha när han läste det här i tidningen om sig själv; http://www.dt.se/noje/musik/article562988.ece

Idag blir det familjedag med feber-och kräksjuka stackars älskade Milo.

Det blir lugnt på rummet.

Tack till alla er som röstade på mig och Helan igår.

Trots en vecka av sjukdom så dansade Marcus och Helena rumba ikväll till David Bowies This is not America.

Startnummer 11

Telefonnummer: 099-414 11

Sms: Skicka MARCUS till 72 400

Läs om veckan som varit på Marcus och Helenas Let's Dance-blogg: marcus.letsdance.tv4.se

/Mvh. Marcus Stenberg webbansvarig marcusbirro.se



 

Vilar ut på ett hotellrum i Stockholm. Det kryllar av folk här på hotellet. Mår ungefär som jag mådde två dagar efter att jag avslutat en supaperiod. Inte bakfull. Inte panik. Bara väldigt....skör. Matt. Trött. Frusen. Rädd och vilse.

Ätit några köttbullar idag. Hurra. Dricker juice och vatten. Badat med Milo. Är sagolikt trött.

Roligt med en tjej på tåget, innan vi klev av:

- Du ser verkligen trött ut...

Det är jag också. Men imorgon dansar jag ändå.

Vilar det en förbannelse över Lets Dance? Inatt däckades jag av ett illamående och kräkningar som jag inte upplevt sedan jag drack. Vilken mara och plåga det är att kräkas och, frysa och ha ont i magen samtidigt.

Nu på förmiddagen är det som att skrapa bort fresterna av mig från väggen jag sprungit in i.

Dansa på fredag känns helt overkligt.

Men det ska gå.

Jag glömmer aldrig kärleken.

Jag är begåvat med ett hysteriskt minne. Det är verkligen på gott och ont. Det är bra i yrket. Värre i det övriga livet. Jag önskar jag kunde kapa trådarna bakåt och neråt. Iställer är det som liftaren bjuder in mig, vinkar in mig med ett avhugget finger, och sedan bär det iväg nedåt, nedåt, bortåt, ut.

Men parterapin fungerar.

Jösses vad den fungerar.'

Återkommer om det.

Imorgon är det Stockholm igen.

Nja. Det gick väl sådär i går. Jag log men nerverna satte sig i benen som inte riktigt böljade som jag tänkt. Men det var roligt ändå.

Till nästa vecka ska jag släppa det lätt patetiska och ärligt talat skitnödigt löjliga allvaret som vi deltagare hjälper varandra att trigga hela tiden.

Det är dans. Det är underhållning. Det är på skoj.

Varken mer eller mindre.

På fredag ska jag låta skrattet rinna ner i benen.

Tack alla ni som tittade och röstade.

Rösta på Helena och Marcus vals

Telefonnummer: 099-414 09

Sms: skicka MARCUS till 72 400

Ikväll 20:00 i TV4 dansar Marcus Birro och Helena Fransson vals till Lou Reeds låt Perfect Day.

Deras blogg finns på marcus.letsdance.tv4.se

Rösta genom att ringa eller sms:a.

Telefonnummer: 099-414 09

Sms: skicka MARCUS till 72 400

Skulle det inte bli varmare?

Kylan är sträng. Gillar det uttrycket. Låter som en gammal magister. Vintern som ett långfinger. Långkalsonger, mössa, handskar och ändå fryser man.

Idag har vi kört dansrep inför fredagen. Det gick helt okej. Ska bli så roligt att kicka igång på riktigt på fredag.

Ikväll kryper jag ner under varmt hotelltäckte och väntar på att Jonna och Milo ska komma imorgon.

Nu lanseras vår nya blogg på Tv 4 om Lets Dance.

Följ gärna den!

http://marcus.letsdance.tv4.se/