Marcus Birro

Tobias Almborg, skådespelare och god vän, sade det från scenen i lördags, där vi satt i hans nya talkshow live:

- Jag känner ingen, vet inte om någon, som får så jävla mycket skit som du får.

  Jag har fått frågan flera gånger:

- Varför utsätts du för så myckt hat?

Fråga inte mig. Fråga de som hatar.

Jag vet inte. Jag kan bara tycka att det är jävligt orättvist. Vad har jag då gjort för att locka deras hat? Jag vet inte.

Frågan borde istället vara: Varför frågar ni mig? Är det jag som gör något fel? Varför rättfärdigar ni hatarna genom att försöka lista ut vad det är med mig som ger folk rätten att bete sig som dergraderade hyenor.

När jag hämtar Milo på dagis, när jag möter människor på stan, vill jag inte behöva undra om de är en av alla dem som hatar mig. Allt det här gör mig sluten, lite folkskygg nästan. Jag hatar att jag måste förhålla mig till hatet. Deras argument är alltid det samma. De hävdar att de kritiserar något jag skrivit.

Men att skriva att man "hatar allting med honom", att jag ska "brinna i helvetet" och att jag är "sjuk i hela jävla huvudet" är rätt dålig grund för att kritisera någons arbete.

Jag är trött på att vända andra kinden till. Jag är trött på att stå i centrum av deras flottiga brutalitet. Jag är trött på att svälja allt deras mörker. Jag blir förbannad, inåtvänd, sorgsen. Och jag vill inte vara sådan. Det är inte jag.

Jag vill vara glad, social och tillmötesgående. Men det är svårt.

Så vi flyttar. Vi drar till Italien om några veckor, Jag pallar inte med den där skiten längre. Sverige har blivit ett iskallt litet land, en kissfläck på golvet. Jag reser med min familj för att vara så glad och närvarande som de har all rätt att önska att jag ska vara.