Marcus Birro

Jag hade nästan glömt.

Jag har lyft mig ur smutsen. Jag tvättar mina skjortor. Jag har pengar på banken.

Längst här inne finns ändå världens räddaste man. Eller pojke snarare. Jag klär honom varje morgon.

Lilla, lilla Marcus. Vad har du gjort? Vad ska du göra när drömmarna slår in?

Han ser på mig från några decimeter över golvet. Jag knyter hans skor. Jag köper kostymer åt honom. Jag gör allt för att han ska må bra. Jag skriver böcker, krönikor och tusen andra grejer.

Jag är bara en liten, liten pojke.

När jag trycker in skivan från Thåströms nya box är det som om jag äntligen kan snacka med honom, med den där rädda lilla pojken.

Alla glas är borta. Alla murar är rivna. Alla vägar leder rätt. Alla irrgångar stängs. Jag guidas rätt. Jag hamnar rätt hur jag än gör, vart jag än går. Jag påminns varför jag gav mig ut på den här vandringen en gång.

Stå aldrig still!