Det varma tickande leendet i utkanten...

26 okt kl 09:54, 2009

Skrivet av marcusbirro under kategorin Blandat | 9 Kommentarer | Permalink

Igår kväll var jag så trött att ljusen från torget utanför dansade på väggarna.


Somnade sedan men vaknade ungefär då Milo brukar vakna under natten, trots att jag sov ensam. Jonna och Milo är i Gävle men de kommer till mig i Stockholm i morgon.


Sov oroligt alltså. Natten som en gammal vante utanför fönstret.


Katterna kröp upp under täcket och lade sig vid mina ben, kurrade i takt.


Nu sitter jag med en kaffe ombord på tåget mot Stockholm. Det blir lite Eurotalk nu på förmiddagen, sedan möte med förläggaren om kommande romanen och ikväll klockan 1830 deltar jag i ett samtal om litteratur på Kulturhuset i Stockholm. Debattledare är författaren Gabriella Ahlström.


I morgon blir det ett uppträdande i Stockholms kulturhus i samband med att Nordiska rådet delar ut sina priser. Ska bli spännande.


Den där ensamheten jag försökte gapa mig till i somras är bara tom, osynlig och trist nu. Jag vill vara med MIlo och Jonna hela tiden. Jag kan få små skärvor av ensamhet när jag är på gym, eller tar en promenad, eller åker tåg. Men jag vill vara med min familj.


Jag har sökt kickar hela mitt liv. Jag har dansat fram på den vilda sidan. Under tio år var varje dag ett öppet sår, eller ett äventyr, hur man nu vill se det. Kanske båda. Jag får heller inte glömma hur många dagar jag ägnade åt att ligga svettig och darrande i fosterställning med persinnerna nere.


Jag blir ibland beskylld för att vara kristdemokrat. Det är roligt tycker jag. Den här kicken, det här livet, jag fått till skänks med Milo och Jonna är en gåva jag gett mig själv. Jag är värd det här. Jag tänker inte tillåta ett enda jävla troll att rulla upp ur sin dynghög och smutsa ner det här. Jag fick god hjälp av Gud (som jag uppfattar honom) men jag har gjort det största jobbet själv.


Jag är ingen succe´. Det går helt okej. Jag skriver böcker, krönikor, sänder radio, är med i teve, älskar italiensk fotboll. Jag älskar Jonna. Mitt liv är till nittio procent arbete och familj. Tryggheten är en garant för min överlevnad. Man kan göra sig rolig över det. Jag har förstått att min sårbarhet är något att skoja med. Skillnaden nu mot förr är att jag inte behöver gå in i det där avbrända landskapet. Det är inte min värld. Jag kan inte styra trollen.


Jag kan endast styra mig själv. Jag ber och tar sikte på det där varma, tickande leendet som rör sig i utkanten.

« Skön sång en salig... | Hem | Marcus Birro AB... »

Kommentarer:

Jag bara måste skriva till dig och tala om att jag älskar dina ord, jag är så glad att jag får ta del av dem. Bara sitta och suga in dem i mitt inre och där vända och vrida på dem och njuta av dem.

Tusen tack för att du delar med dig av dem.
Kram från Nilla

Skrivet av Nilla Myrgren den 26 oktober, 2009 kl. 21:43 #

Det är inga halvpackade valiumtanter som ringer, du var oförskämd i fredags och det är slussen som släpper igenom folk. Be om ursäkt eller sluta med karlavagnen,.Du var på dåligt humör sa du, det var inte lyssnarna. Så stor är du inte Birro att du kan förolämpa t.ex tjejen från norrland som ringde. man är inte större än sina fans har många fått lära sig , hårt.

Skrivet av ukrike den 26 oktober, 2009 kl. 21:43 #

Men marcus birro inte ska du sluta med karlavagnen bara för klimateriehäxor och annat puckat pack ej har vett att hålla tyst.Men du kan väl inte va på topp HELA tiden det visar ju att du är en helt vanlig man trots allt.Gillar karlavagnen och alla programledarna.Men det verkar som att du har väldigt mycket jobb just nu,prioritera alltid familjen först.Älskar dina texter va rädd om dej och din familj

Skrivet av tanten den 26 oktober, 2009 kl. 21:43 #

Jag bara måste skriva till dig och tala om att jag älskar dina ord, jag är så glad att jag får ta del av dem. Bara sitta och suga in dem i mitt inre och där vända och vrida på dem och njuta av dem.

Tusen tack för att du delar med dig av dem.
Kram från Nilla

Skrivet av Nilla Myrgren den 26 oktober, 2009 kl. 21:43 #

Underbara ord.
Nu när jag hittat din blogg vet jag att jag kan komma hit och få tröst när jag är ledsen.
Låt inte små illasinnade och snikna människor komma åt dig.
Du vet att deras elakheter inte har med dig att göra, det är bara en spegling av deras egna sorgliga inre. Men man blir ändå ledsen ibland även om man vet detta.

Skrivet av Medmänniska den 26 oktober, 2009 kl. 21:43 #

Marcus skriver mycket bra men skilj på det och Karlvagnen i fredags. Det är inte Gud vi kritiserat.
Eller? Fortsätt skriva Marcus du är alltid läsvärd. mvh Krama Milo.

Skrivet av ulrike den 30 oktober, 2009 kl. 11:23 #

Gudars, vad mycket energi du måste ha! Själv blir jag trött av att bara läsa hur mycket du har på gång. Men det är väl så, när man gör något som man tycker är roligt/positivt/inspirerande, då finns hur mycket energi som helst. Det vill bara till att man inte bränner ljusen i båda ändar...

Missade tyvärr Karlavagnen den där kvällen, men i alla fall: radiopratare är också människor...

Skrivet av Nikki den 30 oktober, 2009 kl. 11:23 #

Marcus, jag tycker att du är en väldigt, väldigt spännande person! Jag hänger inte med i allt som sägs och skrivs om dig och jag läser heller inte allt du skriver. Men det jag läser, alltså det som du själv skrivit, tillför alltid någonting. Alltid. Det är stort. Och väldigt ovanligt.

Skrivet av Elisabeth den 30 oktober, 2009 kl. 21:18 #

Marcus, jag tycker att du är en väldigt, väldigt spännande person! Jag hänger inte med i allt som sägs och skrivs om dig och jag läser heller inte allt du skriver. Men det jag läser, alltså det som du själv skrivit, tillför alltid någonting. Alltid. Det är stort. Och väldigt ovanligt.

Skrivet av Elisabeth den 30 oktober, 2009 kl. 21:18 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg