

11 nov kl 20:48, 2009
En del roliga och fina meddelanden på svararen när jag vaknar. Grubblar en del över några förslag jag får. Leker med Milo. Sedan går vi ut hela familjen och äter utsökt strömming på Fiskmagasinet och sedan gott kaffe på Waynes. Sedan tar jag tåget till Stockholm och taxi till hotellet.
Jag känner mig genomlyst efter terapin. Som om det mörka virvlar upp som gammalt damm. Som om det faktiskt finns en väg ut krampen, när kärleken låser sig. Den försvinner inte. Den dör aldrig. Men den låser sig ibland. Som en muskel. Då får man hjälpas åt med att få den kraftfull igen. Jag är väldigt glad över att vi tog det här steget jag och Jonna.
Nu sitter jag på Tv4. Det handlar om fotbollshuliganer i Kvällsöppet 2240.
Här finns dagens text i Expressen; http://www.kvp.se/Nyheter/1.1775890/marcus-birro-i-exakt-samma-takt-som-pengarna-tickar-in-checkar-karleken-ut
Såg faktisk tilfeldigvis på svensk TV i går, ikkje ofte eg gjer det, og plutseleg såg eg deg. Rart. Etter å ha lese Jonna sin blogg i snart to år, var det som å sjå ein eg kjenner...
Skrivet av Heidi den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Markus du är min inspiration och du skriver så bra. Kolla in senaste humorbloggen som e helt fantastisk: spritahanderna.blogspot.com - den var helt hysterisk
Skrivet av Steffe den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Så grymt. Jag läste krönikan. Men vet du vad du ska vara glad för? Att du vet, att du är smärtsamt medveten. Det är nog ändå bättre än att man helt förlorar sej själv och kommer bort bland alla pengar och premiärer. Jag har i bland funderat på vad pengar och ära gör med människor. Hur ett fåtal ändå verkar kunna behålla närvaron i verkliga livet, hur gör de? Intressant att läsa hur det är för dej. Jag har tänkt på hur jag skulle vara om jag blev överdrivet rik och berömd. Jag vill inte veta. Jag älskar mitt vanliga vardagliga liv.
Skrivet av Kakan den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Hej, jag läste din krönika i expressen. Och lyssnar på dig nu på Efter tio. Jag är otroligt förtjust i dina texter. Väldigt ärligt skrivet tycker jag. Jag är själv en helt okänd person - om känd definieras som känd för allmänheten - men har jobbat som journalist. Älskar när någon läser det jag skriver, förstår ínte hur jag skulle klara mig utan Facebook där jag finns, syns:-) Men tror du inte också att det här bekräftelsebehovet är ett sug precis som suget efter alkohol. Behovet av att fylla det där jäkla tomrummet. Antar att du tänkt på det. Är själv uppväxt med missbruk i familjen. Har funderat mycket på det där med bekräftelsebehovet, duga, att bara prestation duger.
Skrivet av Annika i Solna den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Sorry! Glömde tydligen skriva under mitt inlägg idag...Skrev om harm och bitterhet, att vara anonym är fegt, och jag gillar ju de som är modiga...Har just varit och hälsat på mormors lilla hjärta, gissa nån som gillar gröt, hon är 7 mån. Marcus! Njut av din son det går så fort...Stor Kram!
Skrivet av Åsa den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Tänkte på, när jag läste texten i Expressen, att kan det vara så att ditt sätt att fly in i arbete på något vis hör ihop med din alkoholism? Det där att fly iväg in i något och uppslukas av det, men samtidigt känna det som att det inte riktigt är du som gör det, att det är någon "annan".
Jag hoppas du förstår att jag absolut inte menar något illa med det här. Jag bara kände igen det. Jag har själv alkoholism i släktblodet och kan se ett mönster och beteende hos mig själv och hos de andra, som liknar ditt.
Jag har dock aldrig fallit ner i alkoholens hål, men jag har oerhört lätt för att hamna i beroende av saker, fruktansvärt lätt, så jag undviker alkoholen totalt på grund av detta.
Skrivet av Anna den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Visst finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd
Karin Boye, kvinnlig poet, som hittades död i skogen utanför Alingsås, uppe vid Bolltorp, i april 1941.
eller Taube, om han är bekant,
Lyckan den bor ej i oxar eller kor
och den kan heller inte köpas för pengar.
Men min kärlek gör dig rik,
Jag ber om ursäkt för mitt märkliga humör, skyller på blixtrande huvudvärk, en sömnlös natt och för mycket Dan Viktor på Spotify och alla dessa meningslösa val, när det redan är bestämt hur det ska va". Ha det bra!
Skrivet av Carina den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Jag gav upp min kamp för den viktigaste kvinnan i mitt liv. Här finns inget bra slut - jag bara väntar för att se hur plågsamt det blir. Välj inte min väg,
Skrivet av Jonas den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Om du kör karlavagnen ikväll så lycka till!
/Maria
Skrivet av Maria Moberg den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Ville bara säga att du satte huvudet på spiken igår när du kommenterade "supportervåldet" i kvällsöppet hos Lennart. Opinionen mår bra av att yrkesverksamma och pålitliga experter tycker till i ämnet, annars är risken att fel beslut tas i brist på kännedom.
Du var även lite inne på mitt spår, med att mycket av detta beror på svensk social oförmåga att fira och festa på ett kultiverat sätt. I dessa kulturella sammanhang är Sverige ett U-land!
http://www.youtube.com/watch?v=VqROayfzuho&feature=related
Tack!
Vänliga hälsningar,
Fredrik Strauss
Skrivet av fredrik strauss den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Hej Marcus!
Har följt dina texter till och från under det senaste halvåret och är häpen... Dels över den egocentriska, pubertala pekoral du skriver och dels att så många medier lämnar utrymme. Och du verkar "hoppa på" vilket tåg som helst. "Världen idag" är ett riktigt lågvattenmärke. Ser du dig som poesins Carola? Nu har du skrivit i Expressen om dina framgångar. Ok, fine. Dem missunnar jag dig inte. Men. Om du är så kristen som utger dig för att vara, finns bara en lösning: Skänk bort din rikedom, behovet är oändligt. Eller fortsätt att hyckla. Förmodar att du har komplex gentemot din bror, som är mycket skicklig. Men din skicklighet stannar vid marknadsföringen av din egen person. Och du är och förblir en pyttipannapoet. Utan krydda.
Skrivet av Lilith den 13 november, 2009 kl. 17:22 #
Kan nog ibland behövas en genomlysning av sig själv och sin partner. Det mörka dammet behöver kanske får virvla runt lite grand, för att sedan landa i en mjuk, härlig gemenskap med sin älskade! Det är vad jag tror. Har gjort resan själv, och den har slutat med en långt och underbart äktenskap med samma man!
Att gemensamt ta steget att damma av i livet är ofta en nödvändighet och jag är oerhört glad över att Ni tagit det steget. Och tänk i framtiden - vad glad och stolt Milo kommer att vara över Er att Ni tog er tiden att ta fram dammtrasan och göra rent i alla hörn, så att han och kanske ev syskon har glädjen att leva tillsammans med sina lyckliga föräldrar!
Snabb kommentar till fotbollshuliganer; dom verkar vara lokaliserade till viss plats i vårt land! Såg inte Kvällsöppet igår, men läst vad du skrivit om detta tidigare och håller helt med Dig!
Good luck i livet, krama din lilla familj och var rädd om Er!
Skrivet av gungar den 14 november, 2009 kl. 09:24 #
Lilith Vad avundsjuk du är det stinker..Du missunnar verkligen o babblar om komplex. Konstruktiv kritik skall det vara. Var och en söker sin väg genom livet tips till dig.
Skrivet av ulrike den 14 november, 2009 kl. 13:25 #