Jag pallar inte med den där skiten längre

27 jan kl 12:50, 2011

Skrivet av marcusbirro under kategorin Blandat | 32 Kommentarer | Permalink

Tobias Almborg, skådespelare och god vän, sade det från scenen i lördags, där vi satt i hans nya talkshow live:

- Jag känner ingen, vet inte om någon, som får så jävla mycket skit som du får.

  Jag har fått frågan flera gånger:

- Varför utsätts du för så myckt hat?

Fråga inte mig. Fråga de som hatar.

Jag vet inte. Jag kan bara tycka att det är jävligt orättvist. Vad har jag då gjort för att locka deras hat? Jag vet inte.

Frågan borde istället vara: Varför frågar ni mig? Är det jag som gör något fel? Varför rättfärdigar ni hatarna genom att försöka lista ut vad det är med mig som ger folk rätten att bete sig som dergraderade hyenor.

När jag hämtar Milo på dagis, när jag möter människor på stan, vill jag inte behöva undra om de är en av alla dem som hatar mig. Allt det här gör mig sluten, lite folkskygg nästan. Jag hatar att jag måste förhålla mig till hatet. Deras argument är alltid det samma. De hävdar att de kritiserar något jag skrivit.

Men att skriva att man "hatar allting med honom", att jag ska "brinna i helvetet" och att jag är "sjuk i hela jävla huvudet" är rätt dålig grund för att kritisera någons arbete.

Jag är trött på att vända andra kinden till. Jag är trött på att stå i centrum av deras flottiga brutalitet. Jag är trött på att svälja allt deras mörker. Jag blir förbannad, inåtvänd, sorgsen. Och jag vill inte vara sådan. Det är inte jag.

Jag vill vara glad, social och tillmötesgående. Men det är svårt.

Så vi flyttar. Vi drar till Italien om några veckor, Jag pallar inte med den där skiten längre. Sverige har blivit ett iskallt litet land, en kissfläck på golvet. Jag reser med min familj för att vara så glad och närvarande som de har all rätt att önska att jag ska vara.

« Tack! | Hem

Kommentarer:

Hej Marcus. Hatet känner jag igen och kan identifiera mig med i allra högsta grad. (Mest näthat( Jag är en av projektledarna för det helt ideella och frivillga arbetet med att skapa en gemensam antologi på Skrivarsajten Kapitel1.se. Det är som om en del får hybris när andra tar plats, leder genom exempel,säger saker som inte alltid är förenliga med deras åsikter osv. Jag har blivit liknad med Jim Jones, galen sektledare, diktator generellt, varit ifrågasatt otaliga ggr. Varför? För att man vill att det ska vara lite nybyggaranda, kreativitet, konstruktivitet. Min mor bor på Mallorca, och ärligt talat så undrar jag själv om det inte vore ide att flytta dit. En helt annan mentalitet och respekt för andra medmänniskor generellt. Hoppas du trivs i Italien. Du hittar säkert hem där mentalt om det känns som rätt beslut. Skulle vara kul att få publicera en krönika eller novell på VILDSINT-bloggen av dig, vid tillfälle. Om du skulle få ett infall så är mejlen med här.
Bästa hälsn Raffe
swedishmeatballs67@gmail.com

Skrivet av Ralph Wikland den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Herr Birro
Jag har som du två "hemländer". Att benämna någon av dessa som
"en kissfläck på golvet" skulle vara otänkbart för mig.
Båda dessa länder är på gott och ont mycket bra länder att bo i.
Det var mycket skamligt skrivet, Birro,
sham oan ye!

Ian McOwen

Skrivet av Ian den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Marcus. Jag har varken läst dig innan eller nu. Tycker att du är rätt kul tillsammans med Ekdahl. Men i övrigt så vet jag inte så mycket om dig som författare. Vad är det du gör? Varför är du så bitter och utan självdistans? Du tar dig själv på för stort allvar och samtidigt som andra ska kunna ta dina svidande kommentarer så kan du inte ta emot och skrattandes säga :
- Haha, jävlar..där fick jag minsann!

I Lets dance var du ju mest tjurig också. Eller är det vi som inte förstår dig bara helt enkelt?

Se på Schulman. Han har väl inte flyttat trots att han fått igen för allt han gett?

Ha det bra i Italien och kom tillbaka glad.

Skrivet av Malin den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Ledsamt för oss som tycker att du är helt fantastisk!
Hoppas du tar med det "bra" från oss som beundrar och att vi har värmt din själ lite smått ialla fall men resten hoppas jag att du lämnar här i det kalla, det är Sveriges förlust INTE din.
Kram och lycka till

Skrivet av Maria den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Första och sista gången till dig Marcus.

Skrivet av skarvaren den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Hej Marcus!
Vet du vissa får mer av hat än andra därför att vi klarar det. Börja ge kärlek till de stackars krakar som hatar.
Helt oskyldig är inte jag men jag har dragit till mig hat, attraherat de som har en benägenhet att hata. Hat är kärleksbrist eller ett uttryck för att "ge mig kärlek, det är en bristvara hos mig".
Jag har verkligen inte hängt med i de senaste veckornas händelser men jag har läst en bok av dig, sett dig ofta på TV. Du ska lärda dig av det här Marcus. Vänd på steken och se möjligheter och kärlek, där hatet är som värst.
Det gör jag.

Skrivet av Maria den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Hej Marcus! Jag har ju egentligen ingen aning om vad folk skriver till dig och om dig, men jag har sett en del av all kärlek och uppskattning som strömmar emot dig.

Det verkar som att delar av den sk kändiseliten, kulturetablissemanget och stora delar av nättrollen är ute efter dig. Men det är ju verkligen inte Sverige. Du skriver ju själv om Dalarnas fantastiska natur och människorna där. Du skriver fint om andra delar av Sverige, som har varit kulisserna för din livspjäs.

Jag som är inflyttad för 25 år sedan har också sett de svarta sidorna av Dalarna, men väljer bort det. Jag har inte tagit upp en enda kastad handske. Det är ju också valfritt, och det är verkligen inte att vara feg eller konflikträdd. Jag är konfliktointresserad, det känns lika fruktbart som att äta skit. Vissa strider måste man ta, men de ska väljas noga.

Men visst är det nyttigt att bo på en helt annan plats. Jag valde också Italien, för många år sedan. Där blev jag vuxen, lite som ditt Göteborg. Men det är skillnad på att göra ett nedslag i en främmande miljö och att handskas med sitt vardagsliv.

Lycka till i Rom, jag önskar dig och din familj allt gott. Drick det där kaffet, sitt på uteserveringarna. Men ge inte Sverige skulden. Sverige är så mycket större än så.

Skrivet av Ann Christin den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Jättetråkigt att höra. Det är nog inte lätt att vara en offentlig person. Jag såg dig på stan för någon dag sedan. Hade jag vetat att du kände så här skulle jag gått fram och gett dig en kram!
Och jag är säker på att det stora flertalet känner som jag. Tro inte att de som skriver sådan goja är representativa. Sverige är inget iskallt land. Här finns jättemånga fina, varma människor.
Välkommen tillbaka!
kram
Ami

Skrivet av Anne-Marie Andersson den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Hej Marcus!

Om jag får vara så ofin att säga det så tycker jag ju du har glömt bort en väldigt viktig sak nu och det är alla vi andra som inte hatar dig. Alla vi som tycker att du är både bra, begåvad, berättigad och berömvärd och som kommer tycka det blir ett klart mycket tråkigare Sverige nu att leva i, i fortsättningen, om du flyttar. Glöm inte bort oss. Vi som tycker om dig. För tro det eller ej kära du, men vi är faktiskt många många fler än de där stackarna som bara kan hata allt och alla hela tiden.

Men om du nu måste flytta, gör det åtminstone som en flyttfågel som lovar att du tänker komma tillbaka snart igen. Gör det som en 'Bird of passage'. :-)

Och om jag får travestera bara lite lite till...

"Try to remember the kind of November
before all the snow, when life seemed so mellow.
Try to remember that kind & happy November
when everyone smiled and you were everyones fellow.

After December it's nice to remember
although you know that more snow will follow.
After December it's nice to remember
that without the hurt the heart will be hollow.
After December it's nice to remember
the fire you had in November that made everything easy to swallow.
After December your heart should remember and listen and follow."

Allt gott!

Och kom snart tillbaka. :-)

Skrivet av Peter Pan den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Det är synd att ni flyttar till Italien, men jag unnar er det verkligen. Jag tycker det behövs människor som ni som delar med er av både glädje och sorg i livet.
Hoppas ni fortsätter blogga från Italien och lycka till med bröllopet framöver.
Blessings
Monica

Skrivet av Monica Alhbin den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Jesus har sagt till oss; vi kommer som Hans lärjungar bli förföljda för Hans namns skull. Offra allt till Jesus och ge det till Hans hjärta. Han kommer aldrig lämna dig ensam!
Lycka till i Rom :-)

Skrivet av Elisabetagnes den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Marcus..jag har läst denna post, dina ord för mina söner på 13 och 14 år.
Jag är ledsen i djupet av mitt hjärta och önskar att det vore tvärtom.

Att du, och många som är lika bra som du, stannar och att packet flyttar långt, långt härifrån.

Kanske se vi i Italien..vi är också rätt trötta på Sverige..

Bamsekram du är inte ensam.

Skrivet av Pia Håkansson den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Marcus,
sorgligt att du lämnar Sverige.Hur ska det bli med dina krönikor?
Jag har blivit så berörd till tårar när du skrivit om dina små barn .
Du kan verkligen behandla det svenska språket.
Tack Eva

Skrivet av Eva den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Hej Marcus!
Mycket tråkigt att höra..flyttar ni för gott?
Italien har jag aldrig varit i, men jag hoppas att ni får det bra där och att de människorna vet att ta vara på dig och din familj.
Var rädd om dig och din fina familj!
Gud välsigne er
Hanna

Skrivet av Hanna den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Jag gillar dej, du har en egen plats i mitt hjärta! Jag är så ledsen för din skull, all skit du får. Ta hand om dej och familjen. Stor kram!

Skrivet av Åsa den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Har inte följt så mycket om debatten på sistonde då jag sen i sommras inte längre bor i Sverige. Men tänkte bara ge dig en klapp på axeln och säga att du är grym! Och mer Birro i tv-rutan!

Skrivet av Mackan den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Hej Marcus.
Du är mer älskad än hatad. Det är alltid tomma tunnor som skramlar mest.
Det finns tyvärr onda och eller tanklösa människor som vill göra sina medmänniskor illa. Du är en kändis och får utstå mer än vi vanliga. Jag tror inte att kritiken alltid bottnar i hat.
Jag undrar om du kommer att må bättre av att fly. Man måste ju alltid ta med sig själv. Vill verkligen Jonna flytta från sitt sociala nät till ett främmande land. Kommer ni att få det bra där? Marcus är du uppväxt och har släktingar i Italien?
Hur ni än gör önskas ni allt gott.
Styrkekramar från Raili

Skrivet av Raili Danielsson den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Det är rent ut sagt FÖR JÄVLIGT!!!! som idioterna har varit mot dig en längre tid. Jag förstår absolut inte varför. Kan det vara avundsjuka, du ser bra ut, har övervunnit dina alkoholbegär, har en underbart fin familj, skriver och pratar helt fantastiskt. En RIKTIG karl är som du. Hoppas du kan komma över det obehag du naturligvis känner. Det är Sverige som förlorar på din flytt och en STOR vinst för Italien. Lycka till och hoppas du får ett fortsatt bättre liv med din familj. Kramar

Skrivet av Anita den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Vad glad jag blir när jag ser att du skrivit även här på Passagen.
Jag har kommenterat tidigare på Pappa-bloggen utifrån detta ditt inlägg. Men för dom som inte läst Pappabloggen vill jag skriva in min kommentar även här. Varför? Jo, därför att du betyder så mycket för mig och för så många andra människor i vårt land.
Marcus, du är en av vårt lands mest förträffliga författare, poet, programledare, krönikör.
Du är bara bäst! Stanna kvar i Sverige! Sätt dig över allt översitteri! Gör allt du gjort hittills i tidningar, böcker, radio, TV, föreläsningar etc. Du är ärlighetens och det skrivna ordets profet.
Gå ut med Milo vid handen, sträck på dig i hela din längd och känn att du är hur bra som helst! Milo, Mimmi eller Jonna ska vara hur stolta som helst över dig och allt du företar dig. Elaka och dumma människor finns det i överflöd, men det är dom själva det är mest synd om, som inte inser sin egen dumhet. Vi är en majoritet som absolut inte vill att du ”överger” oss, hur ska vi få näring?, hur ska vi få känna igen oss i dina krönikor?, hur ska våra tankar få fäste utan dina visdomsord? etc, etc.
Marcus –vi är så många som behöver dig! Jag önskar dig, Jonna och barnen en trevlig vistelse i Italien, men lova att komma tillbaka snart (gärna efter att ert bröllop ägt rum) så att vi kan få del av både dina Jonnas visdomsord! Ni båda behövs i mångas liv här hemma!
Många kramar till dig och din fina familj!

Skrivet av gungar den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Birro du är bäst! Du skriver väl dina krönikor från Italien? Det är det jag ser fram emot att läsa i tidningen. Och dina böcker: bra bra bra!
Är man mycket älskad så väcker det ont blod hos dårarna. Då ska det hatas.
Vi älskar dej Birro. Ta hand om de dina och dej. Mora-Lisa

Skrivet av inga-lisa sollgard den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Sorgligt att läsa detta...
Kram

Skrivet av MarieMi den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Marcus du är toppen!! Norrköping blir en viktig och bra peron för stan fattigar...
Lycka till med ditt nya liv.

Kram Cattis

Skrivet av Cattis den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

tycker att det är synd att du inte känner hur många människor det är som faktiskt tycker precis tvärtom: d v s de som uppskattar din gärning och dina kåserier!

Fast att du tar beslutet ifråga, förstår jag helt fullt och fast.

Jag är säker att fler tycker som du. Jag har aldrig förstått Bettner och hans s k "roasting". Vari ligger den så kallade "humorn" i att göra folk illa och såra dem???

Tydligen sade också Gudrun Schyman några kloka kommentarer om detta då hon utsattes för roasting. Men, det så jag ju inte då jag inte finns i Sverige...

Viva Italia, till dig och familjen!

Skrivet av Kicki den 28 januari, 2011 kl. 14:48 #

Till alla här som tycker att Marcus måste tåla lite skit vill jag säga att man ska inte tåla att ta sådan grov skit som han har fått göra. Visst har han lite okunnigt ibland stuckit ut hakan men att fördens skull motivera och eller ursäkta grova kränkningar och hot är fel. Språket hos vissa obildade idioter idag är så grovt och gränslöst så att det är ett hot mot hela nationens utveckling. Dessa påhoppare och kränkare går runt mitt ibland oss med ett hat som pyr mot bombstatus. Hörde en tonårig flicka på tåget säga till sin kompis. Jag hatar solen, den är äcklig! Jag skulle vilja fråga vad hon menade men avstod då jag förmodligen skulle få höra håll käften gubbjävel.

Skrivet av Anders den 31 januari, 2011 kl. 08:48 #

Jag har följt dig länge och uppskattar dig precis som du är. Fortsätt att vara du. Ingenting annat är värt någonting.

Jag kommer att sakna dig. Jag önskar dig och din familj allt gott.

Skrivet av vita_margarita den 31 januari, 2011 kl. 08:48 #

Önskar och unnar dig en fridfullare vardag framöver, tråkigt att det är som det är med orsakerna till flytten.

Skrivet av Erica den 31 januari, 2011 kl. 08:48 #

Jag önskar att jag kunde skänka lite energi och glädje till dig! Sverige kommer att bli fattigare utan dig och dina skrifter! Önskar dig och familjen all lycka! kramar/Anna

Skrivet av Anna den 31 januari, 2011 kl. 08:48 #

Hej igen Marcus. Läste Mats Olssons söndagskrönika där han skrev så här under Till Sist
"Näthat är inget nytt eftersom hat alltid har funnits. Skrev jag illa om till exempel Kiss fick jag omedelbart några brev med bajs på toapapper. En gång tippade jag Örgryte sist i allsvenskan och förföljdes brevledes i ett halvår av två bröder i Göteborg, vars resonemang - förutom det vanliga: bög, fitta, kuk - gick ut på att jag som skåning inte hade rätt att leva. Ordet kränkt var ännu inte uppfunnet så jag slängde hatbreven och gick vidare i livet." Kan det vara något?:-) Åren går och vi blir klokare, lite i alla fall.

Skrivet av Anders den 31 januari, 2011 kl. 08:48 #

Mycket ledsamt att du känner så här. Har delvis missat diskussionen som uppstod efter din krönika så jag vill inte uttrycka några starka åsikter kring detta. Men kan förstå att din krönika kan uppfattas som en aning provocerande och obekväm. Men det är detta du gör bra, till och med bäst! Jag kanske inte alltid håller med dig men du behövs och du är omtyckt av många många.

Jag måste samtidigt uttrycka glädje över att du återigen valt att förära Frizon med din närvaro. Nu gäller det bara att jag får ledigt den veckan...

Säger som en god vän som flyttade till Lund: "Efter att ha studerat i Uppsala så tycker man att Lund är fiendeland men faktum är att är närmare till påven".

Skrivet av Mattias Hammer den 31 januari, 2011 kl. 08:48 #

Ha det bra i Italien, där finns det många med samma medeltida syn på äktenskap som du har.

Skrivet av Rutkowski den 26 april, 2011 kl. 16:36 #

Hej!

Hoppas att du ändå läser det som vi skriver.

Efter en helvetes skolgång för mig med massor av hatord och mobbning mot mig i närmare 12 år så sa min mormor när jag var på gränsen att ge upp en sak som följt med mig klingandes i huvudet hela tiden: " kom ihåg att alla ord och handlingar som folk säger i elaka former mot dig, gör människorna för rädslan över att de vet att du är så mycket bättre än dem, annars så skulle dem inte bry sig". Hoppas att du vet att det finns fler som gillar dig och det du gör, än de som är rädda för dig!

Skrivet av Per Wallman den 26 april, 2011 kl. 16:36 #

Det verkar vara väldigt svårt att kommentera på din andra blogg så jag testar här också så jag är säker på att det har kommit fram. Har man bestämt sig för att berätta något så många man ju se till att det kommer fram...

Sedan fyra år tillbaka har jag börjar spendera på olika reumatoliogsika mottagningar. Sedan fyra år tillbaka har jag även förnekat den anledning att jag varit där. Jag har inte varit sjuk. De sjuka var dom andra, jag hade bara en diagnos. För en tid sen börja tanken mogna och växa inom mig jag öppnade upp mig för möjligheten att leva med en sjukdom istället för att leva för att bekämpa en sjukdom. Som dessutom är kronisk. Jag läser din krönika i reumatiker förbundets tidning vid varje besök hos reumatologen.För övrigt fortfarande det enda jag löser kopplat till reumatism. Din krönika är ett slags ljus, som ett slags tecken på att livet fortsätter med värk, den behöver inte förnekas för att kunna levas med. Jag läste även det Landet utanför som hjälpte mig komma förbi en tröskel, öppna en dörr. Efter ca fyra år grät jag och sörjde. Du och din öppenhet hjälpte mig med det. Det är märkligt att en person man aldrig träffat kan ge en styrka, för det är vad du gör för mig. Jag är 24 år, reumatiker och kommit till en vägs ände med alkoholproblem och jobbar för att bli nykter. Alltid. Det är inte särskilt attraktivt och det är en lång väg. När jag läser dina artiklar tänker jag på din väg och ditt liv, genom att du vågar berätta om det visar du mig att det går. Det finns ett liv som fortsätter. Jag beundrar att du vågar prata om det som är svårt och jag är tacksam för det. Sverige behöver dig och jag sörjer för dig och din familj för det ni går igenom.

Egentligen ville jag nog bara berätta att jag är tacksam för att du gör, för att allt du vågar, för att du inspirerar andra att våga, att vara starka. Och jag önskar att ni finner allt ni önskar när ni flyttar.

Skrivet av Sanna den 26 april, 2011 kl. 16:36 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg