Jag trivs med Gud

14 dec kl 16:37, 2009

Skrivet av marcusbirro under kategorin Blandat | 20 Kommentarer | Permalink

Hur kan man se på barn på annat sätt än som en ständig seger över döden.


Det är mig en gåta. Det finns tydligen en del som hatar barn. Eller, vilket är ungefär lika illa, vet att de får det blöta klamydialjuset riktat mot sig när de skriver att de hatar barn.


Deras skam är stor. Det är att erkänna döden mitt i livet. Sådant ska man hålla sig för god för. Döden behöver inte vår hjälp. Den har långa, läskiga armar ändå.


Men vårt land är full av dödens hantlangare. Människor som bygger sig en karaktär och ett rykte på att springa dödens ärenden. Varför? Därför att det är så enkelt.


Jag lär mig ödmjukhet varje timma jag är med Milo. Jag vilar i bön. Jag glömmer allt oviktigt omkring mig. Snön faller utanför. Långsamma, stora flingor. Torget blir vitt. Elden sprakar i kakelugnen.


Milo älskar att luta sitt huvud på vänstersida av min bröstkorg. Han känner hjärtats slag. Han blir lugn där. Jag också. Milo gör mig lugn, värdig, och tolerant.


Jag jämförde drömmar med verklighet igår. De vägde lika. Jag är där jag vill vara. Jag är den jag vill vara. Nästan. För jag vill vidare in i bönen. Jag trivs med Gud. Jag trivs med den ordning och harmoni som jag sorterar i mitt hjärta. Hur stökig lägenheten än är, hur stressig min vardag än är, så rör jag mig lugn och varlig tillsammans med Gud.


Det är ingen stor grej. Bara en enkel man som ber ibland.


 

« Kort blogg | Hem | Tomas Ledin! Hör av... »

Kommentarer:

Härligt Birro. Blir så glad av det du skriver. Bön kan tyckas främmande för många, men det är egentligen hur naturligt som helst. Jag brukar också be och det är underbart.

Skrivet av Ester den 14 december, 2009 kl. 22:05 #

Vilken härlig rubrik! Och vilken härlig text. Önskar dig och familjen allt gott!

Skrivet av Ulrika Gustavsson den 14 december, 2009 kl. 22:05 #

Barn har en tendens att stanna tiden. Jag trivs också med Gud :)

Skrivet av carola den 14 december, 2009 kl. 22:05 #

"Hatar Barn" Minns du den bittra (och mkt ensamna?) personen du talade med i Karlavagnen? Hon som hatade chockladpuddning?....som du gav en tankeställare...brilijant samtal:) tack :)
för er som missat:
http://www.youtube.com/watch?v=JhEfh9kZp14

Skrivet av Jonas den 14 december, 2009 kl. 22:05 #

De människor som inte tycker om barn har fömodligen inga egna och vill heller inte ha. Barn kan störa en när man vill supa eller göra vad man själv vill i stället för att gå upp i något som är viktigare än man själv. Glädjen att bli föräldrer är inte bara en glädje. Det är ett tillstånd, det är kärlek en livsuppgift. Livet blir med ens meningsfullt.

Skrivet av Anders den 14 december, 2009 kl. 22:05 #

Må Gud välsigna och leda Dig i det :-)

Skrivet av Monica Alhbin den 14 december, 2009 kl. 22:05 #

Marcus! F-n vad fint du skriver. Vad fint du beskriver det här med barn och bön! Och det du skriver om att Milo gärna lutar sig mot din vänstra sida, lyssnar på dina hjärtslag och hur ni båda blir lugna av detta. Underbar text! I morgon kommer din älskade Jonna och Milos älskade mamma hem igen, ta väl hand om varandra! Jonna var väl värd att få lite egentid och du väl värd att få umgås med Milo till mer än 100%!
Stora och varma kramar till dig och din familj!

Skrivet av gungar den 15 december, 2009 kl. 11:12 #

Så bra skrivet!! Du imponerar varje gång!

Skrivet av Charlotte den 15 december, 2009 kl. 11:12 #

I Bibeln står det att barn är en lön!
Se, barn äro en Herrens gåva, livsfrukt en lön. Ps. 127:3
Sen talas det också om nåden som är en oförtjänt favör och jag inser ju längre jag lever att beroendet av den växer sig starkare!

Låter härligt att du och sonen bygger upp en egen och innerlig relation. Jag älskar mina barn av hela mitt hjärta och mitt hjärta har alltid räckt till att älska andra barn också. Min dröm är att starta upp ett hem dit barn som lider kan få komma och åtnjuta mycket värme och kärlek.

Gud hör oss när vi ber! Ibland förstår vi väldigt lite av sånt som har skett och sker men min erfarenhet med just Gud säger att allting samverkar till det bästa för den som tror!

Jag upplever dagliga mirakler och min tro är helig!

Blessings och tack för att du finns Marcus Birro!

/Maria

Skrivet av Maria Moberg den 15 december, 2009 kl. 11:12 #

Det är väl ändå mycket få människor som hatar barn och de kan ju inte må bra. Det är stor skillnad på att tycka barn stör för mycket ibland tar för stor plats i offentliga rummet när de skriker flera stycken samtidigt när andra vill sitta o prata i lugn o ro som kafé ex. restaurang o inte hör vad
kompisen säger, de hatar inte barn! blir trötta på föräldrar som inte tar o går ut med barnet så det får lugna ner sig eller tar o går hem då barnet bevisligen är övertrött. Tycker synd om barnet som inte får sova eller är hungrig t.o.m Marcus slå inte åt alla håll , barn är det bästa vi har . Och glädjen över att vara förälder är stor men innebär ansvar hur den beter sig mot andra personer o det grundläggs tidigt. Alla skall få plats i samhället , även de som vill sitta i lugn o ro o ta en kopp kaffe,. Barn utomlands skriker inte så mycket men är med ute, . Nyansera debatten. De som hatar barn gör dem illa. Misshandlar mm mm. Älskar barn ,de allra flesta 99 % % helt ok ute, men en del föräldrar bör ta en kurs i uppförande och hur man behandlar medmänniskorna. Krama Milo!

Skrivet av ulrike1 den 15 december, 2009 kl. 11:12 #

Vissa behöver barn för att upptäcka livets glädje.

Andra av oss har upptäckt den och lever livet fullt även utan barn.

Det är underbart för den som vill och kan skaffa barn, men det är inte den enda vägen att uppnå frid och ett meningsfullt liv. Kanske är det heller inte de som älskar barn som sätter dem till världen, kanske är det de som älskar barn som vill skona dem från denna värld?

Det finns alltid flera perspektiv. På allt.

Skrivet av Tänkvärt den 15 december, 2009 kl. 11:12 #

Vacker grej är stor grej!
De som hatar ser jag nog inte ens, finns de?
Fortfarande, som inte längre nybliven mamma, blir jag så rörd över alla främmande människor som lyser upp så när de möts av ett litet barns vandring förbi dem. Inte viste jag att det fanns så många som kunde smälta så.

Skrivet av Tristessa den 16 december, 2009 kl. 10:28 #

Tänkvärt: Ja, just så! Både nu och innan jag själv fick barn har jag alltid blivit trött och förvånad över allt tal om barn som livets enda ljus och mening, som att först då inser man vad man aldrig hade kunnat se innan. Så... trångsynt och i vissa fall så hänsynslöst! Ett tungt kors för barnet att bära dessutom, att vara sina föräldrars livs mening.

Skrivet av Anna den 16 december, 2009 kl. 10:28 #

Birro du är en förebild för många ungdomar i detta land. Låt inte människors ord slå ner dig utan tänk på det goda och det positiva som du faktiska får betyda för många. Denna text värmde i kylan kan jag säga...

Skrivet av Arash den 16 december, 2009 kl. 10:28 #

Så härligt. Och vad barn behöver är vad Astrid Lindgren en gång uttryckte. Ge barn kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek då kommer folkvettet av sig själv.

Skaffa dig en kärleksfull kväll!
//Micke

Skrivet av Micke Darmell den 16 december, 2009 kl. 10:28 #

"Men vårt land är full av dödens hantlangare. Människor som bygger sig en karaktär och ett rykte på att springa dödens ärenden. Varför? Därför att det är så enkelt."
Vad betyder detta`? Vill gärna förstå.
Kram på dig

Skrivet av 62.108.202.226 den 16 december, 2009 kl. 10:28 #

Tack Marcus för dina ord.
Tack för att du sätter dom på en känsla som jag också har.
När jag läser det du skrivit i det här inlägget så förstår jag vad det är jag gör när jag tittar på mina barn, när jag ser dem le, när jag dem skratta när jag känner deras värme.
Jag känner mig ödmjuk inför livet och jag vilar i bön.
Precis så är det.

Tack för att du skriver.

Skrivet av Eva den 16 december, 2009 kl. 10:28 #

Hat bygger på rädsla, var det nån som sa. Den som hater barn, är rädd för barn, för de krav de ställer, den omsorg de behöver, men förmodligen mest av allt för att minnas sin egen barndom.

Om Gud, nej gud har ingen plats för mig.

Skrivet av Carina den 16 december, 2009 kl. 10:28 #

vad fint skrivet,
TACK

en lite mer profan fråga:
hur går det med dansträningen!?:)
får du lov att yppa något?:p
kram

Skrivet av m den 16 december, 2009 kl. 20:40 #

Tja!
Ville bara säga att jag röstat på dig nu.
Tycker du verkar vara en sån bra fadersgestalt för Milo som du verkligen ska vara rädd om som du är och ge massa kärlek till. Själv så hann jag bara ge kärlek till min son i 6,5 år då han dog i cancer. Sen vill jag bara säga att det är starkt av dig att vara nykter och vi ska kämpa på för nykterheten och hoppas på att många tar en vit jul för barnens skull. Själv är jag himla glad att jag var nykter sista julen med min son då jag också slutat dricka.

Ta hand om dig och hela din familj och fortsätt skriv så bra som du verkligen gör nu.

Kram på dig!

Skrivet av Fredde den 18 december, 2009 kl. 17:28 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg