Liftaren

12 jan kl 21:43, 2010

Skrivet av marcusbirro under kategorin Blandat | 4 Kommentarer | Permalink

Jag glömmer aldrig kärleken.


Jag är begåvat med ett hysteriskt minne. Det är verkligen på gott och ont. Det är bra i yrket. Värre i det övriga livet. Jag önskar jag kunde kapa trådarna bakåt och neråt. Iställer är det som liftaren bjuder in mig, vinkar in mig med ett avhugget finger, och sedan bär det iväg nedåt, nedåt, bortåt, ut.


Men parterapin fungerar.


Jösses vad den fungerar.'


Återkommer om det.


Imorgon är det Stockholm igen.

« Tack och skratt i... | Hem | Däckad. »

Kommentarer:

Det är bra att det funkar. Det måste betyda att ni är rätt för varandra :) Måste ta och kolla på dej i dansprogrammet medan du fortfarande är kvar ;) Du har en mycket bra blogg, bara så du vet. Jag kollar in titt som tätt.

Skrivet av Kakan den 13 januari, 2010 kl. 12:30 #

Maken och jag åkte upp till Säfsen, Dalarna några dar för rekreation,jättehärligt för oss. Tyvärr är vi nog för "gamla" för parterapi,fast vi skulle behöva! Har då passat på att läsa Din pocket "Svarta vykort". Mycket tänkvärda värderingar där. Köpte den före jul på nätet.
Godnatt från Säfsen!
Madeleine, Enköping (fast just nu i Säfsen)

Skrivet av Madeleine den 13 januari, 2010 kl. 12:30 #

Vad roligt att höra att terapin fungerar! Det värmer ett hjärta som tror på kärleken!:)

Och det där med att ha minne känner jag igen. På gott och ont. En gång såg jag hur jag tog en massa trista minnen och lade de i en stor säck tillsammans med en tung sten. Så sjönk allt i glömskans hav på botten och jag kunde skyndsamt springa vidare i tillvaron, hehe

Kram

/MM

Skrivet av Maria Moberg den 14 januari, 2010 kl. 09:35 #

Mitt minne är mer hysteriskt dåligt, på en del bitar Men det som behövs kappas där är väl snarare minnet överbra. Fint ni har terapi som fungerar, då går det!

Skrivet av Tristessa den 14 januari, 2010 kl. 09:35 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg