Marcus Birro

Det börjar bli dags att summera. Foga samman högarna.

Se över sina trupper, sina vinster och förluster. Det börjar bli dags att "städa gläntan" som en gammal vän brukade uttrycka det när han ville ut, upp och vidare.

2009.

Hur var det egentligen? Vad hände? Varför?

Årets läsning: Expressen. Stephen King. Tranströmer.

Årets skiva: Kärlek är för dom, Thåström,

Årets svettigaste: Mina händer när jag skulle intervjua Thåström för Imperietboxen.

Årets retro: The Sundays.

Årets värvningsförsök: Aftonbladet erbjöd mig jobb som krönikör i huvudtidning och på sporten. Tydligen över huvudet på i stort sett alla på sporten.

Årets mail: När Wayne Hussey från The Mission och The Sisters Of Mercy fick ett ryck och mailade mig 28 olika låtar för mig att skriva texter till.

Årets samarbete: Mitt och Husseys projekt. Jag är pinsamt stolt.

Årets förband: Lerneby och Krånne i Malmö och Göteborg. Lerneby ensam i Stockholm. Fina vänner, grymma musiker.

Årets komet: Melissa Horn.

Årets mest saknade: Frida Snell.

Årets pris 1: Guldsklölden som Sveriges bästa sportkrönikör.

Årets besvikelse: Maten på Nobelmiddagen.

Årets På Spåret: Jag och Johanna Koljonen.

Årets kick: Att vara med i Allsång på Skansen.

Årets landskap: Dalarna.

Årets argaste: Aftonbladets Jan Helin stoppar en intervju om längtan efter barn som Linda Skugge gjort med mig. I ett telefonsamtal förklarar han att inte läst intervjun men att han stoppat den för att han "kommit att ogilla mig som person." Det gör mer ont än jag vill erkänna. Jag är trots allt uppväxt med Aftonbladet. Vad hade jag då gjort för att förtjäna detta? Jag tackade nej till Aftonbladets försök att värva mig från Expressen.

Årets pris 2: Guldskölden för årets bästa sportblogg.

Årets konsert: Thåström i Linköping. Jag trodde jag sett allt med honom men han sveper undan benen för mig efter två låtar.

Årets nykomling: Milo Santino Totti Birro

Årets medmänsklighet: Min mailbox efter att vi kommit hem från BB. Nästan tusen mail från människor som vill delge oss sin glädje. Makalöst.

Årets skam: Medias fortsatta ambition att lyfta mobbarna till plattformar de inte gjort sig förtjänta av.

Årets maraton: När jag sände tolv Karlavagnen i rad i somras.

Årets trend: Näthat.

Nästa års trend: Bojkott mot näthat.

Årets pris 3: När jag som Expressen-skribent vinner Aftonbladets Stora Bloggpriset för min blogg om italiensk fotboll...Så kan det gå när man låter folket välja...

Årets box: Imperietbox.

Årets svenska rockgrupp: Broder Daniel. Alltid.

Årets kommentar: "Det är för mycket Marcus Birro." Örebro Länsteater ångrade uppenbarligen att man gav mig uppdraget att skriva en pjäs.

Årets felknäpp: Min frackskjorta på Nobelmiddagen. Göran Hägglund berättar i trappan upp mot gyllene salen att jag knäppt den helt fel.

Årets roman: Min egen, Att leva och dö som Joe Strummer, blir äntligen färdig.

Årets roligaste: Festivalen Frizon utanför Örebro.

Årets fullsatta hus: Under hösten händer något, oklart vad. Men plötsligt är lokalerna jag uppträder i utsålda. Publikrekord Gävle. Över 400 på Södra Teatern. Nästan lika många på Storan I Göteborg. Jag förstår ingenting.

Årets kvinna: Jonna. Alltid.

Årets val: Mitt eget att stanna på Expressen.

Årets ambition: Att lära mig ödmjukhet. Att be en bön för mina fiender varje kväll.

Tidigt på morgonen den 5 februari 2009 satte jag mig i en bil och åkte till sjukhuset. En dryg vecka senare satt jag i en annan bil och åkte tillbaka. Med vår son bredvid mig. Han sov.

Jag älskar honom med en sorts undanliggande urkraft. Jag älskar honom retroaktivt. Jag älskar honom för att han lyckas rubba mina allra mest innersta och hemliga cirklar. Han är fenomenalt vacker varje dag och jag älskar honom med en sorts isande, överväldigande besatthet.

Årets tro: Min egen. Katolik dessutom.

I morgon täcker jag upp utbudet i SR genom att ha Tankar för dagen i SRP1 0645 (med repris 2145) och 2140 direktsänder jag Karlavagnen i SRP4.

Gott nytt år.