- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
25 okt kl 22:13, 2009
Mobilen ringer på vägen hem från Boxholm.
Klockan är kvart i nio på kvällen.
- Jag heter Thomas och du är en idol för mig.
- Tack.
- Jag vill att du hjälper mig att skriva en bok. Min mamma försökte ta livet av mig när jag var sex år.
- Vi får höras en annan dag, säger jag, och han håller med.'
Vi lägger på.
Är jag otrevlig? Kort i tonen? Nej.
Eller kanske.
I Karlavagnen i fredags reagerade jag ungefär likadant när en kvinna envisades med att vara oförskämd. Växeln nedringd. Folk arga i mail. De undrar vad det är för fel på mig?
Det är inget fel på mig. Jag är bara inte Lasse Berghagen dygnet runt. Jag tycker det är tråkigt att bjuda in till samtal och diskussion och bara för halvpackade valiumtanter på tråden som uppenbarligen vill skämma ut sig själva och mig en stund.
Samtidigt har jag aldrig reagerat så där förut. Jag börjar bli trött på att försvarara Karlavagnen för folk. Det ÄR mycket konstigt folk som ringer. Jag börjar bli lite trött på det. Kanske dags att sluta innan man blir hemskt teatral och kör på rutin? Jag hatar rutin, har aldrig skrivit eller gjort något på rutin. Det är en sak jag sätter en stor ära i.
Linda Moberg är en vän och kulturproducent. Hon plockar upp mig från höstregnet denna söndag i sin vita Mercedes och vi styr bilen mot Ekeby kyrka utanför Boxholm. En väldigt vacker kyrka. Publiken är kärv. Kören Bel Canto är lika magnifik som igår. Liksom Tilling och Mikael på sin sax dominerar kyrkrummet.
Jag läser mina dikter. Det känns...kärvt. Vet inte om det uppskattas. Ingen aning. Det uppstår ingen direkt värme från publiken i bänkraderna.
Men Bel Canto. Vilken magisk uppvisning igen. Det är bara att sluta ögonen och förflytta sig vart man vill. Jag är så glad och tacksam över att jag fick vara med på de här två konserterna.
Bara blunda. Andas.
Copyright © 2008 Marcus Birro. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
Vad roligt att du trivdes ihop med oss i Bel Canto. Ja, jag skriver oss även om jag själv var tvungen att jobba nätter i helgen som gick och inte kunde delta i själva konserterna, efter höstens repande. Surt.
Har dock ringt/mailat några i Bel Canto och frågat om hur det gick (detta innan jag läste din blogg) och alla verkar vara lika lyckliga med dig. Läge att fortsätta samarbeta framöver? I konstellation med Lisa? Jättegärna...
Soliga hälsningar i den vintertid som kommer...
Skrivet av Göran E den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Hej Marcus!
Jag led verkligen med dej i fredagens program. Fattar inte att dom i slussen inte har bättre väderkorn än så. Släpper fram precis som du sa; halvpackade, valiumtanter som bara mal och mal om absolut ingenting. Och Du, utfärda storvarning för tuppen som alltid ringer. Oavsett ämne. Likadant hon i Jukkasjärvi. Henne har vi hört lite för många gånger nu.
Stå på Dej Marcus. Du är bäst, alldeles oavsett vad det gäller. Du lyckas alltid att sätta orden på det mesta. Tänk om det fanns fler män som hade den ömheten för livet och kärleken. Jag beundrar Dej bara mer och mer.
Varma kramar!
Skrivet av Catharina den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Tjena Marcus!
Får börja med att beklaga förlusterna för dina lag i helgen!:(
Är en trogen Karlavagnslyssnare, speciellt när du är programledare. Tycker du gör det grymt bra.
Tyvärr missade jag ditt Karlavagnen program i fredags men jag tycker inte du ska ta åt dig så mycket av vad folk säger. Jag vet att det är lättare sagt än gjort.
Men men trivs du inte själv med situationen så ska du självklart hoppa av, även om jag tycker du ska stanna med tanke på vilken glädje och hopp du sprider omkring dig.
Till sist tycker jag att det är starkt av dig att visa dig sårbar. Inte alla som har den styrkan!
Keep up the good work!
P.s Hörde att du skulle släppa en bok i höst, när kommer den?
Skrivet av Tobias den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Jag kan förstå vad du menar, (tror jag), men vaddå Lasse Berghagen? Jag tror inte ens att han är det 24-7.
Strunt i det nu...
Karlavagnen!
Jag har lyssnat på karlavagnen till och från i ett antal år tack vare min farmor. Hon lyssnar ALLTID!
Men, vad har hänt? Förr va det en och annan knäppis, fyllskalle eller tok som ringde. Vilket naturligtvis är helt ok. Gott & blandat helt enkelt. Underbart, och ger en vid syn, tankar på saker och ting.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga (skriva) om det, vill inte peka finger. JAG VILL HA TILLBAKA KARLAVAGNEN!
Kan ni inte försöka göra något åt det?
Mvh
Catherine
Skrivet av Catherine den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Tack för konseren i hedvig i går kväll. Tack, för dina texter som är så äkta och gripande. Tårar mitt i all skönsång. Tack.
Skrivet av 83.177.74.196 den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Jag förstår att du vet, men det är sunt att inte vara Berghagen dygnet runt. Länge leve integriteten.
Skrivet av Maria den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Om man blir uppringd kvart i 9 en söndagskväll och ombedd att hjälpa till att skriva en bok av en privatperson, då har man rätt att säga "vi får höras en annan dag"! Självklart. Jag förstår faktiskt inte hur man kommer på idén att ringa någon man inte känner och ställa en sådan förfrågan! Du gjorde helt rätt! Du har ju också ett privatliv, en egen sfär som du måste få måna om! Du har rätt att vara kort i tonen i en sådan situation.
Betr Karlavagnen så skrev jag en kommentar om det till din föregående krönika. Du behöver inte vara Lasse B dygnet runt, och egentligen tror jag inte Lasse B är någon teddybjörn dygnet runt heller. I Karlavagnen är det en stor konst att hantera telefonörer en fredagskväll, speciellt en lönefredagskväll! Nedringd växel skriver du, men det måste väl i så fall vara av folk av samma kaliber som dom som "kommer fram". Men i fredags hade du ju flera vettiga telefonsamtal (plus en del flummiga förståss). Jag är väldigt imponerad över hur väl du hanterar de flummiga, "valiumstinna" eller vad det kan vara för form av "berusning". Jag tror inte alls du behöver försvara Karlavagnen, vi är hur många som helst som bara väntar och längtar till fredagskvällarna då du finns på plats och styr skutan mot midnatt! Men i vissa av samtalen du får (som man tyvärr inte kan förutse i slussen) kanske man borde "bryta pga dålig förbindelse" eller något liknande, vad vet jag.
Betr kvällen i Boxholm så tror jag den var lika magisk som gårdagen i Norrköping, men man höjer ju sina egna förväntningar hela tiden. Jag kan inte tänka mig att det på något sätt var misslyckat, inte efter det min släkting upplevde igår i Norrköping!
Ha det gott och sköt om Er!
Skrivet av gungar den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Fräckt av killen att ringa Dig!
Folk borde ta hänsyn, tycker jag, till Ditt privatliv.
Han borde söka hjälp och sen söka till en skrivarkurs.
Hörde Dig i fredags och förstår Dig.
Kan inte de som sitter i slussen kolla lite vilka de släpper fram i etern och att de håller sig till ämnet
Sluta inte med Karlavagnen
vi(lyssnarna)behöver Dig.
Kram,från en som längtar efter fredagarna.
Skrivet av Rigmor den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Jag låg och läste i fredags kväll och inser att det nog var en väldans tur att jag INTE lyssnade på Karlavagnen då!
Nu däremot har jag gjort så och skulle i dagar kunna hålla föredrag om "grupptryck" och vad det har gjort med hela vårt samhälle.
Att ha ryggrad och våga stå upp för "något", what so ever är livsfarligt! En lax simmar motströms och det kräver lite mer att få en sån på kroken, men jisses vad glad fiskaren blir när han lyckas! Stim kräver ingen fiskare. Bara ett stort nät!
Det är inte "grupper" som startat stordåd utan individer som vågar och har vågat tänka själva! Med darrande knän och livet som ständig insats har jag på vägen mot att bli "jag" lyckats ta mig ur gruppdynamikens våldsdåd mot det unika och genuina.
"Varför föds vi som orginal och dör som kopior"? För att vi någonstans på vägen tillät oss att ge efter för den där bekvämlighetszonen där "alla andra" befinner sig. Men i själva verket är "alla andra" bara en utopi och vi har manipulerats till att tro på "andra" mer än på oss själva.
Ja det finns ett rätt högt pris att betala när man går mot strömmen, tar sig fram i stormvinden och plöjer obrukad mark. När hatet och föraktet sprutar ut sin eld som en gigantisk drake blir även jag stundom frestad att ge efter och tillåta mig att "falla".
Men jag har bestämt mig! Jag ska till himlen och där finns inte plats för varken jante, grupptryck eller andra halvtaskiga ursäkter som alla bara mynnar ut i en amputerad själ!
Tack gode Gud för att du Marcus inte låter omgivningen lägga på dig den "folkliga dräkten" så till den milda grad att vi missar den storartade poetens förmåga att visa ryggrad. Älska valiumtanter, förfriskade ungtuppar och tjejer på crack och vad som än kommer i din väg.Att sätta stopp är också kärlek.
För din och Guds skull, bli aldrig som "alla andra" och ta inget skit från någon! Du är unik! Förbli sån!
Kärlek
/Maria
Skrivet av Maria Moberg den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Hej Marcus!
Läser som vanligt din trevliga blogg och jag pratade med dig i Karlavagnen i fredags, Madeleine från Enköping mot slutet. Håller med dig om oförskämda kunder som bara ringer och vad vill dom, jo bara provocera och ta hur mycket plats som helst. Du är världens bäste programledare i Karlavagnen, Sluta inte, för då slutar i alla fall jag att lyssna, tack för att du finns där........
Skrivet av madeleine hagman den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
dina texter gick fram. du fick mig rörd till tårar både lördags och söndags och publiken var inte så kärv som du kanske trodde. de sög in, lyssnade, och applåderade. vi i kören såg det kanske med skarpare ögon än du i stundens hetta. du var en otroligt viktig bit av konserten som bidrog till att det blev en vacker helhet. från sorg till skratt. smärtsamt vackert. tack!
Skrivet av 213.64.219.224 den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Var rädd om dig! Just nu stavas det: sätt dig själv först.
/Amatörpsykologen
Skrivet av Tofflan den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Hej Marcus!
snälla sluta inte på karlavagnen bara för vissa fåntrattar är lite dumma. Du lyser upp fredagskvällen för mig och säkert många andra med ditt prat i radion,jag väntar hela veckan på att fredagen ska komma för du har också dom intressantaste ämnena tycker jag så snälla stanna kvar. Jag önskar dig och Jonna och lille Milo all lycka.Kram från en trogen fredagslyssnare.Sylvia Sjöberg
Skrivet av Sylvia Sjöberg den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Det man en gång producerat med själ och hjärta tål att användas på rutin. Åtminstone under en period. Till dess inspiration och engagemang kommer åter. I bland räcker det gott att man "bara är".
Skrivet av Mijakivi den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Du är en människa. Man kan inte vara på topp jämt. Hoppas att du finner någon form av balans.
Du berör mej med det du skriver och säger. Du har en alldeles egen direktlinje till mitt hjärta. Många andras också, det är jag helt övertygad om.
Stor kram, ta han om dej!
Åsa
Skrivet av Åsa den 26 oktober, 2009 kl. 09:59 #
Hej Marcus!
Jag lyssnar alltid på dig på fredagarna när du kör karlavagnen, det är veckans höjdpunkt för mig. Jag överger min pojkvän framför tv:n och går och lägger mig vid 22, för lyssna på dig innan jag somnar. Är så rofyllt och höra dig och dina kröniker, men jag förstår inte varför folk inte kan hålla sig nyktra när dom ska prata i radion, blir jobbigt både för dig som programledare och även för oss som lyssna. Jag hoppas du orkar och vill köra karlavangen i många år, till, för jag behöver få en dos Birro innan jag somnar på fredagskvällarna.
Hälsningar/
Klara
Skrivet av Klara Svensson den 26 oktober, 2009 kl. 21:43 #
Vill inte att du skall sluta sända Karlavagnen )o:. Älskar ju fredagarna. Visst, det är ibland jävligt jobbiga människor som ringer in. Ta det med humor. Ge igen om det behövs. Du är skall ju inte vara någon sort slagpåse bara för att du är programledare. Heja dig!
Skrivet av Josefine den 30 oktober, 2009 kl. 11:23 #