Marcus Birro

härligt att du börjat igen!

Skrivet av ds den 14 september, 2009 kl. 19:25 #

Hej Marcus!
Har aldrig läst din förra blogg... Å det är med stor glädje jag fick upp ögonen för din nya!
Du skriver så vackert å fängslande... Jag följer gärna din väg mot en ljusare å varmare tillvaro med nära å kära!
Kram Mariah

Skrivet av Mariah den 14 september, 2009 kl. 19:26 #

Hej Marcus.

Tycker det är så jävla kul att du börjat blogga igen, jag har verkligen saknat det, och dig såklart.

Du skulle veta hur tråkiga fredagskvällarna är utan dig i karlavagnen, näst intill värdelösa.

Aja, kul som fan iaf att du bloggar igen och hoppas det fortsätter lääääänge! :D

//Christoffer

Skrivet av Christoffer den 14 september, 2009 kl. 19:26 #

Valkommen tillbaka! Jag har saknat din blogg! Jag laser aven Jonnas blogg och ar ett stort fan av er lilla familj. Jag blev jatteledsen nar jag laste att ni hade problem i forhallandet, hoppas verkligen ni loser allt for ni verkar sa fina!

kram!

Skrivet av Ingrid den 14 september, 2009 kl. 20:07 #

Kul att du är tillbaka i bloggvärlden.
Ta hand om dig och din fina familj.

Skrivet av Ingela den 14 september, 2009 kl. 20:07 #

Tack! Må Den Evige beskydda dig och de dina!

Skrivet av Lasse V den 14 september, 2009 kl. 20:52 #

Ingen som helst erfarenhet av din gamla blogg har jag, men kan ana vad det har varit för vackert du tidigare skänkt dina läsare . Nåväl, erfarenhet av den mörka hemligheten, har jag dock en hel del av, inte i egenskap som förste huvudrolls innehavare , men väl som huvudrolls innehavare av både betraktelser, och att överleva, på grund av någon annans beroende...Glädjen, men främst medkänslan för dig å de dina, fyller mitt hjärta och dina steg du valde att vika av med,...ja de fotstegen äger ingen annan än du och tänk, ja tänk, vad det väg valet egentligen har för betydelse , och naturligtvis inte bara för dig . . frid =)

Skrivet av sissi den 14 september, 2009 kl. 21:01 #

Hej Marcus

Vad kul att Du bloggar igen och det var bra att Du inte köpte den där flaskan och började dricka igen. Jag brukade alltid lyssna på Karlavagnen på fredagskvällarna och saknar Dig där, man märker att Du är en så fin människa.

Jag hoppas allt går bra för Dig och Din familj.

Kram
Nilla

Skrivet av Nilla den 14 september, 2009 kl. 21:42 #

Tack Marcus!
För att du delade med dig av denna stunden. Så starkt av dig att se svagheten och finna styrkan i det. Allt gott! /Maria

Skrivet av Maria den 14 september, 2009 kl. 21:42 #

Åh blev så glad när jag såg att du börjat blogga igen. Följde din förra blogg och det gav tröst och styrka. Önskar dig och din familj all lycka!

Skrivet av Isa den 14 september, 2009 kl. 22:08 #

Yes! Äntligen! Satt och deppa vid frukostbordet imorse över att du inte varit på karlavagnen på fredagarna på sistonde. Hela helgerna blir förstörda ju! "Och inte har han nån blogg heller" - tänkte jag och surade. Men det har du ju! Möcke bra ;-)
Jag anser dig vara Sveriges smartaste man, och nämner det ofta för mina bekanta!

Skrivet av Ari den 14 september, 2009 kl. 22:09 #

Hej Marcus !

Vill tacka för att du givit o ger oss så mycket sant. Vissa saker är som bröd som räcker länge..flera år.
Du kan förstå det enklaste, närmaste, i människan som många utbildade i ämnet inte tycks...hmmmm !

Emmi

Skrivet av Emmi den 14 september, 2009 kl. 23:34 #

Den glädje jag känner nu är olik all annan jag tidigare känt. Jag har väntat på det här sen du stängde ner din gamla blogg, jag har hela tiden hoppats på att du skulle komma tillbaka och här är du nu. Jag vet inte hur många gånger jag har läst din förra blogg, från början till slut, och verkligen känt hur varje ord etsat fast sig inom mig, varje inlägg har jag svalt i hopp om att det skulle hjälpa mot det som gör ont inom mig, och det har det gjort. Du har en förmåga att sätta ord på de känslor man inte riktigt vet om man har, om tvivlet man i sig tvivlar på, det lilla mörker man i ett förgäves försök att slippa skrynklat ihop och kastat in så långt och hoppats aldrig ska vecklas ut igen. Men det gör det. När jag läser dina ord kan jag ta av mig min mantel, jag slipper överanvända mina förmågor för att ge ett sken av att må bättre än jag egentligen gör. Jag behöver inte låtsas. Jag kan sakta läka samman, inte på ett tillgjort och ansträngt sätt, utan på riktigt. Jag önskar dig, Jonna och Milo allt gott, jag ägnar er goda tankar varje dag. Jag vet att chansen inte är stor, men jag hoppas att jag på detta sätt kanske kan hjälpa er lite, så som du har hjälpt mig. I've been waiting for a guide to come and take me by the hand, som Ian sjunger. Jag tror jag funnit min vägvisare. Tack, Marcus.

Skrivet av Linda den 14 september, 2009 kl. 23:34 #

Så roligt att du bloggar igen. Jag har saknat dina ord.
Jag tror att ibland springer liver lite för fort fram med oss människor. Vi hoppar på detta framrusande tåg och får bekräftelse av andra och fler människor än tidigare. Då är det så lätt att tappa bort det som är det viktigaste i livet. Och det är familjen och allt vad den betyder och ger oss. Ibland tar vi den för självklar och tror att vi inte ständigt behöver arbeta med relationen och reflektera vem jag är i denna familj. Om den känns självklar eller osårbar tar vi den för given. Det är farligt.
Lycka till att hitta tillbaka till det viktigaste i livet.

Skrivet av Lena den 14 september, 2009 kl. 23:34 #

Härligt att du börjar blogga igen, har saknat det. Fortsätt att blogga, stå på dig. Hoppas att det löser sig för er familj.
Kram.

Skrivet av Erja den 14 september, 2009 kl. 23:34 #

Härligt att du är tillbaka o bloggar! Har saknat dej massor.
Ta väl hand om dej o din ljuvliga familj. Allt kommer att bli bra.
Kram Nikki

Skrivet av Nikki den 15 september, 2009 kl. 00:10 #

Tack att du kommit tbx i etern.
Glad att du inte föll föga för den mörka rösten,och tog till flaskan.
Bättre att vandra mot ljuset.

Skrivet av Carina den 15 september, 2009 kl. 09:56 #

Hej Marcus! Välkommen tillbaka till bloggvärlden. Du har varit så saknad av så många.

Jag kommer att läsa här varje dag. Hoppas att allt är bra med dig. Ta hand om dig!

Kram

Carina i Kristianstad

Skrivet av Carina Persson den 15 september, 2009 kl. 09:56 #

välkommen tillbaka :)

Skrivet av lilith den 15 september, 2009 kl. 10:23 #

skönt att du är tillbaka... läser jonnas blogg och ser Er förtvivlan på varsitt håll. Men håll ut, kämpa så tar Ni er igenom detta, och skulle det inte göra det lägg inte för mycket skuld på Er själva. Det finns ju faktiskt en gräns när det helt enkelt inte funkar.. Det viktiga är att Ni mår bra. Tillsammans eller var för sig. Mår Ni bra mår Milo bra..

Skrivet av cissi den 15 september, 2009 kl. 12:54 #

Du är underbar Marcus! Dina vackra krönikor gör mej lycklig. Du är en äkta poet.

Skrivet av Sandra den 15 september, 2009 kl. 15:57 #

Tack för att du skriver.

Skrivet av Jolene den 15 september, 2009 kl. 17:38 #

Ja du förtjänar bättre!!

När ni väntade Milo gick jag till kyrkan och tände 3 ljus, vart och ett för era barn. I morgon går jag dit igen och tänder ett ljus för er kärlek och för hoppet. Amen för hoppet!

Skrivet av Karin den 15 september, 2009 kl. 21:28 #

Hej Marcus!
Har ej läst din gamla blogg men lyssnat mycket på Karlavagnen. Dina ord är ärliga och jag tycker du är så bra. Vill också passa på att tacka dig för en fantastisk kväll i Gryts kyrka i somras :-)
Ta hand om dig och din fina familj!

Skrivet av Lina den 15 september, 2009 kl. 23:40 #

Tack för att du skriver igen. Dina ord har varit saknade.

Skrivet av Annelie den 16 september, 2009 kl. 07:30 #

När du skriver tack för att du har läst Får jag tårar i ögonen och en smärta gör sig till känna.Smärtan över att det som skulle vara så enkelt inte längre är det.Att lyssna och le mot varandra i ett Du är känd gör ont.Hela universum står på din sida!

Skrivet av 81.227.210.42 den 16 september, 2009 kl. 17:58 #

vad fint

Skrivet av em den 16 september, 2009 kl. 23:14 #

Älskar att det bor så mycket kärlek i dina texter,hur du äter upp mig med ord!

Skrivet av oroshjärta den 18 september, 2009 kl. 19:21 #

Kul att du skriver igen! Och om det visar sig att en massa knäppskallar börjar kommentera - ta det inte till dig. :)

Skrivet av Benita den 19 september, 2009 kl. 16:19 #