Tack Göteborg!

21 nov kl 23:23, 2009

Skrivet av marcusbirro under kategorin Blandat | 21 Kommentarer | Permalink

Jag är mycket nervös.


Det är ändå Göteborg. Fucking jävla Göteborg. Det är hemmaplan. Det är min stad.


Min älskade, hatade, förbannade, dumma, vackra, sagolika hemstad. Det är mina gator. Det är min kärlek. Det är min värld. Det är mitt krig. Det är mina sår.


Det är min teater. Jag har gått förbi den miljoner gånger. Med Jens, med Peter, med flickor och kvinnor, med mamma och pappa, med Mats, Krånne, Ola, Johan, Andreas, alla de andra.


Göteborg är min stad. Jag fick en fimpi i ögat av den staden en tidig höstdag 2003 när jag skrivit Landet Utanför och vi bjöd in till pressträff på Kometen och ingen kom, inte en jävel, inte en murvel, inte någon och jag grät då, och slogs, och drack och jag sade till Lena, min förläggare "Det hår går inte. jag måste flytta" och ett halvår senare gjorde jag det och det räddade livet på mig när jag träffade Jonna och flyttade till Norrköping och jag har varit tillbaka flera gånger sedan dess men inte på det här sättet.


Det är nästan utsålt. Det är väldigt mycket folk, flera hundra. När Mats och Krånne spelar smyger jag runt som en nervös apa bakom scenen, precis bakom draperiet och jag kikar fram och mamma är där och pappa är där och Emrik, Jens och Andreas min lillebror och Andreas min vän och sedan.... Det är min tur. Jag går ut i havet av ljus och människor och det är...


Det är fantastiskt.


Värmen! Glädjen! Under några korta sekunder där på scenen, kanske fyra sekunder, smakar jag sötman. Den smakar som ett soligt leende från världens vackraste mun. Den smakar magi. Jag känner mig stolt och vacker.


Sedan är det lång kö till bokbordet och alla är så fantastiskt vänliga och jag försöker känna efter vad det är jag känner och det är inte revansch längre. Jag trodde det först. Men det är inte revansch.


Det är försoning.


Tack, Göteborg för den utsträckta handen.


Den var vi båda värda efter så lång tid.


Här finns recension i GP; http://www.gp.se/kulturnoje/1.254984-tillbaka-till-brottsplatsen


 

« Stockholm i mitt... | Hem | Pingstkyrkan i Katri... »

Kommentarer:

Finns bara en sak att säga:
Jag gläds med Dig Marcus! Du är värd detta! Ta till vara på det du varit med om i din forna hemstad! Och på hela turnén så här långt!
Ta nu hand om dej själv och familjen!
Varma kramar till dej och de dina!

Skrivet av gungar den 22 november, 2009 kl. 00:13 #

Stort grattis!
Man kan komma tillbaka och försonas. Då växer man och stärks..
Jag kan känna in känslan bakom ridån, oron, pirret..

"Den förlorade sonen är tillbaka". I lyxförpackning.

Mila

Skrivet av Mila den 22 november, 2009 kl. 10:43 #

marcus,. du betyder så ´mkt för alla männskor. det är vägen till hjärtat. glöm inte det,

Skrivet av Jonas den 22 november, 2009 kl. 10:43 #

Marcus du är bäst, en sådan underbar föreställning med både glädje och gråt, vi satt på första raden hela familjen och vi var alla så nöjda du är så begåvad och har så mycket självkännedom som du kan ironisera över och hela föreställningen knöts ihop på ett strålande sätt.
jag både skrattade och grät men mest satt jag och bara log.
MÖCKE BRA och dröj inte så länge innan du kommer tillbaks

Skrivet av eva den 22 november, 2009 kl. 10:43 #

Jag var bland publiken på Stora teatern ikväll. Fantastiskt bra föreställning!
Allt gott till dig Marcus!

Skrivet av Michael den 22 november, 2009 kl. 10:43 #

tack du..

Skrivet av hanna den 22 november, 2009 kl. 10:43 #

Tack Marcus! förlåt är ett svårt ord att ta till sig i hjärtat beroende på vad man varit med om och ingen skall kräva det av en, men acceptans går bättre då lever man bättre och kan gå vidare i livet. Lite luggsliten i själen
men visare i alla fall på vissa områden. Och det oavsett ålder. Jag tycker mycket om Dan Andersson bl.a .har hans texter i blodet
och kan bli ledsen av vissa.
Glad att du förlåtit din hemstad och m ycket välkommen åter. Lycka till i fortsättningen och varma kramar till MILO och hela din familj.

Skrivet av ulrike1 den 22 november, 2009 kl. 10:43 #

Jag får en tår i ögat när jag läser din text. Det är en skön känsla att glädjas med andra.

Sträckpå dig, njut och var rädd om dig//Maria

Skrivet av Maria den 22 november, 2009 kl. 10:43 #

Det här lät som ljuvlig poesi i mina öron! Försoningens ämbete har återigen röjt framgångar och på din väg till kärleken kommer säkert många fler underbara mirakler att ske!

Grattis till alla framgångar!!!

/Maria

Skrivet av Maria Moberg den 22 november, 2009 kl. 15:01 #

Tack Marcus!
Du är briljant som ingen annan
Du är ödmjuk som ingen annan
Du kan känna medmänsklighet som ingen annan
Du har erfarenhet som ingen annan
Du är en poet som ingen annan
Du berör som ingen annan
Din känsliga själ berör som ingen annan
Mina tårar rinner och jag ler.
Mycket bra!

Skrivet av Yvonne Haglund den 22 november, 2009 kl. 15:01 #

Du skulle bli min tröst i mörkret. Istället fick jag ryggskott på väg ut genom dörren finklädd och förväntansfull som jag var över att gå och se dig.Ligger fortfarande orörlig i sängen.Vad var meningen med det??
FAN

Skrivet av Jen den 22 november, 2009 kl. 15:01 #

Jag såg dig igår Marcus! Och jag tyckte du var fantastisk. Keep up the good work!

Skrivet av Marie den 22 november, 2009 kl. 15:01 #

Grattis till en jättebra recension i gp! Tyvärr kunde jag inte komma, men ser fram emot nästa gång.

Skrivet av Jeanette den 22 november, 2009 kl. 15:01 #

Tack själv - det var storartat.
Du funkar så bra som författare, poet och att framträda i den rollen.

Skrivet av Nemo den 22 november, 2009 kl. 15:01 #

Kennet Andersson var också och lyssnade på dig:)

Du berör verkligen!

Skrivet av Ulrika den 22 november, 2009 kl. 20:59 #

Så surt att missa detta. Du är sååå värd den fina recensionen - det vet jag!

Skrivet av Jerker den 22 november, 2009 kl. 20:59 #

Grattis och kom igen mycket snart, fin recension dessutom . Snygg är du , ser mycket trevlig ut dessutom. Gläd dig länge och stryk ett stort tjockt steck över allt gammalt skräp. Göteborg är ditt hem välkommen när du vill komma till oss. Skriv du är ju en bra författare, poet o läser allt du skriver
.

Skrivet av ann den 22 november, 2009 kl. 20:59 #

Jag är ingen poet som dej Marcus har inte ordets gåva som du Marcus, Men älskar det du skriver och pratar om. tyvärr missade jag din föreställning här i GBG. Men läste GPidag och det var så bra recensioner nu väntar jag o mannen på dej i Karlavagnen då stänger vi av allt annat o du är vår Hero.Allt gott till dej o familjen,,med kärlek. Barbro.

Skrivet av Barbro den 22 november, 2009 kl. 20:59 #

Tack för en bra kväll. Dina texter är så slående.... När kommer nya boken?

Skrivet av 1904 den 23 november, 2009 kl. 14:31 #

Grymt Marcus, det var du värd.

Skrivet av Andreas Lindh den 24 november, 2009 kl. 10:11 #

Såg dig på Storan i lördags. Ville sagt till dig personligen hur bra du var.
Var för trött för att stå i kön fram till bokbordet.
Så nu blir det på detta opersonliga sätt istället.
Jag både grät av skratt och sorg när jag hörde dig. Du får till det oerhört bra!Tack för en härlig upplevelse.
Ha det gott.
Josefin från Falkenberg

Skrivet av Josefin den 24 november, 2009 kl. 10:11 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg