Tack, Linköping!

21 okt kl 20:46, 2009

Skrivet av marcusbirro under kategorin Blandat | 8 Kommentarer | Permalink

Det är bara en halvtimma mellan Norrköping och Linköping.


Det är också tusen mil.


Jag gillar Linköping. Jag blir inte förälskad, förförd, och förlorad som jag blivit i min hemstad, Norrköping. Linköping inbjuder inte till sådana utsvävningar. Linköping är inte en speciellt sexig stad. Den är mer som en stram äldre dam i filtkofta som går runt och säller tillbaka böcker på ett bibliotek. Jag gillar det. Jag gillar att Linköping helt verkar ha tappat begreppen och tror att man är en riktigt storstad, att Ågatan är Avenyn, att husen en liten bit upp från stationen är Östermalm. Jag gillar den lite bildade, disträ framtoningen. Tage Danielsson är från Linköping. Det är ingen tillfällighet. Jag älskar Tage Danielsson.


Winnerbäcks Söndermarken är en av de bsta låtarna som gjorts om en stad överhuvdtaget. Liksom Vacker död stad, Heronister&Kontorister, Städer när jag bläder av Thåström och fina gamla Städer av Stry.


Ett varmt tack till ungdomarna på Berzeliusskolan som applåderade så högt, så varmt och så länge efter mitt framträdande tidigare idag. Eran uppskattning var en fjäril under resten av dagen när det körde ihop sig med Kanal 9 om några grejer. Jag kände andrenalinet pumpa. Jag blev förbannad helt enkelt. Jag hoppas vi lyckas lösa det i morgon.


Sedan tog jag ett totalt överhopat tåg till Stockholm, snirklade av och ner i underjorden, ångrade mig och kravlade upp för trapporna och tog en taxi till Teve 4 där en konstnär i skägg och yvigt hår ville filma en ny signatur till Kvällsöppet.


 I en halvtimma fick jag stå mot en grön filtvägg och låtsas kasta saker mot en inbillad man en bit bort. Allting skedde med en mycket saklig och märklig noggrannhet. Gillar sådant. Han ville få det bra.


Sedan sminkades jag och sedan åt vi vår obligatoriska Bento och nu ska vi snart repa. Vi repar om en liten stund och sedan är det direktsändning 2240.


Sedan ska jag blomma i en skön hotellsäng innan jag åker hem till min familj i morgon.


Här finns dagens krönika i Expressen; http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1750476/marcus-birro-jag-ar-en-av-alla-som-beundrar-henne

« Faller som Alice | Hem | Turne´datum! »

Kommentarer:

Som Norrköpingsbo som en gång bott i Linköping kan jag inte mer än att hålla med om din beskrivning av Linköping. Jag ska inte säga att jag vantrivdes men jag trivdes inte alls på samma sätt som i Norrköping. På nåt sätt känns det inte som den här stan försöker vara nåt som den inte är, Linköping försöker alltid vara lite bättre, lite finare. Norrkping bara är och det räcker gott och väl. Om nu en stad i sig kan försöka vara nåt överhuvudtaget.
Huvuduet på spiken i alla fall!

Skrivet av jeanette. den 22 oktober, 2009 kl. 09:13 #

Härlig beskrivning av vår kära grannstad!

Skrivet av Linda den 22 oktober, 2009 kl. 09:13 #

Och Berzan tackar dig! En riktig bra, intressant och inspirerande föreläsning.

Du kanske får ett samtal om det här med diktanalys inom en snar framtid...? Jag såg dig på TV men blev lite besviken över slipsnålen som inte var med! Nästa gång kanske.

Tack än en gång! (:

Skrivet av Hannah den 22 oktober, 2009 kl. 09:13 #

Marcus, Linköping och Berzan tackar dig.

Skrivet av Linghemaren den 22 oktober, 2009 kl. 09:13 #

"Roxette ska spela igen" står det på löpsedlarna och "Ikea poeten", som lika självklart som "hyllan Billy" eller tagit plats i våra folkhem och själar strålar samman med den ödmjuka sångerskan Marie Fredriksson! Om inte det är poesi då vet jag inte vad...

Marie stiger återigen ut i rampljuset men med erfarenheter i bagaget som gör att hon strålar ännu vackrare! Och mötet med poeten Birro ramar in smärtan och passionen i en explosion av pasteller! Hon med sånger som stillar oroliga själar, och han, som sätter orden på oron! Mötet var nog skrivet i stjärnorna...tror jag:D

Mitt i min smärta vill jag också känna tro...

Skrivet av Maria Moberg den 22 oktober, 2009 kl. 09:13 #

Marcus, Linköping och Berzan tackar dig.

Skrivet av Linghemaren den 22 oktober, 2009 kl. 09:13 #

när du hittat vägen (till kärleken) so let me know

Skrivet av charlotte den 23 oktober, 2009 kl. 15:33 #

Har aldrig riktigt förstått mig på Linköping. Jobbat lite då och då där, men aldrig lärt mig hitta i stan. Ågatan, javisst, dit hittar jag och gatorna från stationen och bort dit. Men på något sätt har jag alltid känt mig lika främmande varje gång jag kommit tillbaka dit. Däremot Norrköping känns mer trivsamt och trevligt, mysigt på något sätt.
Skön beskrivning du gjorde sen ang din dag, hoppas det har rett ut sej med Kanal9 nu. Tyvärr missade jag Kvällsöppet igår kväll men tänkte kolla på det senare idag. Var säkert som vanligt bra!

Skrivet av gungar den 23 oktober, 2009 kl. 15:33 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg