Tacksamhet.

06 feb kl 11:31, 2010

Skrivet av marcusbirro under kategorin Blandat | 18 Kommentarer | Permalink

Först.


Ett från hjärtat stort tack till alla er som skrivit kommenterer här på bloggen och på andra ställen. Det är fortfarande enastående stort att ni tar er tid och berömmer mitt arbete. Och att ni vågar vara lyckliga för vår skull. Det är nästan overkligt stort för vår lilla familj. Tack för att  ni finns.


Det finns ord för allt.


Det svartaste mörkret tänds upp och går att leva med om man lyckas sätta ord på det. Vid katastrofen blir skrivandet och Gud viktiga för mång amänniskor, Vi behöver formlulera oss ut ur gränden. Vi skriver, sjunger , dansar eller skapar oss en värld ut ur det som står still.


Ord blir näckrosblad som andas uppe på ytan medans våra ben springer i mörkt vatten, som när man springer i en dröm.


Jag vill från hjärtat tacka alla som röstade på oss igår kväll. Det är lite overkligt att få känna all den där värmen.


Det är som att bli huvad upp ur en räddningshelikopter när man står med ryggen mot väggen och ser mobbarna röra sig en sylvass cirkel runt omkring på skolgården.


Jag dansade så gott jag kunde. Jag gjorde mitt bästa. Jag var mycket trött efter en vecka nästan helt utan sömn och hundra mil lagrade i den där gamla kroppen. Att som gammal gothare dra på sig grön plajettskjorta kändes inte heller helt bekvämt men väl ute på golvet hade jag väldigt roligt.


Efteråt var jag säker på att åka ut. Tävlingsbesten har börjat sätta sina tänder i många deltagare och det är, om vi ska vara ärliga, inte riktigt samma glada, välkomnande känsla mellan oss. Det är okej. Det gör mig inte så mycket. Jag vill dock dansa så bra (och bättre än igår) för mig själv och Helena. Mest av allt vill jag dansa bra för alla er fina människor som faktiskt ringer och röstar. Det är som politik. Ni ger mig ett förtreonde med era röster. Glöm aldrig att jag ser det så. Era röster är förtroenden, en biljett till mig som är giltig till nästa fredag. Jag är väldigt stolt och glad över att ha ett sådant fint stöd. Jag önskar jag kunde få ett ansikte och namn på er allihop.


Ett handslag, en vänlig blick, ett tack.


Där har du livet i ett nötskal.


Några ord om Rabhi. Jag hann aldrig bli glad precis när de sade att vi var kvar. Trist att Ranih åkte ur. Gillar honom. Jag lever numer ett rätt osocialt liv. Jag träffar Helena och min familj. Inte många fler. Under den här tiden har jag dock kommit Rabih väldigt nära. Det var länge sedan jag träffade en vän som jag kunde grava så mycket med. Han är fantastisk. Varm, rolig, generös,principfast och solidarisk.  Han har varmt, gott hjärta. Han sätter inte bara sig själv i främsta rummet.


Han är vad många i den här märkliga tevevärlden inte är. Liksom Agneta kan man nästan se hur han håller sitt hjärta utanför kroppen, i sina kupade händer. Jag kommer sakna honom mycket, både i träningslokalem och i tevehuset under fredagarna där vi brukar träffas och skratta åt hela det här underbara, fantastiska, galna och overkliga projektet tillsammans tills vi börjar gråta.


Rabih! Du kommer gå långt. Du lever din dröm. Tappa den aldrig ur sikte. Därför att den drömmen är ditt liv. Bli inte en av de bittra som sitter där sedan halvpackad på radhustrappan och undrar vad det var som hände, varför kärleken drog och ungdomen dog, varför det läcker vatten i källaren, varför jobbet känns hemskt, varför baksmällan smakar nedgrävd kopparpeng på tungan, varför hela världen tycks forma sin himmel till ett enda långfinger.


Bli aldrig bitter, Rabih. Låt ingen jävlas med dig genom livet.


 Håll dig uppe. Le mot världen. Flyt ovanför. Låt inte cynismen, elakheten, falskspelet och idioterna få pilla i iditt hjärta. Kör hårt, mannen!


 Var stolt. Gå förbi. Sjung dina sånger. Bli en röst i den här världen. Om du så får spela på utsålda arenor över hela världen eller bara sjunger akapella på ett pizzahak i helvetet. Skit i vilket. Lev dina dröm.


Detta gäller för övrigt alla människor.

« Rösta på Marcus och... | Hem | Familjen Birro ladda... »

Kommentarer:

Du är bara bäst,går rakt in i hjärtat allt som du skriver.
Kramar till dig och din familj

Skrivet av Öländskan den 07 februari, 2010 kl. 17:43 #

Hela livet är en kamp och man ska tacka de som tackas kan. Har ett missbruk bakom mig och tampas med ADD och Bipolär sjukdom. Det känns tryggt att se intervjuer med dig och läsa det du skrivit. Behövs fler som kan se bakom alla neuroser och liknande. Se personen ifråga. Lycka till med familjen och allt du företar. P.S jag är född 20 Jun 1972 :] D.S Vi tvillingar har tusan en massa gemensamt i hur vi fungerar och tänker. Over and out //Niclas

Skrivet av Niclas Carlzon den 07 februari, 2010 kl. 17:43 #

Det kändes verkligen genom tv rutan att du tyckte om Rabih och jag hade hoppats att du skulle skriva npgot om det. Tack för att du delade med dig om er vänskap. Jag hoppas den håller för det är inte så många gånger i livet man träffar någon som man känner sån gemenskap med och som glädjer en.

Håll i den vännen....

Grattis till fortsatt tävlande och självklart, grattis det det lilla liv som just nu ligger tryggt och varmt och växer för var dag som går.

Skrivet av Cayenne den 07 februari, 2010 kl. 17:43 #

Me like!!!!
Du rör vid mitt hjärta!

Skrivet av Åsa-Marie reimer den 07 februari, 2010 kl. 17:43 #

PUSS<3

Skrivet av 80.216.131.34 den 07 februari, 2010 kl. 17:43 #

Bra att du hyllar Rahib, hoppas han klar sig i denna hårda värld och speciellt inom det område han valt. Vi skall följa honom och stötta honom om det behövs. Sjung för alla dina fiender,.Din dröm blir sann, behåll vänner som Marcus.! Marcus du gjorde ditt bästa i fredags men ibland räcker inte detta och det är fullt mänskligt att vara trött o sliten.Och kanske lite ledsen ett tag. Den som valde kläderna hade dålig smak . Vägrar säga hårdare ord. Men du hade roligt på dansgolvet det är det viktigaste. Nästa vecka har du lovat satsa hoppas du orkar och kan dina fans finns kvar.
Men var rädd om din hälsa , även om du INTE är gammal,du antyder det ibland, men du har livserfarenhet och det är det viktigaste i längden . Sluta aldrig skriva, aldrig vad du än gör, du är författare och poet. Tack själv för att du finns och lyser upp vår tillvaro. Hälsa hela din familj ett tack för att vi får låna dig . KRAM hälsa MILO o Jonna.

Skrivet av ulrike1 den 07 februari, 2010 kl. 17:43 #

Bäste herr Birro!
Jag tror minsann att Ni har gått och blivit folklig på gamla da´r. Inget fel i det. :-)

Sköt om dig och din familj. Allt det bästa önskar jag er.

Skrivet av Robban den 07 februari, 2010 kl. 17:43 #

Ja Marcus, våra tittarröster förde Er vidare igen, bara så kul!
Fina ord du skrev om Rabih, han verkar jättegullig med hjärtat på rätta stället. Hoppas 1-åringen har smält sitt tårtkalas nu. Ha en fin helg i hemmets trygga vrå.

Madeleine, Enköping

Skrivet av Madeleine den 07 februari, 2010 kl. 17:43 #

ATt hålla hjärtat utanför kroppen och låta det lysa med värme är något långt fler borde göra.

Skrivet av Åsa den 07 februari, 2010 kl. 17:43 #

Marcus,du vet att vi är många som
beundrar dig,ser upp till dig,önskar dig all framgång och älskar dig nästan lika mycket som Jonna och Milo.Men,snälla låt oss inte genomlida det vi fick gå igenom igår.
Marcus,lova att träna, träna,träna hela veckan och visa att du är bäst.
Du är värd att vinna hela skiten

Skrivet av helena linden den 07 februari, 2010 kl. 17:43 #

Marcus , Rabih är min idol och jag håller med dig om allt du skrev. Att du skrev det här visar att du verkligen bryr dig och att du är en riktigt bra människa . Hoppas att du kommer långt i Let's Dance , det förtjänar du!

Skrivet av Asse den 07 februari, 2010 kl. 17:48 #

tack marcus för så fantastiska orden du skrev om rabih!
jag har sen första gången jag såg honnom kännt att han är nåt som man inte ser så ofta,han har inspirerat mig så mycket,han har nåt i sig som driver mig framåt.jag kommer evigt att vaar tacksam för det.han är så underbar,så fantastisk.

Skrivet av alenaa den 07 februari, 2010 kl. 17:48 #

Dina ord om Rabih gjorde mig tårögd! Verkligen, väldigt mänskligt av dig att skriva så om honom! Jag är ett av Rabihs Fans. Tyckte verkligen om det du skrev om honom! Hoppas ni fortsätter att träffas.
Lycka Till!

Skrivet av Soha den 07 februari, 2010 kl. 17:48 #

jättefint skrivet om Rabih

Skrivet av katarina den 07 februari, 2010 kl. 17:48 #

Hej! Tack tillbaka för att du inspirerar mig att uttrycka mig genom skrivande. Igen. Upplockat självförtroende. Vad härligt att du känner kärlek för att människor röstar på dig. Jag hoppas att du inte känner motsatsen när och om du åker ut. För tv är tv. Kärlek är något helt annat. Stort grattis till det lilla livet i din frus mage. Många böner att allt ska gå väl, hela vägen. Pepp!

Skrivet av Frida Park den 10 februari, 2010 kl. 10:21 #

Marcus, tack själv för allt du skriver till och för oss! Det är en stor ynnest att få följa dig och Jonna på er väg tillsammans med Milo och snart ett syskon till Milo också. Det är med glädje jag berömmer ditt arbete (och Jonnas) och det är så gott att få vara lycklig för er skull! Ni är verkligen värda all lycka! Tack för att NI finns och all den värme ni ger tillbaka.
Du och Helena bjöd oss på en fin dans i fredags, och detta trots att ni inte hunnit träna så mycket som du/ni hade önskat. Men det gick jättebra! Och välförtjänta röster fick ni också!

Och en sak till - Du ÄR en mycket fin människa! Med en stor empati! Det ser vi inte minst på dagens text här!
TACK Marcus för att du är den du är.
Och om jag ser dig nånstans i nåt sammanhang framöver ska jag ge dig mitt handslag, en vänlig blick och personligen framföra mitt stora TACK!
Kram till dig och till din familj

Skrivet av gungar den 10 februari, 2010 kl. 10:21 #

Vad fint du skriver om Rabih. Man kunde nästan se er vänskap genom TV-rutan.
Lycka till nästa fredag!
Då hoppas jag kunna se sändningen direkt.

Mvh Gunilla

Skrivet av Gunilla den 10 februari, 2010 kl. 10:21 #

Marcus! Ge hela dig i dansen - Vicka på höfterna. Låt kroppen känna den glädje du visar i ansiktet - Låt glädjen rinna ned i kroppen - Dansa för dina barn och Jonna - visa din glädje helt och hållet. Ge efter och bara dansa för dem du älskar - du har inget att förlora - folk märker sådant. Rabih tycker jag också om... tänk med känsla i armar, ben och kropp. Jag följer dig. Lycka Till!

Skrivet av babo den 10 februari, 2010 kl. 10:21 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg