Trollkarlen under sängen

29 nov kl 18:39, 2009

Skrivet av marcusbirro under kategorin Blandat | 11 Kommentarer | Permalink

Drömmen om familjen är en verklig dröm, är en trollkarl under sängen.


Jag kommer från ett splittrat hem. Mina föräldrar skiljde sig när jag var femton år. Antagligen har det sabbat mer för mig än jag vill erkänna. De gjorde så gott de kunde. De visste inte bättre. Jag älskar mina föräldrar väldigt mycket.


Jag låg på den tjocka mattan under glasbordet om kvällarna på Kaprisgatan 90 och jag var alltid den som såg till att ytterdörren var stängd. Jag var alltid den som ställde mig på telefonkatalogerna för att nå upp till diskbänken så jag kunde diska när mamma var en halvtimma sen från jobbet och jag bara kände mig tvungen att göra något för att dämpa oron.


Mitt liv strävar efter sönderfall. Jag vill slå sönder allt vackert. Med spriten kunde jag slå sönder medan det såg ut som om jag byggde något.


Nu, när jag är nykter och stark, modig och värdig, är längtan efter sönderfallet mer som en dimma, en stilla rök i skogen.


Vägen tillbaka till kärleken andra gången är alltid mycket stenigare än vägen till kärleken var första gången.


Jag trivs med det.


Jag hade en halv minut i Hagfors när jag kom nära lyckan. Jag hade några hela minuter när Lerneby och Krånne var förband i Göteborg och jag travade runt precis bakom draperiet och bara njöt av sorlet, av värmen från en fullsatt teater. Jag hade några fina minuter strax före allting skulle dra igång på Södra Teatern i Stockholm när vi spelade The Mission i lokalen som var utsåld.


Men ingen gång når jag lyckan lika nära och lika länge som när jag lyfter Milo upp i luften och vi ser rakt in i varandra och tvinnas samman som en eld och vind, som ljus och mera ljus.


Jag ber en bön varje kväll för mina fiender, för mina vänner, för Jonna, Milo och alla andra.


På natten har min arm fallit ner på golvet. Jag är inte ensam. Trollkarlen under sängen håller min hand ända till gryningen.

« En roman är fler än... | Hem | ...and the dance... »

Kommentarer:

"Ibland är en dröm det finaste man har"

Skrivet av oroshjärta den 30 november, 2009 kl. 07:24 #

Du skriver så inlevelsefullt om oro, sönderfall, kärlek och lycka och orden går bara rakt in i det innersta. Jag har via dina bloggar och krönikor följt din turné nu i november, läst hur fantastisk den varit, hur uppskattade dina uppträdanden varit, fullsatt i princip överallt. Det är bara att buga och gratulera, du är värd all denna uppskattning.
Nu hoppas jag att du får lite mer tid över så att Jonna, Du och Milo kan få njuta av er egen gemenskap och samhörighet och lycka under en tid framöver, Ni är alla tre värda att få rå om varandra. Och även om vägen tillbaka till kärleken är stenigare andra gången så är den så mycket mer värd när man väl ”kommit fram”. Lycka till med den vägen också.
För att citera dig själv: Drömmen om familjen är en verklig dröm, är en trollkarl under sängen. Du är inte ensam. Trollkarlen under sängen håller din hand ända till gryningen.

Kram till dig, Jonna och Milo!

Skrivet av gungar den 30 november, 2009 kl. 07:24 #

fin text. vacker,

Skrivet av Jonas den 30 november, 2009 kl. 07:24 #

Såå vackert skrivet att hjärtat blir varmt i detta regnväder!

Skrivet av Barbro Nyberg-Ajaxon den 30 november, 2009 kl. 13:19 #

Vackert skrivet om den största kärleken!

Skrivet av Gunilla den 03 december, 2009 kl. 16:52 #

Tack, ännu en gång för den värme du sprider inom mig. Jag försöker förvalta den väl och sprida den vidare till mina fiender, vänner, min "Jonna", mina "Milo" och alla andra.
Tack för allt du gör för mig genom att skriva som du gör.

Skrivet av Ana_Lista den 03 december, 2009 kl. 16:52 #

Som vanligt skriver du fint men nu vill jag kommentera din blogg i Expressen! Sen när har engelsmän behövt att låtsas att det regnar. (Fick jag till det nu?)

Skrivet av Anders F den 03 december, 2009 kl. 16:52 #

Jag tänker på kvinnan som aldrig upphörde att tvätta Jesu fötter med sina tårar enligt Bibeln! Hon som fick mycket förlåtet och därför älskade så mycket mer än många andra!

Kanske är det ändå så att det trasiga sönderfallet på något märkligt sätt är ett nödvändigt ont som skapar en genuin grogrund för att vilja och kunna gå den steniga vägen med darriga knäen till kärleken!

Du är den du är idag p ga det du mötte igår, för en månad sen, ett år sen, flera år tillbaka! Vem säger att man inte måste genomgå mörkret för att nå och uppskatta det nyktra ljus där du idag befinner dig!:-)

Kvällsöppet ikväll! Vi ses, hehe

Blessings!

/Maria

Skrivet av Maria den 03 december, 2009 kl. 16:52 #

bara såna som stryker medhårs är väl välkomna på de här bloggen - konstigt därför att min kommentar häromdan - som egentligen väl inte var av den kategorien - ändå kom med - gick igenom censuren...

Skrivet av Marianne Johansson den 03 december, 2009 kl. 16:52 #

Har skickat en kommentar till Din krönika i dagens (2/12)Expressen.
Dina textar lyser!

Skrivet av hjonet den 03 december, 2009 kl. 16:52 #

Det lät först som rubriken på en skräcknovell... "trollkarlen under sängen"..

Skrivet av Uffe Hansen den 03 december, 2009 kl. 16:52 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg