Tusen vindar (En härdad kärlek)

10 okt kl 09:42, 2009

Skrivet av marcusbirro under kategorin Blandat | 18 Kommentarer | Permalink

Jag är ny på allting. Mellan 1990 och 2005 skötte jag allt med alkoholen. Alla relationer präglades av det. Alla människor jag träffade och umgicks med hade jag träffat genom spriten. Det var en fantastsk tid i början. De första sju, åtta åren. De sista var enbart terror.


Jag minns en morgon i november 1993 när jag gick rakt upp och ur sängen för att ta vagnen till stationen för jag, Peter och Krånne skulle till Jönköping och uppträda. Jag var fortfarande full. Jag mådde märkligt bra. Peter dök inte upp men Krånne stod där och vi gick på tåget. Det var byte i Falköping och där kräkes min vän i en snödriva. I Jönköping kom det fyra personer. Tre av dem var arrangörer. Jag kunde inte bry mig mindre. I min värld satt det hundratusen i publiken. Sedan tog jag Krånnes akustiska gitarr tillbaka till Göteborg (och glömde den på tåget) medan han drog vidare till Ulricehamn för en spelning med sitt band, Fågel Blå. Senare gick jag på Viktoria och drack.


Jag tror det var den kvällen som jag upptäckte det obönhörliga giftet. Då upptäckte jag vilken magisk värld detta kunde vara. Allt som krävdes för att bli inbjuden till all denna magi var en flaska eller två. Eller tre. Klart jag aldrig ville därifrån.


Mina relationer tog givetvis skada av allt detta. Jag startade massor av relationer på fyllan som jag försökte avveckla när jag blev nykter. För att sedan starta nya när jag drack igen.


Alla beslut gjordes av en annan, han som drack. Men det var jag, som nykter, som skulle leva med dem. Det gick inte. Alltså drack jag igen.


Nu lever jag i en härdad kärlek. Nu lever jag i en värld och på en plats jag älskar utan sprit.


Det är svårt med kärlek. Det är enkelt också. Vi har en massa snoriga troll i oss som ville sparka undan benen för det självklara. Vi komplicerar livet när det egentligen är en karta. Vi lägger livet i en matematisk stol och försöker räkna ut summan. Sedan bläddrar vi med fuktiga fingrar till facit och upptäcker att vi räknat fel. Det förvirrar oss.


Solen sprattlar som en insekt bakom regnmolnen. Milo sover. Jonna sover. Golvet är fullt av leksaker som blinkar och låter. Milos halvätna gurkbitar ligger slängda överallt.


Det ser ut som morgonen efter en fantastisk fest. Och ingen är bakfull. Inga flaskor. Bara liv.


Bara tusen vindar från främmande, kärleksfulla länder med famnen full av varm vind.

« Milo | Hem | Rakt in i elden »

Kommentarer:

Grattis till städningen!

Jag fattar precis vad du skriver om. Det har gått femton år sedan korken skruvades på för gott, och numera är städningen ett nöje, en ynnest - för den vittnar om liv - ett liv som inte på något sätt kunnat tas för givet.

Längtan till den magiska världen var mitt problem. Jag har insett att det jag var som sjukast när jag inte var där. Att det var mina beslut i nyktert tillstånd som var de verkligt vansinniga. Jag hade inte problem med att vara full - jag hade problem med att vara nykter. På något märkligt sätt kände jag mig mer hel när jag var berusad. Nykter var allt en kamp och ett bärande av masker.

Idag känns nykterheten lätt att vara i. Jag har fått hjälp att befria mig från mina inre demoner, det fängelse jag höll mig själv inspärrad i. Jag är äntligen fri.

Skrivet av livelev den 10 oktober, 2009 kl. 17:07 #

Det blir så "levande" allt du skriver.

Skrivet av Anna-K den 10 oktober, 2009 kl. 17:07 #

Hej
Du skriver så fint, och det gör mig så ledsen.
Dina texter tar fram allt som är så dåligt i mitt förhållande.
Hur kan något så vacker och skört göra ont hos mig?
Men jag önskar dig och din Jonna allt gott nu och i framtiden!

Skrivet av merja den 10 oktober, 2009 kl. 17:07 #

Visst är det härligt att slippa bakfylla! Jag väljer att inte dricka trots att jag inte lider av alkoholproblem utan mest för att det är så skönt att vakna helt naturell.
Du gör det bra som trotsar trollen!
kram

Skrivet av Annso den 10 oktober, 2009 kl. 17:07 #

Gåshudsvarning... Riktigt bra!

Skrivet av Ari den 10 oktober, 2009 kl. 17:07 #

Återigen :du skriver underbart.Tack jag behövde höra detta idag. Du påminde mig om att jag också tror på att vi (jag)krånglar till saker alldeles för mycket. Dom där snoriga trollen är väldigt många ibland.:) Nej tillbaka till här och nu och stanna där.Nuet är ju det enda vi vet nåt om.
Hoppas du inte snubblar på Milos leksaker :) Ha en go dag å ta hand om varann.

Skrivet av CeGe den 10 oktober, 2009 kl. 17:07 #

Alltid spännande att höra om drickandet, men kan du inte skriva lite mer om dina erfarenheter av narkotika.

Skrivet av cv den 11 oktober, 2009 kl. 19:19 #

Fan Birro, nu är vi på minisemester i din högborg Nkpng och trots idoga promenader gata upp och gata ner har vi ännu inte mött dig. Hade vi vetat var du bor hade vi stått utanför med plakat som vittnar om din storhet, nu hoppas vi på att du tar väldigt centrala promenader i morgon i stället.

Hur som helst, tack för dina ord om livet i allmänhet och om fotboll i synnerhet.Även om Lazio lockar mer än Roma. . .Minnet av en nykter Gazza i form komer du ihåg va?

Kolla in ufo-fiffi.blogspot.com eller nya Amelia s 157.

Kram T.

Skrivet av Toby den 11 oktober, 2009 kl. 19:19 #

En lugn kärlek.

Skrivet av oroshjärta den 11 oktober, 2009 kl. 19:19 #

Ditt fantastiska sätt att skriva om kärlek får mig att le. Varje gång.

Skrivet av Annelie den 11 oktober, 2009 kl. 19:19 #

Finns inget att tillägga! Underbar, fantastisk text! Man lever sig in i det du skriver!
Tack Marcus!
Var rädd om dej och din familj!
Kramar

Skrivet av gungar den 11 oktober, 2009 kl. 19:19 #

"Alla beslut gjordes av en annan, han som drack. Men det var jag, som nykter, som skulle leva med dem. Det gick inte. Alltså drack jag igen."

Har precis suttit igenom rättegången mot den man som med 3,12 promille och en Volvo som murbräcka körde rakt in i min pojkväns bil och nästan dödade honom. Och trots att min egen pappa söp ihjäl sig för ett och ett halvt år sedan så har jag svårt att förklara alkoholistens snurriga tankegångar för min pojkvän och hans familj som famlar efter svaret på frågan "varför?". Varför satte han sig i bilen efter att ha supit i flera dygn? Varför förstod han inte hur illa det kunde gå? Varför skäms han inte mer nu efteråt?

Det lilla stycket jag citerade här uppe förklarar det bättre än jag någonsin kunnat göra. Tack.

Skrivet av Michaela den 13 oktober, 2009 kl. 20:19 #

Hoppas du hänger på...
http://blogg.passagen.se/pgrrr/entry/v%C3%A5ga_st%C3%A5_f%C3%B6r_din_%C3%A5sikt

Skrivet av Gunilla den 13 oktober, 2009 kl. 20:19 #

Var rädd om dig och krama till dig och din familj.Livet är vår egna berg och dalbana. Tack för dina texter.
Kram/Karin

Skrivet av Karin den 13 oktober, 2009 kl. 20:19 #

En glädjande rapport från verkligheten.
frid, ro, kärlek i hjärta och sinne
önskar
En sådan vandring ni gjort fram till nu
kan man annat än att blli glad över att få dela den förvandlingen.
Av hjärtat
Margaretha

Skrivet av margaretha den 13 oktober, 2009 kl. 20:19 #

jag ser dig ibland på gatorna här omkring där jag bor och insett att jag nog aldrig haft nån direkt åsikt om dig. du har funnits där bland rubrikerna och all smärta har man inte kunnat missa. men ändå har jag av nån anledning missat dig.
och så hittar jag din blogg. och allt blir bara kristall klart. jag vet, vet, vet att du hört det tusen gånger men ditt sätt att skriva.. även om resan var för flera år sen tar du oss med på en återblick och får en att känna att man verkligen är där, upplever det, känner det. så är juh givetvis inte fallet men det är det du gör, det är så bra du är.
din och jonnas resa är så ärlig och så öppen och så välbehövd, för oss läsare menar jag. men jag har svårt att lämna ett avtryck där. hur mycket jag än uppskattar det du skriver så känns det allt för personligt för att lilla jag ens ska försöka mig på att ge min reflektion på det.
så därför väljer jag att visa min uppskattning här. alkoholen. jag har varit där och snubblat, där vid avgrunden. jag ramlade inte, såg var jag på väg och gick en annan väg. kanske ingen nykter väg men jag är medveten nu. medveten om mina begränsningar och är rädd för det jag såg, det jag skulle kunna ha blivit. och det här får mig bara att.. ja.. jag vet inte. jag vet faktiskt inte. det hjälper på nåt sätt.
men tack. =) tack för dina ord. hoppas du förstår hur mycket det påverkar, hur mycket Du påverkar.
lycka till med allt, verkligen.

Skrivet av jeanette. den 14 oktober, 2009 kl. 19:32 #

Ja du! du träffade mig, också fast under flaskan kan man säga jag "festade" runt ganska kraftigt under perioden 1996 -2003 sedan dess varit fri från det och så smått börjat känna på att bara sällskaps dricka i måttliga mängder och har lyckats riktigt bra förutan 1 gång bara vill ju kunna vara trevlig med goda vänner. Jag vet precis vad du menar i din text här. Har förbannat mig själv massor av gånger att jag inte träffat dig mer, ville ju det. Du skriver underbart och lättfattligt älskar män som har ord för allt och som är smarta intelligenta som du. Måste också säga att du är otroligt snygg också :-)

Skrivet av AnnikaD den 17 oktober, 2009 kl. 09:37 #

Tack, för din berättelse. Själv har jag varit både nykter o drogfri i snart 3 år. Finns inga ord på denna jord hur skönt det är, men det går inte att bli nykter o drogfri om man inte vill själv. Har provat förr med det gick inte men nu denna gång funkar det. Har aldig mått så bra i hela mitt liv som nu. Akta dej för leksakerna på golvet för det gör ont i fötterna att gå på.

Lycka till med allt.

Skrivet av Madeléne den 17 oktober, 2009 kl. 09:37 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg