Vinterblogg

10 nov kl 19:44, 2009

Skrivet av marcusbirro under kategorin Blandat | 14 Kommentarer | Permalink

Terapi idag igen efter en tids uppehåll. Det är jobbigt. Det är storstädning. Det är att lätt maniskt lyfta på varenda mossklädd sten man kan hitta.


Väldigt trött blir man. Det är mycket gråt. Det är mycket besviket gods som ligger på botten av den här båten. Vi måste få upp och bort allt det dör skräpet om vi ska kunna segla igen. Jag vill segla igen med Jonna. Jag saknar de där galna resorna vi gjorde förr.


Sedan skrev jag en svart text till Expressen som kommer i morgon. Den lär bli sablad.


Träffade Ola och Sara på Moretime och visade dem bilagan från Skatteverket. Vad de sade håller jag för mig själv. Jag kan ändå skriva att jag inte varit fel ute när jag haft en känsla av att Skattekontoret (eller en person där snarare) velat göra livet en aning surt för mig.


Låt mig bara konstatera att jag har få vänner på Skattekontoret... Men det är okej. Jag är begåvad med ett hysteriskt långt minne. En dag ska jag skriva mina memoarer och jag minns alla namn. Jag kan se alla ansikten framför mig. Alla som någon gång under mitt liv varit min vän är min vän för alltid. Någon som någon gång genom mitt liv medvetet försökt sabotera eller svikit mig glömmer jag heller aldrig.


Vinter utanför fönstret. Det tjuter i sprickorna i det här gamla huset. Jag hukar bakom en filt framför teven.


Underbara tre timmar ensam med Milo. Vi hann med att leka, sova, läsa bok, somna igen, titta på teve, leka, leka, jaga varandra, leka lite till och kramas. Fantastiska Milo.


Tiden och vanan lägger en mjuk filt över allting.

« Lets Dance?! | Hem | Genomlyst »

Kommentarer:

-Bästa Marcus!

Hade förmånen att ta del av två fina reportage om Dig i våra lokala tidningar förra veckan och eftersom Du ingalunda är obekant sedan långt tillbaka förstärktes känslan av en önskan om att både få lyssna till och samtala med Dig!

Hade en lång dag i fredags med projektet "sy-fyrtio-meter-juldukar" till skolans basar men kom slutligen iväg till Hemköp och i kön där ser jag någon som liknar Dig väldigt mycket gå förbi men inser det orimliga i att så enkelt få svar på mina tankar genom en sådan direkt uppenbarelse så jag förstår att det är Din "look a like" tills jag läser tidningen kvällen därpå!
(Du hade varit i stan för en föreläsning i Dalasalen.)
Jag morrar friskt över att jag inte insåg sanningen och därmed kunde ta tillfället i akt när den fanns där men tänker att kanske Du som många andra föredrar en tillvarao i eget sällskap utan intresserade främlingar, -eller hade uppskattat mötet där avsikten var allt igenom god...?!
Får jag chansen igen så tar jag den!

-Med önskan om allt gott!

Vänliga hälsningar
Jenny i Falun

Skrivet av Jenny den 11 november, 2009 kl. 16:06 #

Din senaste text i Expressen är viktig. Det behöver så många tänka över, vad framgång och pengar egentligen har för pris. Det är en av de existensiella frågor som ingen kommer förbi. Jag förutser att vi kommer att se en våg växa fram bland unga (framför allt) där man tar avstånd från att synas och ha framgång av den typen till varje pris. Det ska bli intressant att se vad du själv tänker göra.

Skrivet av Ann Christin den 11 november, 2009 kl. 16:06 #

Jag har också ett långt minne men lärde mig tidigt att det bara hjälpte mig om jag använde det i gott syfte!:-)

"Den av er som är utan synd kasten första stenen". Jag som från barnsben fick utstå hat, förakt och hån i mitt eget hem hade två val, vilket jag nog inte insåg men ändå möttes av. Förlåta eller inte! När jag insåg att smärta och oförlåtelse hör i hop beslöt jag mig för att "sluta minnas" belackarna mer än för stunden.

De är inte värda min energi som jag hellre lägger på dem jag älskar!

Vi är många som har få vänner bland vissa myndigheter, och de som medvetet gör oss illa brukar få konsekvenser de också brukar jag tänka. Hämnden är min säger Gud och det är rätt skönt att slippa vara bödel:-) Må dina memoarer vara fyllda av händelser från din inslagna väg till kärleken!

Bless U

/Maria

Skrivet av Maria Moberg den 11 november, 2009 kl. 16:06 #

För att du talar till den lilla rädda människan i mig, tackar jag dig!

Skrivet av Elin den 11 november, 2009 kl. 16:06 #

Kom osökt att tänka på Vinternoll med Kent, Lyssna. Den är grym. Lycka till med Skatteverket.

Skrivet av Jonas den 11 november, 2009 kl. 16:06 #

Odla inte harm och bitterhet, lägg den energin på att älska dem som är värda det. Har för mig att nån stans i bibeln står nåt om att "förlåta för de visste inte vad de gjorde" Det fungerar på CSN och då fungerar det säkert på skatteverket också. Ser fram mot att du flyttar till Dalarna. Kram på dig och pussa lite extra på Milo.

Skrivet av 81.231.115.185 den 11 november, 2009 kl. 16:06 #

Fröjda dig Marcus! Idag kastar Alex Schulman sten på vår poet, och till vilken nytta!? Skam och skuld plockar fram det sämsta hos oss människor! Jag är glad och tacksam herr Birro för att du har bestämt dig för att gå vägen till kärleken. Tänk om Schulman och fler kunde välja detsamma!

Blessings!

/Maria

Skrivet av Maria Moberg den 11 november, 2009 kl. 20:48 #

Din "svarta" text i Expressen. Du brukar ofta säga/skriva att vi gör våra val, men jag vet ju inte om det är ditt val eller någon annans val att kärleken checkar ut. Att du är lycklig och glad på "röda mattan" idag beror nog till stor del på att du är lycklig. Röda mattan är bara en plats.

Skrivet av Anders den 11 november, 2009 kl. 20:48 #

Ja, detär jobbigt, men det enda alternativet som finns. Livet pågår dessutom ändå!

Skrivet av Sessie den 11 november, 2009 kl. 20:48 #

Myndigheter kan göra en vansinnigt förb. Så mycken onödig energi vi måste lägga ner på dem ibland , blir sorgsen när en del förlorara mot dem även om de egenltigen gjort allt rätt. Krönikan i Expressen Bra som van
ligt. Du betalar säkert inte ett för högt pris för din framgång du är värd den. Vi måste lära oss att vi är något värda utan att bli deppiga och börja fundera över alla existensiella frågor
, vi är värda det vi slitit för . Du betalade i förskott Marcus glöm inte det. KRAM

Skrivet av ukrike den 11 november, 2009 kl. 20:48 #

Vinter utanför fönstret och i hjärtat.

Skrivet av oroshjärta den 11 november, 2009 kl. 20:48 #

den här är rolig...

http://blogg.aftonbladet.se/martinezpeleta/2009/10/bloggarna-enligt-evolutionsteorin

Skrivet av fia den 13 november, 2009 kl. 17:22 #

Jag hoppas och tror nog att den här terapin är värdefull, så att ni tillsammans får vända på stenarna och städa undan som du skriver.
Och jag tror ni lyckas med städningen, så att ni kan fortsätta seglatserna på nya resor.
Ser fram emot att få läsa dina memoarer i en framtid, men tills dess är jag så glad att få läsa dina krönikor och böcker plus att få höra och se dej i radio och på TV!

Skrivet av gungar den 13 november, 2009 kl. 17:22 #

Du vet inte att jag finns,
Du skriver om mig i dina texter.
Jag vet inte att andra finns,
Du skriver om dom i dina texter.
När Du håller mig i handen,
När Du håller andra i handen
Tack bortom livets gränser

Petra

Skrivet av Petra den 14 november, 2009 kl. 09:24 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg