Marcus Birro

Jag är sen. Ringer taxi som inte har någon bil i närheten. Ringer igen. Ingen bil.

Jag drar på mig rocken för att smspringa till tunnelbanan men precis utanför hotellet står en taxi som just lämnat av en kund och han är ledig så vi snackar fotboll hela vägen till Stadshuset där eldarna brinner i mörkret och jag går in och hänger av mig rocken, säger hej till Eva Hamilton, innan jag går till mitt bord och min plats.

Bord 42. Plats 3. Vid mitt bord har jag bland annat en äldre man från TT (som ser ut att ha sin frack som ett extra skinn, magnifikt) och två par från Dalsland. Vi hinner lära känna varandra under de dryga fyra timmar vi sitter där. Mycket trevliga människor.

Vi skålar lite för Nobel och ställer oss upp när kungen kommer ner för trapporma. Soppan som serveras är vattning, besk och ärligt talat rätt äcklig. Det börjar bli riktigt varmt i fracken. Den lilla tryffelstoppade fågeln (som en liten kyckling) är bättre utan att på något sätt svepa undan de gastonomiska fötterna för någon av oss.

SVT gör ett kort nedslag vid mitt bord för en intervju.

Desserten är riktigt god. Under hela kvällen skickar jag textstycken till Expressen från min mobil, diskret (?) under bordet. Vi dricker kaffe och lyssnar på några tal. Mullers tal är fullständigt briljant.

Sedan lämnar kungligheterna och pristagarna som de kom, långsamt svepande upp för trappan och sedan är det vår tur att gå upp till dansen i gyllene salen. Träffar Göran Hägglund som konstarerar att jag knäppt frackskjortan fel.

Jag dansar med kulturministern som varje gång jag träffar henne är väldigt trevlig, nyfiken, intresserad. Jag dansar också med Alexandra Pascalidou och rivjärnet Maud Olofsson. Hon skulle passa perfekt i Lets Dance.

Sedan rullar taxin tillbaka mot hotellet och jag är svettig, glad, och lite mör efter att ha försökt stå och sitta rakt i min frack.

Idag har jag tränat dans och nu ska jag äntligen hem till familjen.

Aaskungens tappade sko?

Nja.

Men en fin kväll, absolut.