Så här alldeles i Sportlovets skrikande sista dagar fick kameran följa med en dag.

Kvart i åtta är jag uppe och suckar över min egen oförmåga att plocka undan efter mig. Igår sattes det nämligen frön här i huset. Något som inte hänt tidigare. Inte inomhus i alla fall. Vi får se om det blir något av dem. Jag brukar nämligen inte bara glömma att plocka undan fröpåsar. Jag glömmer konstant att vattna det som behöver vatten också.

Kvart i nio inser jag att det finns problem med sommartiden som jag aldrig tänkt på.

Kvart i tio tittar jag till mina små lådor. Inte ett liv i dem. Typiskt. Det var ju flera timmar se´n jag petade ner frön i jorden. Vad vi stoppade ner i pluggboxen skrev jag upp, så det ska jag nog kunna lista ut vad det lider, men... resten av lådorna... det har jag redan glömt.

Kvart i elva sitter vi i bilen på väg mot galenskapen. Men musiken är bra!

Kvart i tolv befinner jag mig ungefär här. Svetten lackar och barnen vill gå till McDonalds. Det enda som får tyst på dem är löftet om något rosa. Men till sist blir det röda lådor att ha pryttlarna i på rummet.

Kvart i ett är vi ute igen. Vi var inte ensamma idag heller. Det regnar och jag undrar varför det inte är vackert väder. Det skulle ju vara det. Eller?

Kvart i två funderar vi på om det var i närheten av den här stolpen vi ställde bilen...

Lugn och fin nu. Vi har inte (INTE!) irrat omkring på en parkering i en timme. Vi har fyllt magarna med härlig snabbmat. Mätta och nöjda styr vi kosan hemåt igen.

Kvart i tre ser det ut så här utanför mitt fönster. Urtrist, med andra ord. Men musiken är fortfarande bra.

Kvart i fyra är det äntligen dags för lite kaffe. Det var på tiden!

Kvart i fem är jag beordrad pärlplattestrykning.

Kvart i sex. Suck! Men kylen är förhoppningsvis en aning mindre tom när jag tagit hand om det här. Att handla är för övrigt jättetråkigt. Oftast. Nästan jämt...

Kvart i sju ska det bli grillmackor. Smörgåsgrillen är från nå´n gång i mitten av 80-talet. Jag fick den i min ägo efter att ha sålt jultidningar, minns jag. Men den funkar än.

Kvart i åtta är det dags för lite avancerat möbelsnickeri på vardagsrumsgolvet. Tänkte hinna innan Körslaget börjar... Det går väl sådär med det. Ännu en gång stärker jag Den Äktes självförtroende genom att inte riktigt reda ut det. Men innan vi är klara har det jämnat ut sig ändå och allt är som vanligt igen. Med "som vanligt" menas att jag har rätt hela tiden och alltid är bäst, om nu nå´n undrade. ;)

Kvart i nio har en ny medlem av familjen Leksvik flyttat in hos oss. Den hyser redan en mängd sällskapsspel. Jösses vad den byrån sväljer *nöjd* Så nu kan man sitta i vardagsrummet och fika utan att vara orolig att den vinglande stapeln med lådor ovanpå datorskåpet ska ge vika och träffa en i bakhuvet. Härligt!

Kvart i tio förvånas jag över att Körslaget fortfarande håller på. Jag har inte sett nå´t, men domen från de omåttligt musikaliska men i bedömningssammanhang skoningslösa barnen lyder som följer: "Lindas kör är bäst! En som heter Siw hade också en kör, men den var väl inte sådär jättebra... kanske... Hon sa själv att hon inte kunde det där, så det gjorde nog inget. Linda var bäst, men hon sjöng inte. Och jag vet en som kommer rösta på Markoolio..."

Kvart i elva ställer jag fram klockan en timme. Det gäller att inte glömma det.

Kart i tolv... ett? Har det blivit en blandning av Aff och Matt Damon en stund. Men nu orkar jag inte med nå´t av det längre. Därmed är det godnatt och slut på denna EFIT.