Det blev en efit i alla fall.

Halv sju åt jag frukost. Yoghurt med havreringar, krossade linfrön och torkade aprikoser.

Halv åtta satt jag på tåget på väg till jobbet.

Strax innan halv nio konstaterar jag att skrivbordet ser förvånansvärt välstädat ut och rusar iväg till dagens första lektion.

Halv tio var jag fullt upptagen med dagens andra lektion, men mellan den och tredje hann jag knäppa en bild på några gitarrer halv elva. Bara för Jennies skull ;-)

Halv tolv var det dags att dels käka i lådan och dels få arbetskamraterna att undra vad det var frågan om. Ta kort på maten???

Halv ett var det lektion igen, men halv två var det dags för en mysig stund vid kopieringsapparaten.

Halv tre var det mitt i lektion igen, värst vad jag jobbar... Men en halvtimme senare kunde jag bjuda på ett annat av mina arbetsredskap.

Halv fyra hade jag utvecklingssamtal och bestämde mig för att inte blanda in eleven och hennes familj i det här äventyret. Halv fem hann jag med lite rättning av inlämningsuppgifter.

Halv sex väntar jag på tåget hem igen. Jag är inte ett dugg ensam. Det bara ser ut så för att jag gick en bit bort och försökte vara diskret. Man vill ju inte att medresenärerna ska tro att man är en galning som hivar upp kameran lite när som helst och tar kort på konstiga saker. Man vill ju att de ska tro man är normalstörd, åtminstone...

Halv sju är jag hemma igen och kan visa att jag försöker ha det lite fint på trappen.

Halv åtta gör vi läxor, Fia och jag.

Och halv nio var jag redan så här trött.

Det var en dag, det.