Eftersom jag skolkade från EFIT i fredags kommer här lite skryt om vad jag gjort idag.

Först var vi i kyrkan, jag och barnen. Och jag hade långt framskridna planer på att följa min vän Hosannas exempel och fira gudstjänst i kort kjol och spetsiga högklackade stövlar. Det sprack. Eller rättare sagt... Dragkedjan i kjolen sprack... Så nå´n kjol blev det inte. Och det där med klackar och stövlar och så... Det visade sig att jag fick välja mellan höga klackar eller spetsiga stövlar. Jag valde stövlar. Och dolde det mesta av dem bakom långa byxor. Så vi kan lugnt konstatera att jag har en bit kvar till den avslappnade attityd som råder på sydligare breddgrader. Hur som helst var det en trevlig tillställning med vacker sång. Det var ju dotterns kör som stod för den.

Se´n var det dags att svida om rejält. Solen sken, snön var borta och spaden ropade på mig. Jag gräver upp nya rabatter och låter dem växa igen med samma glada humör. Idag var det en ny på gång. Jag har en klar bild av dess framtida skönhet. Än så länge. Men jag borde faktiskt kunna hålla den här i någorlunda skick. Den ligger ju precis mitt emellan lata-sig-och-dricka-kaffe-sitsarna.

Växten som än så länge bor själv i denna luxuösa våning är en buskros som flyttade dit redan förra våren. Han heter Comte nå´nting. Campagne eller chardonay eller nå´t annat på ch som jag glömmer lika fort som jag läser det på lappen som fortfarande sitter kvar runt fotknölarna på´n. Jag kallar honom rätt och slätt Greven. Och nu är frågan om inte Greven behöver ett besök av rosbuskfrisören. Några musöron syns inte till på björkarna än, men Greven står väldigt skyddad på sin plats och har redan börjat visa tecken på att vakna ur sin dvala.

Så om någon trädgårdskunnig ville vara så vänlig och ge mig ett tips eller två här. Ska jag sätta sekatören i Greven? Ska jag göra det nu eller ska jag vänta? Och vad ska jag ta bort? Hur mycket?