Maria Äxters VM-blogg

Nu är vi uppstigna, utvilade och framme. Vi har just avslutat första frukosten och klockan är lokal tid här i Kelowna, Canada 10.00 förmiddagen måndag 1 december. Det här med tidsskillnad är märkligt. I går kväll när vi landade i Vancouver hade vi några timmar att vänta och då balanserade jag in rätt tid i min kropp och fatta - det funkade. No jetlag - trots 9 timmars skillnad. Jag somnade sött och vaknade utvilad 07.00 lokal tid. Då hade vi i och för sig sovit i 10 timmar. Mina tre compadres, Jörgen, Sabina och Tommy (Sabinas son som ska tävla i juniorklassen) var inte helt fräscha. Så behandlingsdagen började med att "ställa om" deras energisystem till rätt tid. Och hur man gör - det tänker jag inte förklara här men om DU ska ut och resa långt så kan jag alltid följa med om du vill ha maximal kraft. :-)

Resan måste också sammanfattas. Från en välanvänd MD80 till London, och en stooor och rörig Heathrow till en mkt fräsch Boeing 767 med Air Canada till en liten liten Bombardier Dash som spallerskadade och propellrade sig igenom luften. Och med alla lossnade noshjul på nyare modeller kändes det väl inte helt optimalt. Och en sak till apropå tillbud - när vi landade i Vancouver sa flygvärdinnorna att vi inte skulle bli oroade för alla brandbilar på flygplatsen stod med saftblandare och sprutande slangar när vi närmade oss gaten. Det var nämligen deras sed att med tutor och sirener tacka någon som slutade och vår Pilot gjorde sin sista flygning. Så när han bromsade in planet var han pensionär. Och hela planet applåderade och visslade som efter den värsta charterlandning. En kul grej! Sen var det ju som på film under resan, en tant blev allvarligt sjuk men då fanns det ju en doktor på planet och han hade medikamenter med sig och vips så piggnade tanten till någonstans ovanför Grönland. Annars hade det blivit kallt att landa där...
Nu ska vi ut och vandra gatorna runt för killarna har 1 1/2 kilo att ta ner till invägningen i morgonförmiddag. Och i eftermiddag ska vi göra mer mentala balanseringar. We are the winning team. Eller som en i landslaget frågade Tommy 17 år: -Är du laddad för tävlingen? - De e lugnt. Jag har ju Maria. - Vem då? -Ja men hon,som gör musklerna starka. Så nu vet ni var han har lagt ribban. Jag känner ingen press.

Bilder ska komma så småningom. Under dagen om vi får allt att funka.  //mvh Maria Äxter.
Vi har just träffat de flesta av övriga Svenska Landslaget. Alla verkar vara i god form.