Bloggen!

Idag har vi varit en sväng på SKK's nationella uställning i Piteå/Sjulnäs. Petter ställde Exzo och de kammade hem sitt andra utställningscertifikat!! Det är ju bara så j*vla COOOLT!! Det är ju bara Brukslinjer bakom Exzo och min huvudtanke har varit arbete och funktionalitet. Så snacka om bonus! Äntligen börjar domarna fatta att Bruksschäfrar är snygga! 

Jag ställde Bruno och domaren gillade inte honom. Bruno fick en 2:a!!!! För första gången.....  Nå, vi lägger den utställningen och den domaren till handlingarna och tar nya tag.

Zmilla och valparna mår bara fint!! Zmillas operationssår läker perfekt och på måndag åker vi och tar stygnen. Valparna växer och frodas. Ögonen har börjat spricka upp och jag tror öronen börjar vara på G också. Så snart kan de små huliganerna både se och höra. Då blir det nog livat i luckan (valplådan).

Jag har så stora förväntningar på denna kull så ni anar inte. Längtar tills de börjar visa sina personligheter. Åh vad spännande! Förra kullen blev otroliga individer och bra tävlingshundar och t.o.m en tjänstehund. Jag lärde mig en hel del på den kombinationen och nu hoppas jag på mer förbättring och ännu mer kvalifikationer. Det är ju dit man skall sträva med sin uppfödning, att förbättra rasen och sin avel. Jag har lärt mig mycket (men långt ifrån allt) om det genetiska, mer om vad jag skall söka efter som matchar min egen tik och hennes egenskaper, mer om foder och dess faktiska betydelse i uppväxten och underhåll. Men jag har även lärt mig att avel kan ge det mest oförutsedda som man inte alls förväntat sig. Hur mycket man än läser på, forskar och matchar och gör allt som står i ens makt för att få fram bra individer så kan det trots allt dyka upp något som man inte alls förväntat sig. Både positivt och negativt.

En annan erfarenhet som jag fått är att väldigt mycket döljs i avel (oavsett ras), jag tycker att ärlighet varar längst. Som uppfödare (oavsett ras) så är det urbota korkat att dölja saker för andra uppfödare och även valpköpare. Man biter bara sig själv i svansen. Att det inte är mer/bättre samarbete mellan alla uppfödare för att förbättra och främja resp. ras tycker jag är synd. Jag tycker vi skall sträva efter mer öppenhet och ärlighet och att fler uppfödare börjar hjälpa varandra. Det är ju ändå för rasens bästa som vi för avel, eller?