marijungstedts blogg

Vilken härlig dag! Hela familjen slöade i solstolar på gräsmattan (förutom 

Cenneth förstås som idogt fortsatte med sitt verandabygge), lyssnade på Björn Ulvaeus intressanta och underhållande sommarprogram på radio, fikade och spelade Back Gammon. Min fina förkvällskollega Carina Berg ringde och var lyrisk över Den mörka ängeln som hon precis läst ut. Jättekul. I min senaste bok har jag skrivit mer psykologiskt och djuplodande än tidigare och det märks på alla reaktioner jag redan fått. Det har blivit precis så som jag hoppas. Att människor blir berörda. Det är ju det man vill som författare. Om ett par dagar kommer Carina och hennes pojkvän Kristian Luuk och bor över i vår gamla sommarstuga. Berg flyttar in alltså, men utan TV-kameror, gudskelov.

På kvällen åkte jag iväg på warm-up-party med filmbolaget. Trots enträgna försök ville varken man eller barn följa med. Spännande film på TV lockade mer än att mingla med filmstjärnor. Ja,ja.  

I morgon börjar filminspelningarna av böckerna Den döende dandyn och Den mörka ängeln och ska pågå i dryga två månader. Det visar sig att det är en hel drös med nya fantastiska svenska skådisar med i år; Marie Richardsson, Marika Lagercrantz, Jonas Malmsjö, Peter Andersson, Regina Lund, Magnus Krepper, Christer Fant, Josefine Bornebusch mfl. Några var på partyt, bland andra Johan H:son Kjellgren. Dessutom verkar det klart att filmerna kommer att visas i svensk TV framöver. Så roligt.

Den tyska storstjärnan Walter Sittler som spelar kommissarie Knutas kommer alltså liksom de andra tyskarna att dubbas till svenska. Här är han med Christer Fant. 

Jag måste berätta om första dagen som jag var med på filminspelningarna för två år sedan, när I denna stilla natt skulle spelas in. Då hade jag ingen större koll på vilka svenska skådespelare som skulle vara med. Jag kände till att Frida Hallgren och danska Paprika Steen skulle spela två av huvudrollerna, men mer visste jag inte. Jag hade blivit tillsagd att komma till Södertorg inne i Visby på morgonen för att möta upp filmteamet. Det var en solig morgon i juli, stan var tom på folk. Jag kom dit med mina två barn och möttes av ett par gigantiska långtradare. Utanför stod några män, jag förklarade på knagglig tyska vem jag var. De glodde på mig och pekade sedan på marken där det låg en tjock filmkabel och sa bara:"Följ kabeln". Vi gjorde så. Den slingrade sig utefter kullerstensgatorna, in bland trånga gränder. Kabeln fortsatte in bakom ett plank och vi hamnade på en liten undanskymd gård. Där fanns en scripta som hälsade viskande på oss och uppmanade oss att vara tysta. Just nu befann sig teamet inne i huset. Kroppen efter Henry "Blixten" Dahlström hade precis hittats i källaren (den alkoholiserade fd fotografen som mördas i början av boken). "Snart kommer de ut", sa hon."Vänta bara". Spända och förväntansfulla stod vi där. 

Efter en stund öppnades porten och när jag såg vem som uppenbarade sig stannade världen. På en sekund blev jag tio år igen och jag blev stående med gapande mun och betraktade kvinnan i dörröppningen. Samma ljusa ögon, samma fräknar, samma skrattgropar och samma röda hår. Jag fick bara ur mig ett enda ord.  "Pippi!" utstötte jag andäktigt och pekade med ett darrande finger på Inger Nilsson. Hon är alltså tillbaka efter trettio år och filmar på Gotland. Nu spelar hon rättsläkare i filmatiseringarna av mina böcker. Det var magiskt. Precis som på film. 

Med detta tackar jag för mig och för min bloggarvecka här på Passagen och hoppas att ni har en jättehärlig sommar. Gör som Björn Ulvaeus uppmanade till i sitt underbara sommarprogram. Ta vara på nuet!