marijungstedts blogg

En sak som följer med en bokpublicering är medierna och en massa intervjuer.

Hela dagen har gått åt till det. Klockan ringde sju, dusch och frukost innan det var dags att ta bilen in till Visby och S:t Hans ruin där TV4 spelar in sitt sommarprogram under Almedalsveckan. Jag var dagens morgongäst och blev intervjuad av Steffo Thörnqvist och Jenny Östergren. Vilket radarpar. De är så olika att de matchar varandra perfekt. Före sändning lufsade Steffo omkring i sin myskofta och med pipan i mun, Jenny var som vanligt snygg, sval och stenskärpt. Efter intervjun ville de ha mig kvar för att äta helgrillat lamm och dricka gotlandsdricke. Det är alltid så konstigt att äta mat framför kameran. I och för sig har jag en viss vana från Förkväll när vi gjorde det varje dag. Roligast i morse var när Steffo råkade stänka ner hela Jennys klänning med brun sås. Trots ihärdiga försök fick hon inte bort fläckarna utan fick sitta där i direktsändning med brunprickig kjol - charmen med direktsändning?

 
Till maten fick vi pröva tre typer av Gotlandsdricke. Lite konstigt att dricka alkohol före tio på morgonen - dricke är lika starkt som starköl. Speciellt med den här typiskt gotländska drycken är att den smakar så olika beroende på vem som har gjort den och vilken lagringstid den har. Och här talar vi inte år, utan dagar. Det är en enorm skillnad mellan dricke som lagrats i åtta, tio eller fjorton dagar. Ju äldre dryck desto rökigare smak.

 
Sedan var det direkt hem till vårt hus som ligger tre mil söder om Visby och Expressen som skulle komma för att göra en stor intervju till sin söndagsbilaga.  Jag blev glatt överraskad när reportern och fotografen kom vid lunch, fullastade med pastasallader till hela familjen, jordgubbar, choklad och en gigantisk blomsterkvast. ”För att du låter oss komma och störa” förklarar reportern Karin Sörbring som nog är den absolut trevligaste och mest omtänksamma journalist jag har träffat. Vilken pärla.

Intervjun gick bra, även om den var väldigt omfattande och vi pratade mycket om min senaste bok ”Den mörka ängeln” och hur jag fått inspiration till den.

Många undrar hur man börjar när man skriver en bok och för mig börjar varje bok med att jag får en bild i huvudet och så utgår jag ifrån den och börjar spinna min historia. Med den senaste boken såg jag en bild av en pojke som ska överraska sin mamma med frukost på sängen. Han är bara sju år, hans mamma har varit så ledsen kvällen före och gråtit, rökt och pratat i telefon hela kvällen och han vill så gärna göra henne glad igen. Han vaknar tidigt, smyger sig ner i köket och förbereder frukosten så gott han kan. Allt ska vara perfekt så mamma blir glad. Så ska allt bli bra igen. Noggrant lägger han exakt det antal ostskivor hon gillar på smörgåsen, han vinnlägger sig om att servetten ska vara fint vikt och att det ska vara lagom med flingor i tallriken. Men när han ska koka kaffe bränner han sönder termosen, köket fylls av rök och allt slutar i kaos och katastrof. Bilden är ett minne från min egen barndom. Sedan spann jag deckarintrigen kring den här händelsen.

Så kan alltså en bok börja.