Morgonpigg som jag är vaknade jag före sju. Efter det obligatoriska starka kaffet och nyheterna med fredagens nyhetspaneler som jag följer med stort intresse både på Fyran och i SVT ( sitter I ryggmärgen efter alla år jag jobbade med morgonnyheter i TV) så började jag de första trevande stegen på min sjunde kriminalroman!
En stor del av författandet av mina böcker sker här på Gotland och just på verandan till vår gamla stuga. Här sitter man perfekt; den funkar både i regn och sena kvällar - lugnt och insynsskyddat men med god överblick över tomten och all sommargrönska. Det är suveränt att skriva när alla fortfarande sover, så man sitter fullkomligt ostört.
Jag är väldigt disciplinerad när jag skriver - annars hade det nog inte blivit sex kriminalromaner på sex år. Vanliga arbetsdagar går jag upp halv sju, äter frukost med familjen, tar en promenad och sätter mig sedan vid datorn. Jobbar till fem, sextiden med en knapp timmes avbrott för lunch. Precis som vilket vanligt jobb som helst. Någon inspiration väntar jag inte på - det där med inspiration är överskattat. Det är som Blossom Tainton sa till mig en gång: inspiration till att träna kan man inte gå och vänta på - det är bara att börja och så kommer den med tiden. Det är precis likadant med skrivandet, tycker jag. Och vet jag inte vad jag ska skriva så finns det alltid ett researchsamtal att ringa eller formuleringar i något kapitel att fila på. För mig ser ett skrivarår ut ungefär så här : tänka och samla inspiration under sommaren, splittrat skrivande under hösten bland bokmässa, utlandsresor och författarframträdanden, efter nyår tre månader intensivt skrivande då jag går in i min författargrotta och är helt osocial förutom med min familj såklart. Efter det följer två månader med bollande med förläggare och redaktör, redigering och omskrivning av texten och sedan åker boken in till tryckeriet någon gång i mitten av maj för att komma ut en månad senare. Då blir det en explosion av releaseparty, intervjuer och signeringar innan allt börjar om igen. Ungefär så.
Något av det roligaste jag vet är att rida. På eftermiddagen stack vi iväg och red på islandshästar på Hallvide gård i Silte på södra Gotland.
Tre timmar på skogsstigar, grusvägar bland böljande havrefält och den långa klapperstenstranden. Helt fantastiskt. Vi töltade som tokiga och det allra roligaste var galoppen när det går riktigt fort. Det finns nog inget härligare. När vi trötta, men nöjda skrittade tillbaka mot gården och de mörka molnen jagade över oss på himlafästet fick jag en idé till en roman. En riktigt otäck en. Hu. Måste nog sätta mig på verandan igen?
