Samma historiska förening som förra året återupprepade Sveriges sista fältslag 1809 återskapade i år slaget vid Waterloo den 16-18 juni år 1815. Månad o datum stämmer men det är ju 2010 nu .

Det var föreningar ifrån alla de berörda länderna och kanske upp till 3 000 deltagare

 
Vår soldat återvände från Waterloo

efter det flera dagar långa slaget, frisk och oskadd. Vi frågade förstås ut honom, för vi visste ju att nu var de 100 dagarna slut och despoten Napoleon oskadliggjord för gott.

– Jag trodde inte att det skulle vara så stort, sade soldaten lite trött. Så väldigt stort!

Napoleon  hade förstås mött Blucher först, berättade han eftertänksamt, redan den 16:e vid Ligny och Blucher var inte att leka med. Preussarna var 117 000 man starka men Napoleon hade ganska många mannar med sig redan, så det såg dramatiskt ut. Hade inte både Österrike och Ryssland stött oss kunde det ha gått hur som helst. Men det var nog engelsmännens landstigning i Belgien som blev dödsstöten för honom. Vi hade hela England bakom oss, eller så kändes det i alla fall. Vi anföll honom vid Quatre men då delade den lille jäkeln på sina trupper. Han ville till varje pris hålla isär Blucher och hans preussare ifrån oss som stred under Wellington. Men vädret kunde han ju inte göra någonting åt. Himlen var öppen och vattnet förvandlade hela slagfältet till en enda lerhög.  Hästarna gick omkull och kanonerna sjönk ner i leran. Båda sidor fick avvakta och Wellington samlade oss runt kullen Mont Saint Jean, bara en halvmil ifrån Napoleons högkvarter nere i Waterloo.

Han hade gett sin bror Jerome kommandot över den grupp som var tänkt att falla oss i flanken men denne var ingen bra strateg. Han tröttade ut för stor del av sina styrkor för tidigt. Under villervallan slank Blucher förbi med cirka 60 000 man. På eftermiddagen den 18:e var slaget över, sade vår soldat och torkade sig i pannan.

Även i vår tid tar det ett tag att köra en buss full av soldater från lilla Waterloo i Belgien och upp till Stockholm. Samma historiska förening som förra året återupprepade Sveriges sista fältslag 1809 återskapade slaget vid Waterloo den 16-18 juni år 1815. Det var föreningar ifrån alla de berörda länderna och kanske upp till 3 000 deltagare.

OBS! Texten fortsätter under klippet -->



Alla känner till Waterloo där Napoleon mötte sitt öde. Abba har ju till och med skrivit en hit om det.
Bakgrunden är mera komplicerad men så mycket har skrivits om Napoleon att de flesta känner till huvuddragen i hans liv.

Napoleons militära begåvning, som man måste erkänna, och många segrar på slagfältet gjorde honom till sin tids störste fältherre. Det skulle ta 20 år för Napoleons motståndare att slutligen besegra kejsaren vid Waterloo den 18 juni 1815, delvis genom att kopiera hans egen taktik men också med hjälp av den ryska vintern året innan, som i alla tider slagit ner arméer.

Under andra världskriget blev Stalingrad Hitlers Waterloo.

 Jag anser att det var tre nödvändigheter som möjliggjorde den lille korsikanarens enorma framgångar. Det första var att Korsika blev franskt (via försäljning) samma år han föddes (1769) och att han blev fransk medborgare. Det andra var den franska revolutionen. Men man ska nog inte underskatta den tredje faktorn: Mamma Letitia som var fanatiskt hängiven sin förstfödde och inte skydde några medel för att bringa sonen framgång. Som tioåring skickades han till fastlandet för militärutbildning liksom senare bröderna. 1784 kom Napoleon till krigsskolan i Paris och blev underlöjtnant vid artilleriet.

Den franska revolutionen kom att bana väg till makten för Napoleon. Han blev först general, sedan chef för inrikesarmén och efter det chef för den franska armén i Italien. Det följande fälttåget var framgångsrikt och etablerade honom som Frankrikes "starke man".

År 1799 genomförde han en militärkupp som gjorde honom till förste konsul (av tre). Efter ytterligare segrar mot Österrike blev han förste konsul på livstid 1802 och lät efter en folkomröstning utropa sig till fransk kejsare 1804.

Nu dominerade Napoleon hela sin samtid.

Vi har sett män med liknande ambitioner och den kapacitet det trots allt krävs för att komma ända till toppen. Likt senare tiders självutnämnde despoter Hitler och Stalin måste han ha haft en karisma utöver det vanliga. Han arbetade hårt, sov lite och var i bland uppe flera dygn i sträck. Han hade stor nytta av sitt enormt bra minne och sin förmåga att koncentrera sig på flera saker samtidigt.

Han sades utöva en närmast hypnotisk makt över människor. Samma sak sades om Hitler. Napoleon var medveten om sin förmåga och utnyttjade den systematiskt. En genomträngande blick från hans gråa ögon räckte för att han skulle bli åtlydd. Detta gällde militära förhållanden där Napoleon hade kännedom om minsta detalj.

I sina förhållanden till kvinnor verkar han ganska osäker. (Även Hitler hade ju problem med just detta med kvinnor och Stalins fru begick självmord.) Sin förlovning med Desirée, då bara 16 år, bröt han när han träffade sin stora kärlek Josephine. Desirées syster gifte sig med Napoleons bror och eftersom hon själv senare gifte sig med Karl Johan Bernadotte och blev drottning Desederia av Sverige så är vårt kungahus släkt med Napoleon genom ingifte.

Den äldre och mycket mer erfarna Josephine, vars adlige make blivit avrättad under revolutionen, tog först inte den unge soldaten på allvar. Hon brukade skrattande läsa upp hans tafatta kärleksbrev från sina afrikanska fälttåg för sina muntra väninnor. Han var så mycket yngre än hon och väldigt oerfaren i kärlek. Hon bedrog honom öppet men han var enormt förälskad i henne och när han steg i graderna började hon fundera på äktenskap. Hon var ju inte ung längre. Ändå kunde ingen väl då ens tänka tanken att hon skulle kunna bli Frankrikes kejsarinna?

Efter alla sina segrar på slagfälten: Friedland där han slog ryssarna 1789 växte hans självkänsla och 1796  när den franska armen tågat över alperna in i norra Italien utropade han sig själv till kung av Italien och gjorde styvsonen Eugene de Beauharnais (Josephines son) till vicekung av Italien. Österrike protesterade men tystnade efter nederlaget vid Marengo.

 Han utropade sig till Kejsare av Frankrike år 1804. Senare lät han kröna Josphine till kejsarinna.

Napoleon var enormt släktkär och sina syskon gjorde han till kungar och drottningar. Brodern Joseph blev först kung i det besegrade Holland men fick efter ockupationen av Spanien år 1808 bli kung här. Till Neapel sändes i stället marskalken Joachim Murat som var gift med en av Napoleons systrar, Caroline, som kung och drottning. Brodern Louis ,som hade fått ta över i Holland ,avsattas dock av sin bror som tyckte att han gynnande Holland på Frankrikes bekostnad. Preussen var en verkligt farlig fiende för Napoleon som han besegrade genom ett tvåfrontsangrepp varefter han utnämnde sin bror Jerome till Kung av Westfarlen.

Napoleon underskattade heller aldrig kyrkans makt. Efter förhandlingar med Påven utnämnde denne Napoleons morbror Joseph Freschtill kardinal. Sannolikt hade påven kniven mot strupen, som man brukar säga.

 Ingen fick dock en så central roll att spela vid hovet som Napoleons mor Letitia som skulle tilltalas Madame Mere.

Österrike hade all anledning

att frukta denna nya fara som Napoleon utgjorde. Han var helt inställd på att erövra. Krig – inte fred. När polska Marie Walewska födde honom en son insåg han att Josefin hade lurat honom att han var steril. Hade inte hon fött två barn kanske? Marie Walewska var i Paris med sonen när Josfine gav henne ett förslag. Hon skulle utge sonen för sin och han skulle då en dag bli kejsare av Frankrike. Marie Walewska lämnade Frankrike i all hast, livrädd för lönnmördare. När Napoleon nu gjort kejsarämbetet ärftligt blev situationen prekär. Den åldrande kejsarinnan skulle inte föda några barn. Det var ett svårt beslut att skilja sig. Hon hade varit hans livs stora kärlek. Men det var oundvikligt.

Vem vore lämplig efterträderska?  Hon måste vara ung och fertil och gärna högt uppsatt. Marie Louise av Österrike var ett kap. Napoleon räknade med att svärfadern skulle dämpa fientligheterna emot honom. Marie Louise var bara 18 år.  Vad hon tyckte frågade ingen efter och hon lyckades föda Napoleon en son som vid födseln fick titeln kungen av Rom. Napoleon visade några av sina allra bästa sidor som småbarnspappa. Han tog enormt stor del i barnetsskötsel och lät till och med den lille avbryta viktiga gäster.

Till slut måste Napoleon ge upp.

Motståndarna blev för många och för starka. Efter slagen vid Borondo 1812 i september började marschen mot Moskva där Napoleon förlorade stort. Den ryska vintern är en väldigt farlig fiende  .Året därpå stod slaget vid Leipzig den 16-19:e oktober och nu stod hela Europa emot Napoleon som fick abdikera. Han fick ön Elba som en slags reträtt. Där hade han en utsiktspunkt vid hamnen och ett praktfullt hus en bit in på ön.

 Dag efter dag väntade han på att Marie Louise skulle komma med deras son. Det hade hon inga planer på. Att vara kejsarinna av Frankrike och ta den lille fete gubben på köpet: Ja. Men en kärlekskrank gubbe på en liten ö?  Sonen, som kallades Örnungen nu, lämnades hos morfar i Wien.Denne kejsare  var troligen den man i Europa som hatade Napoleon mest. Pojken fick tidigt lära sig att hans pappa var ett monster och att hans namn inte fick nämnas. Ändå var pojkens existens ett politiskt hot.

Det finns en berättelse om att det en dag skymtade en båt vid Elbas horisont där Napoleon såg en kvinna med en liten pojke i fören. Han trodde att det var Marie Louise och sonen. Men det var Marie Walewska som faktiskt älskade Napoleon och erbjöd sig att dela exilen med honom och deras son. Napoleon blev rörd men sände dem tillbaka: Han väntade på Marie Louise.

Elba ligger inte långt ut från kusten. Så Napoleon gjorde ett sista försök. Överallt gick soldaterna över till hans sida. Han lyckade inta Paris och avsätta kungen under det vi talar om som De hundra dagrarna. Nu måste alla motståndarna mobilisera sina yttersta krafter och vi är framme vid Waterloo. Det slutade som det alltid slutar förr eller senare, för en Napoleon liksom för en Hitler eller en Stalin. De ödelägger så mycket att de ödelägger sig själva.

(artikel skriven för Sourze )

Kul fakta:den avsatta kejsarinnan  blev mera än ingift släkt till vårt kungahus.Hon var farmor till den unga Josefina som gifte sig med Oscar den 1.

att fundera på vinterns snöskottning.

Kanske killen ifrån förra året är ledig?

 är ju rasism ingen  svensk  uppfinning utan förekommer globalt

 så egentligen är det väl så att jag ibland skäms en aning över oss människor?

Jag hyr alltså ut några möblerade rum i en villa för de som inte vet det. Nu var det igen dags för ett hyresbyte. Annonsen hamnad på blocket i vanlig ordning och folk började genast ringa. Detta är Stockholm och uthyrarens marknad.

Vi brukar be några få att komma hit och så pratar vi igenom vad som är rimligt och liksom känner oss fram från båda sidor. Sedan samlas vi som bor här och bestämmer tillsammans vem som verkar passa bäst in hos just oss.

Jag tog ett samtal på hygglig engelska från en kille som var fransman. Han ville komma genast, han hade ett desperat behov av bostad. Vi bestämde en tid och han kom punktligt
Hade EU körkort och en massa referenser från sina studier.

Han tappade ett papper som jag tog upp för att ge tillbaka när jag såg att det var en evighetslång lista över lediga rum, de flesta överstrukna. Jag blev misstänksam och bad honom sätta sig en stund.

Jodå:
När han ringde fans det både rum och lägenhet ledig. När han sedan kom var allt plötsligt uthyrt, fast han ibland hade fått förslag att om han bara betalade dubbel hyra eller ett år i förskott så kanske…

Denne prydlige unge mannens förnamn var Muhammed och därtill var hans hudfärg svart! Sådana unga män tycks vara mer än oönskade i vårt öppna samhälle.

Att vara med i EU skulle öka de ungas möjligheter att arbeta var som helst i Europa, men det gäller visst bara vita arier med nordiska efternamn!

Ibland skäms jag över att vara svensk. Detta var en sådan gång!

på min andra blogg http://pedofilensdotter.blogg.se/  eftersom den kanske är lite för lång för att passa här? Är någon intresserad av ämnet så är det bara att läsa.

Funderingar över ämnet har jag då och då av naturliga skäl men man behöver inte ha så bråttom.

-Du hinner till döden du oxå, som Vilhelm Mobergs pappa sade till sin stressade son .

Gå ut min själ och gläd dig vid den store Gudens gåvor 

Varför kan en hora inte få rätt mot en polis i Sverige hur illa de än ser ut för polisen? Är det för att samhället måste skydda en polis till varje pris eller beror det bara på att en hora har så lågt människovärde? 

Jag skrev artikeln "En hora och rättvisan"  i vintras. Den gången blev Roshinas pojkvän och hallik friad av en oenig tingsrätt. Nu är saken avgjord i Hovrätten och han blev friad även där.

Så här skrev Aftonbladet i vintras:

" Rosinha Sambo är horan som tagit strid mot polisen. Men ord stod mot ord - därför friade Göteborgs tingsrätt hennes före detta, en 40-årig polis med förflutet i traffickinggruppen.

Enligt vice chefsåklagare Bo Lindgren lät polismannen Rosinha Sambo ta emot sexkunder i hans lägenhet, körde henne till och från kunder - och fick även del i pengarna, i och med att Rosinha betalade hyran.

Nej, han såg aldrig några sexkunder.
Nej, han minns inte resorna.
Och nej, han stod aldrig bakom någon garderob - tror han.

Men det är utan tvivel hon som tar hem poäng efter poäng i rättssalen. Frågan är om en hora kan vinna mot en polis.

Även om tingsrätten fann Rosinhas berättelse trovärdig - och polismannens förnekande mindre trovärdigt - räckte det inte för en fällande dom."   (citat slut)

Den förra rättegången var väldigt medial: Kvinnor från så skilda delar av världen som Taiwan och Norge reste hit för att ge sitt stöd. Det skrevs, det fotograferades, debatterades.

Den här gången har det varit helt tyst. Inte en rad någonstans i media. Domen som inte skulle komma förrän nästa vecka kom, i all tysthet, häromdagen och skiljer sig inte ifrån tingsrättens.

Under tiden har vi haft en stor kopplerirättegång i Göteborg och här har de fällande domarna stått som spön i backen. De har lyckats få lagfört hela 20 stycken kunder som en ren bonus.

En kvinna är nu dömd på följande underlag eligt TT:

"En 55-årig kvinna misstänks för koppleri sedan hon upplåtit en del av en fastighet i centrala Göteborg åt prostituerade och deras kunder.

Verksamheten ska ha pågått under de senaste månaderna.

- Kvinnan har haft tillgång till den här fastigheten. Hon har upplåtit den till andra som har köpt och sålt sex där. Vi menar att hon har vetat om och främjat detta, säger kammaråklagaren Bengt-Olof Berggren till TT."  (citat slut)

"Haft tillgång till och upplåtit" - man har alltså inte kunnat bevisa att kvinna hyrt ut eller tagit emot pengar för lägenheten. Att upplåta räcker, det är att främja prostitution. Och det har pågått i flera månader.

Men Rosinha har bott i sin pojkvän och halliks lägenhet i flera år. Hon har betalat hyran och andra gemensamma större utgifter och polisen har själv ställt upp på en betald trekant med en kund samt suttit gömd i lägenheten och tittat på.

Att han varit ovetande om Rosinhas yrke är helt enkelt omöjligt då han mötte henne i sitt arbete med trafficking och prostitution. Själv har jag aldrig trott att en hora skulle ha en chans emot en polis hur illa det än ser ut, men jag funderar lite över vilket som är huvudorsaken till denna tingens ordning. Är det viktigast att skydda en polis till varje pris eller beror det bara på att en hora totalt saknar människovärde i Sverige? I andra länder där det får finnas föreningar för de prostituerade brukar dessa även kunna ställa upp med juridisk hjälp.

Hade detta hänt i Tyskland eller Holland hade polisen garanterat blivit fälld. Både Hydra och den Röda tråden har medlemmar inom social och sjukvård. Redan en sönderslagen hora som kommer in på sjukhus får hjälp att anmäla.

Hade Rosinha sluppit dessa långa år av misshandel och utsugning om vi fått lov att bilda en stödförening även i Sverige? Jag vet inte men tycker att nu måste vi börja ställa frågan: Tycker vi att vi behandlar "dessa våra minsta " anständigt?

Jag skev dena artikel för några år sedan efter att ha läst Kerstin Wiegl i Aftonbladet förklara varför hon numera inte kunde läsa denne mannens böcker.
De tycktes henne plötsligt så smutsiga och klibbiga.Som om de smetade ner läsaren.

I samband med den kloka o modiga Isabellas artiklar på sin blogg (http://sensuellqkonsult.wordpress.com/) så lägger jag ut denna artikel här: Ämnet kommer att vara det samma i några tusen år till? Eller?


Där man bränner böcker...
Det började med att vår nobelpristagare i litteratur visade sig vara en horbock! V.S. Naipaul, lyckligt ovetande om den svenska dubbelmoralen i dylika frågor berättade öppet att han uppskattade de prostituerade som han köpt sexuella tjänster av!

-Ett segt och kletigt filter ligger över de texter jag högst eventuellt kommer att läsa av V.S. Naipaul, skriver Kerstin Wiegl i Aftonbladet.
Och fortsätter:
-Jag trodde att en författare är sina ord?

Ack ja.

Läs mera om ni vill

http://pedofilensdotter.blogg.se/

Äntligen är resan i hamn.

I morgon går tåget till Malmö o där tar vi nattåget till Berlin, Exet o jag .

För att fortsätta till Budapest.

Yngre dagars ryggsäckar är för länge sedan utbytta mot allt mindre sådana o de sista åren har jag en liten ryggsäck som kan dras på hjul. Den stora frågan vid tågluff nu är med eller utan rullator?

När jag var i Warszawa förra året hade jag med mig den o använde den flitigt:

Loppmarknaden runt stadion ( den som kallas Ryssmaknaden ) tar nästan en dag att spriga igenom med friska ben o fungerande hjärta! Judiska kyrkogården likaså. Jag körde rally med min rullor till polackernas stora häpnad. De har inget liknande. Men i Prag sist hade jag den inte. Jag bodde i centrum o strosade sakta o lugnt runt i kvarterna o tog en taxi till mera avlägsna ställen.

Skillnaden mellan ungdomens tågluffar då en tusenlapp räckte en månad o yngre medelålderns där man kom ändå ner till södra Marocco,Turkiet o Tunisien för man orkade resa i månader är att tågluffarna nu är kortare o mycket bekvämare. Jag bokar bra hotell centralt. Inga mera vandrarhem eller hotelltak. Eller sandstränder vilket gick bra väldigt länge i varmare länder. Gärna minst 4:.a stjärnor o alla bekvämligheter. Jag orkar  ändå bara resa någon vecka i taget så det hinner aldrig bli för dyrt  .Jag slåss inte med 5 andra i liggvagn heller  utan bokar en egen: Denna gång med exet som blir min reskamrat.

Sista gången vi alla tre, Exet, Den  Käre o jag , luffade i hop var 2002. Då låg jag på golvet i en rökkupe medan  andra stod o rökte över mig:  Jag avskyr rök men det var den enda lediga platsen. O jag menar Golvplatsen:

Förr bokade vi aldrig biljetter.

Den Käre var ju 78 då men frisk och vital som få. Någon slags föraning hade han ändå: När vi klev av tåget här hemma sade han :

- Sunny:

-Nu har jag rest klart

Och på hösten kom den  första stora stroken!

Kanske lite knasigt att tågluffa i min kondition men jag kan ju lika gärna pusta ut på ett tåg som i en soffa. Artrosen är smärtsam o ett hinder  när benen inte vill mera men jag har aldrig hört att någon kan dö av det?

Hjärtat är ju allvarligare men jag har  redan legat på Hjärtintensiven i just Budapest förut:

Det är ungefär 15 år sedan nu o det var där o då  jag fick reda på min kärlkramp.

Så jag kommer att känna igen mig om jag återkommer.

Den här gången vet jag var jag missade då ( fast jag kom med ambulans )

Man skulle ha med egen tvål, egen handduk, mat o toapapper! Det medicinska var lika bra som hemma o läkarna talade tyska.  Undrar om de har fått det där andra numera ?

Jag hoppas att jag inte behöver få reda på det .

De talar om en regnig sommar och ett gott svampår.

 På grund av min artors är det slut med alla svamphöstar i skogen för min del.

Men en idog träning i poolen har gett resultat: Jag kunde ta mig allra minsta svamprunda bakom sommarstugan utan min rullator.( I terrängen är den värdelös.)

 Lilla M var med: Jag vill ju lära henne samma sak som mina egna barn.

Att skilja på svamparna.. Men jag har varit ute i 20 år och plockat svamp runt Stockholm och någonting liknande har jag aldrig sett!!

Nu vet jag några säkra kantarellställen: Där flyttade jag på mossan för att ta fram baby kanatareller där under.De var så torra och så små att jag fick ha mina läsglasögon på! 

En liten flicka på 2 år hade blivit grymt besviken annars.

Men var är resultatet av allt regnande?

 Till och med en lilla bäcken var uttorkad!!!

Men jag slipper vara besviken resten av hösten för att detta nöje är ett avslutat kapitel i mitt liv. Svampen köper jag numera i butiken!

I dag hälsade barnbarnen som förlorat sin mormor på. De tycte att det varit fint att ta adjö av mormor. Fyraåringen sade att hon sett så fin ut men att hon varit så kall.

Hans ord väckte minnet av mitt farväl till min dotter för så många år sedan: Just detta att hon varit så kall hade jag svårt att förlika mig med!

Annars kan man reagera på de mest olika saker. Alla sörjer på sitt sätt och så måste det ju vara.Men hur sorgen än ser ut hos den enskilde så tror jag att detta att ta ett farväl är viktigt både för stora och för små.Vi har gjort döden för onsynlig i vår kultur.

Jag undrar i bland vad som skulle hända ifall mamma tog kontakt med mig?

 Hon vet var jag finns. Kanske hatet jag käner finns där därför att man så gärna vill bli älskad av sin mamma? Att sorgen över hennes hat emot mig har skapat mitt hat? I ett försök att slippa smärtan: Att säga att hur mycker du än hatar mig så kan jag hatar dig mera!!