Afasi

21 jan kl 20:48, 2008

Skrivet av martineb under kategorin Kärlek | 2 Kommentarer | Permalink

Oläst tidning på golvet.Kvarglömd bibel ifrån DÅ
vanmäktigt kastad in i hyllan.

Då

Då fanns inga gränser.
Allt var vårt att äga, förkasta, granska, treva, vända och vrida.
Orden ett verktyg. Orden en lek vi lekte.
Orden vår lust och poesi, vår glädje och lycka, vårt rus.
Vår dialog kände inga gränser, kunde inte mättas,
skulle aldrig sina. Ständigt nya ord.

Nu

Ordlös närhet. Andra villkor.
Vi talar men ljudlöst.
Ett blänk i ditt öga, en tår på min kind.
Din smekning över mitt grånande hår,
min kyss på dina varma läppar.
Dina älskade händers ömhet.
Värme, sorg och vanmakt, också styrka
Ditt klappande hjärta slår mot min kind.
Det slår som alltid för de dina
Med omsorg, ansvar, kärlek ifrån dig.

Du har berövats dina ord.
Begråter, avvaktar, trevar,
förbereder omställning.

Jag har ord för oss båda.
Jag lånar dig mina verktyg, vi delar mina ord 
den tid vi ännu får tillsammans. 

« Pappa Pedofil | Hem | Farfars nya tänder »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/martineb/entry/afasi

Kommentarer:

Vad vackert beskrivet, så fint! Tack! Janne

Skrivet av Janne den 27 februari, 2008 kl. 18:22 #

har nästan aldrig läst en så vacker kärleksdikt...det är en kärlek som tål frostnätter och som blommar på bar kvist.

Skrivet av Kaela den 25 maj, 2009 kl. 14:32 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten