Ingenting kan ju hända längre . Allting har redan hänt.
Annorlunda är det med de levande döttrarna. De lämnar mig ingen ro!
När de inte plockar blodiglar ur kroppen under trackingen i norra Thailand så dyker de med hajar utanför Stora Barriärrevet eller vallfärdar till den heliga Ganges, där deras magar packar i hop.
De råkar ut för jordbävningar i Indien och deras buss sköljs av landsvägen i Bolivia.
Medan den ena sitter isolerad i en hydda i Vietnam medan floden stiger så djuphavsdyker hennes syster utanför Beliz.
Den yngsta åker "svartbåt" under deck mellan Kuba och Mexico medan den andra nattvandrar ensam i New York. Hon tänker så bra där, på gatorna, ensam i natten.
Och aldrig, aldrig lämnar de mig någon ro.
De är i Indien under jordbävningen, i Mexico under tromben som sköljde bort "deras" strand och en av kamraterna drunknade under dykning i Australien.
De lämnade stranden som utplånades av tsunamin bara 2 dagar före och den yngsta hade biljetter till Estonia.
Strömmarna utanför Galapagos höll på att ta dem med sig ut i det stora havet.
Min lilla döda flicka vet jag var jag har. Hon stannar i sin urna till tidernas ände.
Det är aldrig hon som ringer i gryningen långt hemifrån och säger:
-Bli inte orolig nu men ...eller
-Du blir väl inte arg nu men......
Du ligger där så stilla i din urna och låter mig tala helt ordlöst till dig. I sinom tid ska vi vila tillsammans.
Oss stör ingen på den yttersta dagen. Du kommer aldrig att maila och tala om att nu är naglarna lila och visst är det väl höjdsjukan?
Älskade döda dotter.
Låt mig bara sitta här en stund med din urna i famnen och minnas allt roligt vi hade.
Det är så fridfullt med dig. Så välsignat rofyllt trots smärtan och saknaden.
Din resa är fullbordad
Jag ställer tillbaka urnan med din aska under trappan.
Döda döttrar stör inte.
Dem händer det ingenting mer.
Skrivet av Cayenne den 08 november, 2006 kl. 22:37 #
Skrivet av Sunny den 08 november, 2006 kl. 23:37 #