skrevs av Ture Nerman ( text ) och Lille Bror Söderlundh (musik)
i början av 19 00-talet för er som inte visste det.
Jag har alltid älskat den och den ger ju många funderingar över vilka enorma förluster världen dagligen gör när vi dödar våra unga kretiva män och kvinnor i onödiga krig.
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig Parisstudent.
Den skulle ha lyst över länderna
och bringat en vår på knä.
Och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny, en ny Musset.
Han skulle ha vandrat längs kajerna
med en blåögd liten Lucile
och sjungit om violer och kyssar
en vårljum natt i april.
Men den vackraste visan om kärleken,
den kom aldrig på pränt.
Den begravdes i en massgrav i Flandern
med en fattig Parisstudent.
Skrivet av JenJen den 22 augusti, 2007 kl. 00:28 #