Sunnys Twinblogg

Äntligen är resan i hamn.

I morgon går tåget till Malmö o där tar vi nattåget till Berlin, Exet o jag .

För att fortsätta till Budapest.

Yngre dagars ryggsäckar är för länge sedan utbytta mot allt mindre sådana o de sista åren har jag en liten ryggsäck som kan dras på hjul. Den stora frågan vid tågluff nu är med eller utan rullator?

När jag var i Warszawa förra året hade jag med mig den o använde den flitigt:

Loppmarknaden runt stadion ( den som kallas Ryssmaknaden ) tar nästan en dag att spriga igenom med friska ben o fungerande hjärta! Judiska kyrkogården likaså. Jag körde rally med min rullor till polackernas stora häpnad. De har inget liknande. Men i Prag sist hade jag den inte. Jag bodde i centrum o strosade sakta o lugnt runt i kvarterna o tog en taxi till mera avlägsna ställen.

Skillnaden mellan ungdomens tågluffar då en tusenlapp räckte en månad o yngre medelålderns där man kom ändå ner till södra Marocco,Turkiet o Tunisien för man orkade resa i månader är att tågluffarna nu är kortare o mycket bekvämare. Jag bokar bra hotell centralt. Inga mera vandrarhem eller hotelltak. Eller sandstränder vilket gick bra väldigt länge i varmare länder. Gärna minst 4:.a stjärnor o alla bekvämligheter. Jag orkar  ändå bara resa någon vecka i taget så det hinner aldrig bli för dyrt  .Jag slåss inte med 5 andra i liggvagn heller  utan bokar en egen: Denna gång med exet som blir min reskamrat.

Sista gången vi alla tre, Exet, Den  Käre o jag , luffade i hop var 2002. Då låg jag på golvet i en rökkupe medan  andra stod o rökte över mig:  Jag avskyr rök men det var den enda lediga platsen. O jag menar Golvplatsen:

Förr bokade vi aldrig biljetter.

Den Käre var ju 78 då men frisk och vital som få. Någon slags föraning hade han ändå: När vi klev av tåget här hemma sade han :

- Sunny:

-Nu har jag rest klart

Och på hösten kom den  första stora stroken!

Kanske lite knasigt att tågluffa i min kondition men jag kan ju lika gärna pusta ut på ett tåg som i en soffa. Artrosen är smärtsam o ett hinder  när benen inte vill mera men jag har aldrig hört att någon kan dö av det?

Hjärtat är ju allvarligare men jag har  redan legat på Hjärtintensiven i just Budapest förut:

Det är ungefär 15 år sedan nu o det var där o då  jag fick reda på min kärlkramp.

Så jag kommer att känna igen mig om jag återkommer.

Den här gången vet jag var jag missade då ( fast jag kom med ambulans )

Man skulle ha med egen tvål, egen handduk, mat o toapapper! Det medicinska var lika bra som hemma o läkarna talade tyska.  Undrar om de har fått det där andra numera ?

Jag hoppas att jag inte behöver få reda på det .