

10 maj kl 22:23, 2009

Härovan var Bellman under Bamses beskydd.
Jag trodde aldrig att tomheten skulle vara så stor. Jag kan knappast mata lille Bellman ännu för jag ropar :
- Kom hit killar. Det är matdax. Och så kommer en deppig liten bassett smygande o vill inte ha mat för han lärde sig den hårda vägen att det var Bamse som var revirherre och att hans matskål skulle sättas ner först och nu vill han knappast äta och jag undrar vad jag trodde egentligen?
Att allt var en mardröm och att Bamse stått därute och väntat på maten? Att jag skulle blir mirakelfrisk och kunna skaffa ännu en S.t Bernhard?
I helgen rev de mellanstaketet på bakgården. Utan en eller flera S:t Bernhardshundar behöver vi inte skydda plantorna i krukor o planteringsbänkar. En bassett har mycket låga ben. Men det är noga med att avskilja fram o bakgård ändå. Där nere leker barnen och folk kommer och går och vem vet vilken vi skulle få gå skallgång efter först här i huset utan stikta lås o grindregel? Bellman eller Bosse,2 år. Eventuellt kan de tänkas rymma tillsammans för de är gärna i hop.