Sunnys Twinblogg

- Lovad vare Ishtar*, den mest fruktade av gudinnor!

Låt vörda kvinnornas drottning!

Ishtar förbarma dig över mig som är så vilsen och så trött.

Abraham har blivit galen! Han, eller kanske är det hans gud?  Den där grymme krävande hatfulle guden som han gisslar sig själv med?
Jag visste ingenting om honom när vår far tog mig från Ur i Kaldeen, och lät min halvbror få mig till hustru. De gudinnor jag dyrkade med min mor hade stor respekt för kvinnor. Livgivare och föderskor var de.

Abrahams gud är en gud för män. Men alla år av ofruktsamhet.
Abraham som sade att det var guds vilja .Jag vägrade tro det.
Du Ishtar vet att varje kvinna vill föda. Hur ofta bad jag inte till dig?  Månvarven kom och gick, och jag bar ingen livsfrukt! Mitt hår började gråna och jag blev i den åldern då söners barn skulle leka i mitt tält.

Det var då som jag, Sara, gav Hagar år Abraham:
Min egen slavflicka och barnet hon födde åt mig i mitt knä blev min laglige son. Abrahams glädje över Ismael var stor, och jag delade den med honom. Barnlösa skulle vi slippa åldras. Ismaels söner skulle föra Abrahams säd vidare.

Å Ishtar, varför lät jag driva ut dem i öknen, Hagar och hennes son?  Är detta ett straff jag fått: Att även jag ska mista min son?

För Abraham har lastat ved på sin åsna och sagt att han har gått till Moria berg för att ge ett brännoffer till sin gud, men ingenting tog han med att offra. Ingen killing, ingen vädur, nej inte ens en duva tog han med sig.

Bara Isak tog han! Sonen jag födde honom efter 22 ofruktbara år!

Det måste vara straffet från Abrahams gud för att jag lät driva bort henne, den andra

Men vad skulle jag då göra?

 Då hon födde min mans son  blev hon mig ett plågoris. Hon, slavflickan, hade lyckats med vad jag, Sara, hövdingens hustru, misslyckats med under så många år! Hon ringaktade mig och jag såg skadeglädje...... ja hån, i hennes blickar!

Miraklet: När jag slutat hoppas så växte ett nytt liv inom mig! Abraham tackade sin gud, men jag tackade  dig Ishtar: den födande gudinnan! Nu gav du mig den son Abraham så länge önskat: Isak, min enfödde! Vilket vackert och förståndigt barn är han inte ?

Men Hagar hatade honom, och jag blev skrämd när jag såg henne titta på pojken när hon trodde sig osedd.  Ja, Ishtar, ha misskund med mig ,  men jag bad Abraham att fördriva Hagar och hennes son! Isak skulle alltid sväva i fara så länge de bodde i våra tält, och  vem skulle vaka över Isak när jag gått hem till dina boningar, Ishtar?

Abraham ville inte fördriva sin förstfödde. Ismael var hans son, och skulle bli hövding efter sin far.  Modern är inte viktigt bland Abrahams folk. Hennes namn nämns sällan. Jag, Sara, ville att min son skulle bli hövding efter sin far. Jag ljög för Abraham och påstod att hans gud hade sagt mig att Isak var den utvalde, att hans säd skulle bli talrikare än stjärnorna på himlen!

Så pressade jag Abraham och till slut fogade han sig. Han drev ut de båda i öknen och gjorde Isak till sin arvinge.

Men Abraham inte fick ro.

Han skämdes över hur han behandlat sin förstfödde och han samtalade ständigt med sin gud. Han slutade tala till mig, och så blev han galen. Han kom gråtande hem när jag låg och vilade, och de sade att han såg ut som en drucken. Nu är han borta, med ved till brasan och offerkniven med sig, och utöver det vår son: Isak! Har hans gud krävt Isaks liv som offer för brottet mot Ismael?

Jag har levt färdigt hos Abrahams folk  och går hem till dig, Ishtar, för utan denne son vill jag inte leva mera. Han var den jag väntat på flera år än jag kan räkna, och nu har Abrahams grymme gud tagit honom från mig.

Så du stora moder och föderska:
Tag emot din dotter ifrån Ur i Kaldeens land så att jag får vara i dina boningar, ber din tjänarinna.
Jag, Sara.

*Hon heter Ishtorhat men kallas Ishtar eller Asta. Ishtar var Babyloniernas fruktbarhetsgudinna.

 Jag har strikt följt bibelns berättelse men alla tankar Sara har är givetvis min egna fantasier.