- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
17 okt kl 21:00, 2008
| När jag blev varse dig i sjukhuskorridoren sent på natten i ensam vaka över lillebror. Då satt du plötsligt där helt tätt intill mig. Jag kunde känna doften från ditt hår och anade ett leende -Han vaknar han är inte jag. På resan i det fjärran landet dit du så gärna velat följa med så gjorde jag vår resa ensam. Där räckte skrattande en kvinna fram en liten knubbig ängel med dina mörka ögon och ett nattsvart hår. Då var du vid min sida än en gång o sade -mamma kom igen! Lyft upp henne och känn hur varm och levande hon är. Hos henne finns ett löfte om en morgondag. Hon är inte jag. Och satt jag sent på natten för att lyssna. Din lillasyster som har blivit stor hon löser livets gåta med de andra. De ställer samma fråga om och om igen. om varifrån och varthän varför? Så som de unga alltid gjort. Då mötte jag en ensam blick ur mörka ögon från en flicka som kanhända följer mig en bit på vägen. Då var du där igen och viskade så tyst och stilla att ingen kunde höra utom jag. -Hon är den jag kunde bli Jag tänker helt förundrad att du är klok min lilla. Men kanske skymmer livet sikten för självklarheter? Mitt första barnbarn vilar i min famn. Hon kunde vara tvillingsyster till dig när du fanns kvar hos mig. Jag andas in en välkänd doft av barn. Den känns som puder mjölk och kanske blomma. Då står du här och ler. Fastän jag vet att jag är ensam om min syn känner jag att du vill få mig att förstå att detta barn är även ditt. -Hon är det barn jag kunde fått! Mitt skuggbarn du har följt mig troget i alla år. I glädje som i sorg. Jag vet: Ditt leende är stoft för vinden men någonting av dig finns alltid kvar i mig. Din skugga smeker mig på kinden när ingen annan finns som orkar höra på. Eller förstå. |
Upphovsrättskyddad © 2008 Sunnys Twinblogg. Alla rättigheter reserverade
Design av Passagen | Baserad på Roller Weblogger 4.0.