« Vilket är läskigast? | Hem | Detta har hänt »
Stackars Askungen
Skrivet:  16 december kl. 17:03

Varje söndag har man måndagsångest och varje måndag stiger man upp med döden i hjärtat. Vad vill ni mig?

Aldrig att jag skulle byta mot arbetslösheten men det är någonting som tar emot. Djur i bur-känslan. Du ska sitta här större delen av dagen. Du ska ditten och du ska datten. Har man tur är det en stor bur. Har man otur är det en liten bur. Då slår man vingarna blodiga.

En tid var jag inhoppare på fabrik. Det var extremt monotont. Ont fick man också. Ett spyfärdigt jobb. Industrijobb och vårdjobb, det är de jobb som är farligast för hälsan. Som leder till sjukskrivning och sjukpension. Men den förbannade lagstiftningen ger ingen upprättelse längre. Varenda (nåja, så gott som varenda) överklagan avslås med motiveringen att det inte är visat att ett klart samband föreligger mellan arbetssituation och medicinska besvär.

Alla borde göra fem år i industrin. Det är fan inte rimligt att en viss del av befolkningen ska få betala med sina förstörda liv. Det är det som är klassamhället; det reproducerar sig.

I fredags stressade jag halvt ihjäl mig (varför ska chefsöverläkaren faxa in alla psykfallen just när vi tänker oss att gå för dagen?) och natten till lördagen vaknade jag tio gånger och såg akterna framför mig. Nu tänker vi inte på detta förrän på måndag, sa en kollega - och så fick jag äta upp dem hela natten.

 
Kategori:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [6]
 
Kommentarer:

Japp... sånt är livet. Vi får trösta oss med att det inte var bättre förr. Och att det kanske blir bättre, t.ex. med sextimmarsdag. Själv sover jag bort cirka halva dagen på jobbet, så jag tror inte att effektiviteten blir lidande. Det beror naturligtvis på vilken typ av jobb. Själv önskar jag att jag vore sopåkare, så att jag kunde dubbla min lön. Apropos klassamhället alltså. Det klassamhälle där det akademiska trasproletariatet breder ut sig under snickarväldet.

Skrivet av Blogge Bloggelito den 16 december, 2007 kl. 22:52 #

"det kanske blir bättre, t.ex. med sextimmarsdag." Vem ska driva på för sex timmars arbetsdag då, menar Blogge? Den Osynliga Handen a.k.a. Det Kinesiska Kommunistpartiet? I don't think so. Inte heller jag tror jag att den kristendomsbaserade kulturen i Väst ser med stort gillande på minskad arbetstid, ty det står ju i bibeln att mannen skall arbeta i sitt anletes svett (och kvinnan skall föda barn med smärta). Nyliberalism såväl som marxism definierar också människan som arbetskraft primärt. Så vem ska stå för ett annat synsätt? Miljöpartiet? De vill regera med sossarna nu, och tänker därför inte stå för något annat synsätt längre.

Skrivet av stefan hallgren den 17 december, 2007 kl. 08:05 #

stackare. jag älskar måndagar och att få börja jobba i svinottan ! 50-60 timmars arbetsvecka som utmynnar i ett fredagscrescendo och som fortsätter skvalpa lite under lördagen och söndagen. antar att jag är en av de få lyckligt lottade i landet. och hemma tidigt åxå varje dag.

Skrivet av hstn den 18 december, 2007 kl. 18:17 #

Liberaler begriper ingenting om klassamhället. Det är inte deras område. Men du är bra ändå Blogge så det gör ingenting. Sextimmarsdagen är nedlagd. Dig hstn tänker jag på när jag går på stranden i mörkret efter jobbet. Du gillar ju havet.

Skrivet av Ia den 22 december, 2007 kl. 03:04 #

Ia: Synd att du inte tänker lite på mig också utom som någon som inte fattar vad klass är. Men jag tänker inte visa min proletära klass för dig som några tatueringar för att få ditt godkännande. (Jag har så mycket proletär klass att du skulle svimma). Nej, istället säger jag bara Goder Hjul åt alla snälla barn!

Skrivet av stefan hallgren den 22 december, 2007 kl. 11:04 #

Lyssna på Cure's Friday I'm in love - det är som att skutta barfota på en sommaräng ;-)

Skrivet av Hurryville den 02 januari, 2008 kl. 15:41 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg