"Den fria viljan kan diskuteras vad gäller en del av Doris kvinnor och i synnerhet de minderåriga flickor som senare knöts till hennes verksamhet. Samtidigt tvingas man konstatera att de flesta av Doris Hopps kvinnor var så sugna på pengar och det hektiska uteliv som Hopp själv levde att de accepterade prostitutionen. Ett annat skäl till att välja prostitutionen var att slippa ta studielån. Det säger åtminstone den juridikstuderande bland Hopps kvinnor som idag arbetar som åklagare. Vissa av kvinnorna drev egna poseringsateljéer och extraknäckte åt Doris Hopp. Men flera hade helt vanliga låglönejobb som exempelvis sjuksköterskor, servitriser och affärsbiträden och drygade ut sina inkomster med prostitution." (Ur Makten, männen, mörkläggningen)

Vad jag inte fattar är: "Att köpa sex av prostituerade var inte kriminellt vid tidpunkten. Det var dock brottsligt att ha sex med minderåriga, det betraktades som otukt med barn eller ungdom." Att det inte var brottsligt att köpa sex fattar jag. Men var gränsen femton? Och om gränsen var femton, varför denna oerhörda upprördhet om de var fjorton? Det ironiska är att Geijer ville sänka åldern för sexuellt självbestämmande. Blogge: "Även om just denna generation politiker hade såväl legalisering av (den juridiskt statuslösa, avkriminaliserade) prostitutionen som en mer sexliberal agenda med bland annat sänkning av den sexuella självbestämmandeåldern på programmet kvarstår faktum att fjortonåringar inte ska finnas i prostitution - av ett antal givna skäl, som vi här inte behöver gå närmare in på (men de är inte av den moralistiska sorten)." Frågan är och den är intressant eftersom krafterna som helt vill avkriminalisera eller legalisera prostitution är starka: Var ska gränsen gå? Om inte fjortonåringar har i prostitution att göra, har 15- 16- 17-åringar? Ska vi köra myndighetsåldern?

70-talet var en annan tid. En tid när arbetarklassen gick direkt ut i yrkeslivet efter 9:an. Vår heltidsarbetande barnflicka var 15 när hon anställdes - jag var ett halvår - och brukade ta oss till Domusrestaurangen där hon satt och fikade och rökte med sina kompisar. Pojkvännen hette Roland och eftersom han körde motorcykel trodde jag länge att alla som körde motorcykel hette Roland. Jag minns henne med möda men jag får en varm känsla när jag ser mig själv sitta i knät på henne. Det påstås att jag en gång i backen upp från stan skällde ut henne (jag var bra på att skälla ut folk då) för att hon kallade mig Maria och inte Ia.  

Idag framträdde en syster till Doris Hopp i TV och åberopade en tredje syster som skulle sett Palme och Sträng och diverse komma och gå hos Doris. Den enda politiker som vi med säkerhet vet gick till prostituerade är min favorit Lennart Geijer - "en utomordentligt vänlig man" som lyfte på hatten och frågade om damen i fråga var ledig. Jag gillar Geijer. Jag gillar dock inte hans sexualbrottsutredning som fick på nöten av kvinnorörelsen och måste göras om. Bland dagens sexliberaler finns också de som förklarar offren för sexuella övergrepp som offer för den hysteriska synen på pedofiler. Som led de mer av samhällets fördömande inställning än av själva övergreppen. Jag säger bara: offren för barnaga for i så fall inte hälften så illa på 40-talet som idag. Är det accepterat att smiska och piska barn eller ge dem en kraftig örfil kommer ungarna att växa upp med uppfattningen: Jag tog inte skada! Jag fick vad jag förtjänade! Fråga min pappa. Han skulle aldrig erkänna att farfar var dum som gav honom stryk när han vägrade äta upp risgrynsgröten. Hur många gånger gav farfar honom stryk? En enda. Varför göra en stor sak av det? Men anledningen till att han minns det är ju att det sved i honom.

Offren för sexuella övergrepp har talat de senaste åren, det är bara att lyssna. Det de led av gjorde ont på riktigt och det gjorde ont i en miljö där ingen sa till dem att det skulle göra ont. Det gjorde ont av sig självt. Man kan läsa: exempelvis Anna Mattssons geniala bok. Jag minns min egen rädsla. Det är ingen skräck som inplanteras i en utifrån, som någon (det diffusa "samhället") sätter in. Den uppstår på samma sätt som man är rädd för tomten när man är riktigt liten - för att man inte kan relatera till det. Inte begriper vad det är, bara att det är farligt. För att man inte vill och för att man tvingas. I Newsweek läste jag vad Teri Hatcher, en av skådespelerskorna i Desperate Housewifes, skrev om sin farbror som senare fälldes för brott begånget mot ett annat barn. De satt i bilen och han frågade om det kändes skönt. Nej, svarade hon. Well, skrockade farbrorn, someday it will.

När Eva Bengtsson, som påstår sig ha haft Palme som kund två gånger, hävdar: "Ni har förstört mitt liv" så antar jag att hon inte enbart syftar på efterspelet, att de lade locket på, utan att de använde sig av henne. Leif GW Persson har fel:

- Om staten skulle knäppa iväg pengarna så skulle det innebära ett erkännande av att uppgifterna är riktiga. Jag är övertygad om att uppgifterna inte är sanna och att det är grovt förtal, säger Leif GW Persson.

Om staten skulle knäppa iväg pengarna skulle det innebära ett erkännande av att de blev utnyttjade.

P.S. Olle Svenning kommer sättande till Olof Palmes försvar: "Ingenstans, inte i något dokument eller utredning om bordell-affären har Palme rapporterats som kund. --- En sådan anklagelse, framförd av en länge trasig och olycklig kvinna upphöjs däremot omedelbart till bevis: pedofil." Hallå, skulle trasighet och olycklighet vara diskvalificerande faktorer? Systern till Doris Hopp gav denna trasiga och olyckliga kvinna sitt stöd så att alla skulle förstå att även trasiga och olyckliga kvinnor kan tala sanning. Nu ser inte jag det som sanning, jag ser ingenting som sanning, men Olle Svenning och Leif GW Persson och alla andra som omedelbart ifrågasätter sanningshalten i prostituerades eller f.d. prostituerades utsagor kan ta sig i häcken. Är det några som är kända för att ljuga är det politiker. Allt ska dras fram i ljuset, menar Olle, men blir det för ljust får man släcka. Och vad ska vi med Stickan, Bosse och Berra till? Vore det inte bättre med kvinnor i kommissionen? - Jag litar inte på någon.

P.P.S. Ca var tredje av 700 utfrågade män i Oslo i åldern 18-20 år kunde tänka sig att ha sex med barn. Det förklarar varför man som 7-åring kunde vara ett sexuellt objekt för äldre kusiner. Och varför man aldrig sedan har tyckt att dessa kusiner varit särskilt udda. De växte väl upp de också. Unga män är allmänt korkade. Det är nog slutsatsen man kan dra.