Annars är det bra. Tänk inte på mig!
Ni ska umgås i familjens sköte, ni ska inte ha 40 graders feber. Er näsa ska inte rinna, er hals ska inte göra ont, er hosta ska vara under kontroll. Tomten ska omfamna er. Allting ska gå er väl i livet.
En av de yngre förmågorna på jobbet stack in huvudet i dörren. Småprat. Jag: Ska du fira jul... med... föräldrar? Jag tänkte säga "familjen" och letade i hjärnan efter information: Har han flickvän? Tror inte det? Jag tänkte "föräldrar och andra familjemedlemmar". Han ser lite besvärad ut: "Jag har inga föräldrar." Mitt dumma nöt! Fem års isoleringscell.
Farfar var tomte ibland. Honom tänkte jag på idag. Det kändes som om jag träffat honom igår. Jag älskade gubben och nu är han död sen jämnt tjugo år tillbaka. Läkaren ledde oss ner i källargångarna och lämnade oss ensamma med liket. Det var inget vackert lik. Känslan innan man gick in: Nu ska man se en död och inte vilken död som helst; ens egen farfar. Det ansågs nyttigt för oss barn och ungdomar. Vi skulle se honom på det att vi verkligen skulle förstå att han var död, att de inte lurades. Vi förstod verkligen det. Det rådde inget tvivel om den saken.
En tår för farfar.

Nu över till kungen. För första gången talar kungen i svensk tv till nationen. Tidigare har vi fått sitta klistrade vid radion. Och höra kungen deklarera till de sjuka, fattiga och arbetslösa, dem för vilka hoppet flytt: "Det kommer inga stekta sparvar flygande till den som inte anstränger sig själv."
Men kanske en liten bacill.


Skrivet av Annie alias UFOt den 24 december, 2007 kl. 16:59 #
Skrivet av hstn81 den 24 december, 2007 kl. 20:17 #
Skrivet av Ia den 24 december, 2007 kl. 21:50 #
Skrivet av stefan hallgren den 24 december, 2007 kl. 22:33 #
Skrivet av Ia den 24 december, 2007 kl. 23:28 #
Skrivet av stefan hallgren den 25 december, 2007 kl. 08:54 #
Skrivet av Ia den 25 december, 2007 kl. 13:47 #