

30 sep kl 16:10, 2009
... så det är inte säkert att det blir någon bloggpromenad för mig idag. Jag får se.
30 sep kl 12:16, 2009
Hitte-katten. Den lilla söta kattungen som en tjej i vårt kvarter hittade utsvulten vid vägkanten. Minns ni den? Så här såg den ut sist jag visade en bild på den i somras:
Här är "hitte-katten" inte många veckor gammal. Nyupphittad är den också.
Häromdagen fick jag träffa den söta katten igen. Jag tog några nya bilder. För att kunna visa hur den lilla kattungen vuxit. Hur stor den har blivit. Den har fått ett bra hem. Är en fin katt.
Ibland är livet så märkligt. Små tillfälligheter kan betyda så mycket. För den som är drabbad. Antingen det handlar om små kattungar eller människor. De där tillfälligheterna. Ibland ger de mig så många tankar. Hur tillfälliga är egentligen de där tillfälligheterna?
Här är "hitte-katten" idag. Lite äldre. Mer tonåring. Kaxigare. Tryggare.
Och framförallt, mätt och älskad.
På promenad i vår trädgård. Med en blomma på ryggen!
30 sep kl 09:16, 2009
... så här långt när klockan just passerat 9.00:
Kanske att jag ska unna mig en liten kaffepaus nu?

Kaffepaus och tidningsläsning.
30 sep kl 07:19, 2009
Jag har frusit så i natt. Där fick jag för att jag skrev om att behålla sommaren i min fantasi igår. Det lyckade jag inte med i natt. Nej, jag har frusit så gräsligt. Trots fleecefilt och allt. Ute är gräset fruset där det är öppna fält. Det är en vacker morgon. Och kall. Jag hör motorvägen särskilt tydligt. Så är det nästan alltid vid klart och högt väder. Och kallt.
Det skulle vara skönt att ha päls. Som min katt. Hon fäller när det är varmt. Sedan tjocknar pälsen av sig självt när det blir kallare. Tänk så skönt det skulle vara! Inga bekymmer framför klädgarderoben när man står där huttrande i sitt nattlinne. Och bara rafsar åt sig den varmaste gamla slitna tröjan så snabbt man kan. Och tjocka långbyxor, varma strumpor, skor. Så var det för mig i morse. Direkt när jag klev ur sängen var det enda som gällde att klä sig så snabbt som möjligt. För att bli lite varmare. Visst skulle det vara lättare att vara pälsklädd, så att säga?
Nu sitter jag i alla fall här med min mugg med honungsvatten. Datorn på stödbrickan värmer mina ben lite grann. Men fingrarna är långsammare än de brukar vara så här i kylan.
Jag får leta fram lite sommarmusik igen. Blunda. Och fantisera mig bort till den härliga värmen. Så här kan vi ju inte ha det! Eller hur? Visst måste man kunna protestera någonstans? Mot kylan.
29 sep kl 16:05, 2009
Det känns som att många pratar om hösten nu.
Löven har börjat gulna.
En del löv är röda.
Det stormar här och var.
Några har skrapat bilrutorna på morgonen.
Jag möter människor som pratar om vintern.
Blir den lång och kall i år?
Jag säger bara:
Sommarmusiken kan jag i alla fall ha kvar.
Hur det än blir.
Jag sluter ögonen och minns.
Sommarnattens ljud och dofter.
Sjöfåglarna.
Syrsorna.
Fågelkvittret.
Humlorna.
I fantasin är allt möjligt.
Det älskar jag.
Där tar min sommar aldrig slut.
Den bara pausar lite.
29 sep kl 15:47, 2009

"Den som är rädd för förändring är rädd för själva livet."
Sa en person till mig en gång.
Om jag minns rätt.
Är det så?
Sånt där kan jag fundera över ibland.
Hur som helst.
Den här bilden tyckte jag var helt underbar.
För mig som en gång i tiden skrivit på en sådan där maskin.
Ungefär i alla fall.
Och som är VÄLDIGT tacksam att den tiden är förbi.
Datorn är ett helt otroligt underbart hjälpmedel när man vill skriva.
Ja, jag älskar min dator. Det gör jag. Så är det.
Tänk bara delete-knappen. Vilken uppfinning!
För att inte tala om allt som datorn kan spara.
Så att jag kan ta fram texten när jag vill.
Låta den ligga och mogna.
Tills tiden är redo.
Ja.
Jag är lycklig att det finns datorer.
Nästan jämt.
29 sep kl 13:21, 2009
"Ich bin müde und satt". Det var den första meningen på tyska som jag fick lära mig när jag var ungefär 12-13 år gammal och tillbringade tre veckor i en tysk familj.
"Müde und satt". Ja. Det är så jag är just nu också. Trött och mätt. Och lite tom i skallen, är jag också.