- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
08 okt kl 17:21, 2009
Ungefär så här slår regnet mot fönstret nu.
Vädret har svängt flera gånger om idag.
Och just nu är det så här.
Men det struntar jag i.
För jag har just fått en dröm i uppfyllelse.
Jag kommer att berätta om den.
Men det är inte riktigt dags än.
Fast det är nära.
Så, jag vill bara att ni ska veta att jag är lycklig!
Vad spelar det då för roll att det regnar?
08 okt kl 09:07, 2009
Jag läste någon liten rad hos en bloggare häromdagen med frågan om varför vi människor lockas till det tunga, till de som berättar att de är ledsna. Hur kommer det sig att vi inte mer söker oss till de glada än till de ledsna? Något sådant stod det i de där raderna. Jag läste bara början. Men det räckte för att få mig att börja fundera.
Jag har själv funderat över det många gånger. Sedan tycker jag att vi människor också söker oss till de glada och till det roliga. Som någon sorts kompensation. Eller strävan efter balans i livet.
Men detta att vi söker oss till det sorgliga, det tragiska, det svarta, det är en sanning för mig. Vi läser om människoöden från koncentrationsläger fast berättelserna egentligen är outhärldliga. Läser vi att någon av bloggarna mår dåligt så söker vi oss ofta dit, känns det som. Har det hänt något traumatiskt i världen, då söker vi oss dit. Som en enda stor flock.. En stor flock av hjälpare och stöttare till den som just då ligger ned, tyngd och i sitt svarta hål.
För mig är det underbart att se att vi beter oss så som människor. Det finns hopp om människan. Det finns hopp om att världen ska bli bättre. Det finns hopp. För att vi bryr oss. För att vi inte bara passerar förbi när någon ligger nedslagen och blöder.
Så länge vi bryr oss om varandra, så länge vi stöttar andra när de har det svårt, så länge är vi levande människor.
Jag är hoppfull om världen och om oss människor.
Jag tror att de allra flesta människor vill gott.
08 okt kl 08:17, 2009
LÄPPAR
Men ännu rör sig läppar
som små fiskar i folkhavet.
Här finns kyssar kvar att fånga!
Vid läpparna börjar och slutar
världen, det vet varenda ung flicka
som skjuter denna skatt av hud
från den ena blicken till den andra.
Jag minns en vår i Stockholm,
när allt var mun.
(Ylva Eggehorn)
08 okt kl 08:04, 2009
Både idag och imorgon har jag mer stress runt mig än normalt.
Jag hoppas verkligen att jag snart kan berätta för er varför det är så just nu.
Det är stress.
Men i huvudsak positiv stress.
Jag får blogga lite mindre (snyft, snyft... saknar det....)
Och jag får bloggpromenera mindre (snyft, snyft, det blir det svåraste...)
Och göra lite annat lite mer i stället (fint det också).
Allt för att sträva efter den ultimata balansen.
Om nu den finns.
Den ultimata balansen.
Jag gör i alla fall så gott jag kan för att nå den.
Det räcker att göra så gott man kan.
08 okt kl 07:54, 2009
Jag har planer på att skriva ett brev till efter all fin respons jag fick på brevet till pappa. Om och när det blir, då kommer det att bli mitt brev till min mamma. Det brevet känner jag kan bli ännu starkare och mer krävande att skriva än brevet till pappa. Jag kommer att känna när det är dags att göra det. Nu vet den som är intresserad att jag har planer på det.
08 okt kl 07:22, 2009
Tänk att både du och jag hade Donny Osmond och David Cassidy på väggarna i våra rum när vi var tonåringar.
Det var för härligt att du skrev det till mig!
Jag fick mig ett riktigt gott morgonskratt här vid datorn.
Tack!
Här får du lite David Cassidy av mig.
Många fina bilder är det.
Förutom slutbilden, kan jag tycka.
Musiken är också fin, kanske jag ska tillägga.
Kramar
Anna-Karin
"
title=""
class="rBookmark0">Jag vill förhindra självmord
Copyright © 2008 Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
