

12 okt kl 15:01, 2009
Jag saknar dig och din blogg. Du har ett meddelande från mig. Jag respekterar ditt beslut och önskar dig allt gott i framtiden. Du vet var jag finns om det är något./Massa kramar från Anna-Karin, din bloggvän.
12 okt kl 12:44, 2009

Jag vill bara tala om att jag långsamt börjar må allt bättre.
Ha en bra dag allesammans!
Och minns! BLOGGKÄRLEK!
12 okt kl 06:08, 2009
Jag gick i bitar igår när jag skrivit "Till mamma". Jag trodde inte att smärtan skulle bli så stark efteråt.
När jag bloggar har jag väldigt sällan en plan. Jag börjar med en tanke och sedan ger det ena inlägget det andra. Så brukar det vara för mig. Det brukar få mig att må gott.
Tidigt igår skrev jag om ordet "respekt". Jag har tänkt på det länge. Och plötsligt kunde jag skriva mitt inlägg om det. Kanske några timmar senare skrev jag klart mitt inlägg "Till mamma". Jag hade börjat på det tidigare, men igår skrev jag klart det. Och la ut det.
Inatt vid tretiden vaknade jag och var klarvaken. Skarp som en blixt från en klar himmel kände jag en insikt i mig själv. Jag och de känslor jag hade under de åren som jag skriver om i den största delen av "Till mamma" fick aldrig någon respekt då när allt hände. Vare sig från andra eller mig själv. Plötsligt förstod jag varifrån smärtan kom. Plötsligt såg jag sambandet mellan mitt inlägg om "respekt" och mitt inlägg "Till mamma". Det var så självklart enkelt.
Jag känner att jag behöver andrum nu.
Jag har bestämt mig för att respektera den känslan.