Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson

Nu är Anne-Sofie och Ruben igång för fullt och skriver i "Rysaren" i min blogg. Hjälp dem gärna. Även om det verkar som att de inte behöver någon hjälp. Deras fantasi verkar vara outtömlig. Men ändå, har du lust, kika in där. Länken till "Rysaren" finns bland bokmärkena i min blogg. Vem som vill är välkommen att skriva några rader eller bara läsa och kanske få sig ett gott skratt.

Jag har ju tjatat ett tag nu i min blogg om att vi renoverar badrummet. Nu tänkte jag att det var dags att visa lite godbitar från vårt nyrenoverade badrum. Det är inte helt färdigt än. Det är belysning som ska dit, golvvärme, fönsterlister och dörrpost. Handdukshängare. Toapappershållare. Handdukstork. Takfläkt. Det är helt enkelt inte klokt så mycket en renovering för med sig. Det är nästan så att man inte vill renovera. Men nu har vi gjort det i alla fall. Och nu kommer vi aldrig, aldrig mer att göra om det. Aldrig någonsin. För det blev så fint! Jag känner som att jag är på ett hotell när jag går in i vårt nyrenoverade badrum. Jag känner att jag inte kan gå in där hur enkelt klädd som helst. Allra helst ska jag vara klädd i en sidenrock för att platsa. Det äger jag ingen. Så det måste jag kanske också skaffa mig. Renoveringar har en tendens att bara bli dyrare och dyrare. Undrar om man får ROT-avdrag för sidenrock?

Men först. En liten tillbakablick. Minns ni vår gamla badkarskran? Så här såg den ut:




Jag tror att det var Fredrika Bremer som blev alldeles lyrisk när hon fick se att vi hade en genuin kran från 60-talet.

Hantverkaren blev också lyrisk. Så han tyckte att vi skulle spara den någonstans, och det har vi gjort. I en låda.




Här är vårt nya "bamseduschmunstycke" som jag är så glad över!




Duschen har fällbara dörrar så att man får så mycket luft som möjligt i badrummet.




Toalett och handfat är bra att ha i ett badrum. Det upptäckte vi när vi inte hade det.





Handfatet. Kranen och tandborthållaren. Visst är det tjusigt!




På väggarna har vi två breda bårder med äkta sten. Det är väldigt vackert. Jag är galen i sten!
Där kommer jag att stå och titta och titta tills jag tröttnar. Och det gör jag nog aldrig.
Så, om jag inte bloggar, då vet ni var jag är. Då står jag här och tittar. På stenarna.




Lite mer av väggbeklädnaden, eller vad man nu ska kalla det. Snyggt blev det i alla fall. Och ljust!




Avloppsbrunnen i duschen och golvklinkret. Så fräscht så jag törs knappt gå på det.




Och kan man tänka sig! ÄNTLIGEN har jag en spegel så att jag kan spegla mig både framifrån, bakifrån och från alla sidorna. Det har jag aldrig haft förut i hela mitt liv! Så, om jag inte tittar på stenarna på väggen, så kan det tänkas att jag står just här och tittar. På mig själv. Då vet ni var jag är när jag inte bloggar.

Det var det hela. Så långt har vi kommit nu. Det ska bli skönt när allt är klart. Dammigt har det varit. Men nu börjar huset nästan se ut som vanligt igen.

Och du, min älskade dotter därborta i London, på andra sidan Nordsjön, men under samma måne, sol och stjärnor som oss här hemma. Nu vet du lite hur det ser ut här hemma i det nyrenoverade badrummet. Jag längtar tills du går omkring här hos oss igen i din morgonrock med en bok i handen.
 
Många kramar till dig långt där borta från din egen mamma!
 

Meningen med livet?

Den lättaste frågan av alla.

Svaret?

KÄRLEK

Man får lyckorus av att ge.

Jag läste nyligen att ge bort saker, presenter, vackra ord, komplimanger eller kanske nybakade bullar ger samma effekt i kroppen som knark. Samma rus. Generositet ger glädjerus både i givaren och mottagaren. Det är rätt häftigt, tycker jag. Att bli beroende av att ge, det är ju för härligt. Att man får något tillbaka, en liten glädjekick, det vet jag ju. Det känner jag varje gång jag ger bort någonting. Att jag får något tillbaka. Jag kan känna mig rusig av att ge.

Vår kropp, hjärna, själ och hjärta är vist ordnad. Den säger oss hur vi ska leva som människor för att bli lyckliga. Om vi tar oss tid att lyssna på signalerna.

Att ge tid för en annan människa, det är också en gåva som ger glädjerus i mig. Det kan också handla om att jag ger tid och omsorg åt mig själv. Ännu ett glädjerus. Eller tid och omsorg åt ett djur eller en blomma. Glädjerus.

Generositet. Ett av de finaste orden jag vet.

Idag plockar jag in allt småplock i badrummet. Puh. Det är inte lite grejer som ska in där. De är små, det är de, men de är många. Jag har satt batteriet till kameran på laddning. Jag hoppas kunna visa er bilder från mitt nya badrum idag här i bloggen. Jag vet att det i alla fall finns några bloggare som är nyfikna. Så, lite tålamod bara, så kommer det bilder. Förhoppningsvis idag.

Jag är fortfarande lite rusig efter gårdagens besked om att jag får börja arbetsträna.

Lyckorus!

Jag njöt av det igår och unnade mig att vara extra lat.

Ladda batterierna.

Idag vill jag berätta att jag kommer att fortsätta att blogga även när jag arbetstränar.

Blogga är ett intresse för mig, en hobby.

Det gör mig lycklig.

Man ska aldrig arbeta så mycket att man inte hinner göra det som är avkoppling och ger glädje.

Det var ett av skälen till att jag brände ut mig.

Jag jobbade så att jag inte hann ha roligt på fritiden.

Det tänker jag aldrig mer göra.

Jag ska ha fritid med glädje utanför jobbet i framtiden.

Så jag bloggar på.

Fast bara i lite mindre omfattning.

Och det kanske rent av kommer att bli skönt för er läsare också.

Vem vet.

Kvalitetsbloggning i stället för kvanitetsbloggning.

Så tänker jag mig framtiden.