Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson

Fri som en fågel - vad är det egentligen?



För ett tag sedan funderade jag över ordet tillit. Det händer att jag tänker på ord en hel del. Vad de egentligen innebär. Det kan växla under livets gång, själva betydelsen av orden, känner jag. På något sätt är det som att orden mognar med mig. Inte så att jag känner mig klokare, att jag förstår dem bättre. Mer så att jag kanske plötsligt får en AHA-upplevelse, "jaha! så kanske det är." Mer så. En ny insikt. Ofta är det något som har hänt mig som gör att jag får den där upplevelsen. Att ordet plötsligt förändras. Ibland helt. Ibland en liten smula. Det skiftar.

Ett sådant där ord, som jag säkert är långt ifrån ensam om att tänka på ibland, det är ordet frihet. Det är ett så vackert ord. Men, så svårt! Kan någon förklara för mig vad frihet är? Egentligen?

När jag var yngre och fick mitt första arbete, kände jag en enorm frihetskänsla eftersom jag hade en fast regelbunden inkomst. Jag tycker fortfarande att det är mycket frihet i att kunna försörja sig själv. Det är viktigt att ha pengar till bostad, mat, nöjen, kläder, medicin och en hel del annat.

Sedan jobbade jag väldigt hårt under många år. Ibland kände jag mig så trött och alltifrån fri. Snarare instängd i alla de där veckotimmarna som var så inrutade för att mitt liv skulle kunna fungera.

Det var sedan jag trillade ihop.

Plötsligt hade jag all tid i världen. Men jag var sjuk i stället. Och vad spelade då tiden för roll? När jag knappt orkade ta mig uppför trappan här hemma? Var det frihet? Nej, att bli sjuk var inte frihet.

När jag blev starkare och började känna att jag hade hittat ett liv värdigt namnet igen, då hände det att jag kunde få en nästan berusande frihetskänsla ibland. Jag var totalt oberoende av klockan under vissa perioder. Det var frihet. Att kunna lyssna på min kropp, det var frihet. Var jag trött, då kunde jag ta det lite lugnare den dagen. Var det fint väder, då kunde jag ge mig ut i luften och passa på att njuta av den dagen som var just då. Bara ge mig iväg. Frihet.

Frihet är inget lätt ord. Jag har fortfarande inte någon riktigt bra förklaring för mig själv på det ordet. Kanske att frihet är att vara fri i sig själv. Att känna att jag har möjlighet att själv fatta beslut om vad jag ska göra i en viss stund. Medvetna val, kanske är det det som är frihet? Jag vet inte. Jag funderar. Det kommer jag nog att göra så länge jag lever. Ibland. Men inte hela tiden.

Nu har jag ätit lax, potatis och crème fraiche med örtkryddor. Så just nu är ingen bra tid för att fundera. Nu kommer min hjärna att gå på lågvarv ett tag. Då kan frihet vara att lyssna på musik för mig.

Hur som helst. Frihet är ett vackert ord. Det är det. Ett av mina favoritord.

 

Jag är lat. Fast jag håller igång i alla fall.



Jag är egentligen ganska lat har jag kommit på.
 
Jag försöker leva så att jag verkar effektiv och energisk.

Men egentligen.

Om sanningen ska fram.

Och det ska den nu.

Så innerst inne.

Är jag egentligen ganska lat.

Nu vet ni det.

Nu har jag bekänt.

Är ni också lata?

Eller är jag den enda som är lat?

Vardagslycka - kanske den största lyckan av alla.



Idag är det en sådan där dag med nästan "bara" vardagssysslor för mig.

Jag tvättar.

Jag sminkar mig lite och fixar till håret, borstar mina tänder.

Jag ska lägga upp ett par jeans.

Jag borstar katten och gosar och pratar med den.

Jag klappar och gosar med kaninen.

Kanske ska jag renbädda.

Jag vattnar blommor.

Sorterar papper.

Ska byta i kattlådan.

Ta en promenad.

Ringa lite telefonsamtal.

Blogga.

Tömma soppåsar.

Fixa mat.

Ibland kan jag känna att livet ÄR alla dessa vardagssysslor.

En hel massa vardagssysslor som på något märkligt sätt blir till ett liv.

Det fanns en tid utan vardagssysslor i mitt liv.

Det var inget liv.

Det alldeles vardagliga, det enkla, det är det som ger mig liv.

Att dra sig undan från det vardagliga, det enkla, det lilla som man kanske känner som rutiner, nästan ritualer.

Det ledde till destruktivitet för mig.

Isolering.

Trötthet.

Ohälsa.

Jag värnar om rutiner och det vardagliga i mitt liv.

Vardagslycka.

Ger lycka i hela mig.

I helgen ska jag på musikalen Hairspray.

Är det någon som har sett den?

Berätta gärna. 

Den stumma lyckan

De sutto tysta
i morgonsolen
och sågo bara
varandras ögon.

Och luften lyste
som eld omkring dem,
och deras hjärtan
av jubel värkte,
men deras läppar
darrade bara.

De ville fatta
tag i varandra,
skratta, snyfta,
med heta händer
pressa sig samman,
men lama av lycka
händerna lågo.

De böjde sig stumma
i gränslös ömhet
mot varandra
och ögonen fylldes
av strålande tårar.


(Erik Blomberg)

Tuggummimorgon i oktober.



Nu är klockan snart sju och det är kolsvart utanför mitt fönster.

I grannhusen syns ett och annat ljus.

Dagen vaknar långsamt.

Jag känner som att dagen vaknar långsammare och lugnare nu på hösten.

Jag också.

Kroppen blir segare.

Knoppen blir segare.

Mer tuggummi över morgnarna.

Tuggummimorgnar.

Så känns det ibland.

En alldeles ovanligt vanlig onsdag morgon i oktober 2009.

För det är väl onsdag idag?

Ibland vet jag knappt det.

I ett sånt här mörker.

Tur att det finns kalendrar.