Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson

Plötsligt överrumplades jag av en mycket stark längtan efter min dotter i London.

Så jag ger den här låten till henne ikväll.

Jag vet att du lyssnar på Pete Doherty när han spelar i London ibland, min fina dotter.

Jag älskar dig.

Jag är världens lyckligaste mamma för att du finns.

Jag är så stolt att jag får vara din mamma.

Om två månader ses vi igen.

Den här julen ska vi koka julskinka och klä julgranen tillsammans.

Var rädd om dig, ha roligt, träffa vänner, njut av London!

Kramar från din mamma!
 

Idag på morgonen så skrev jag i min blogg att jag var tom i skallen.
 
Men när jag tittar nu och ser vad jag har skrivit under dagen, så får jag väl säga att det kan inte ha varit sant det som jag skrev i morse.
 
Något litet måste jag ha haft kvar i min skalle på morgonen, även om den kändes tom just då.
 
Om skallen nu var tom i morse som jag skrev då, och jag sedan har skrivit det jag har skrivit idag, vad är min skalle då ikväll?
 
Kan någon ge mig ett svar?

Jag förstår inte.:)



 

 

Goda grannar är guld värda.



Tänk så lite som behövs ibland för att man ska bli glad.

Alldeles för en liten stund sedan ringde min grannfru på dörren.

Hon ville bara fråga en sak.

Precis innan hon gick, så sa hon:

"Så fin du är i håret, förresten. Verkligen."

Och där stod jag.

Med smutsigt och okammat hår.

"Vad har du gjort med det, fortsatte hon."

"Jo, sa jag. Jag lyssnade på tonåringen, lät det växa och satte i hårspännen."

"Du är jättefin, sa grannfrun."

Jag blev glad.

Jag kände mig sedd.

Det är väl härligt med människor som tar sig tid att säga det de tänker.

Som tar sig tid att se en annan människa.

Jag har underbara grannar, det har jag.

Jag är väldigt tacksam för dem.

Jag önskar att jag själv är en bra granne.

Ja, jag är lite fnissig idag, det är jag.

Och det här klippet gjorde mig inte mindre fnissig, kan jag säga.

Cornelis.

Vilka texter han kunde skriva.

Tack för era kommentarer idag, de får mig att gapskratta ibland! Nu blir jag säkert hundra år. Minst! Och jag har säkert fått några skrattrynkor till runt ögonen idag, tack vare er. Jag är glad nu!

Idag blir det en burk kall makrill i tomatsås till lunch för mig.

Med potatis och grönsaker.

Jag vill inte ha reklam i min blogg.

Så jag har försökt göra bilden på burkarna liten.

Om ni skulle se ett varumärke i alla fall.

Ber jag er vänligen att blunda.

Jag vill ha en sån klänning som Leona Lewis har.

Fast den är nog svår att stryka.

Men, nu har jag strukit också.

Otroligt.

Det är minsann inte varje dag.

Inte sedan jag fick ont i nacken.

Vi i vår familj går jämt runt i ostrukna kläder.

Utom om vi ska på fest.

Det finns så bra material i kläderna idag.

Stretchen gör att man behöver inte stryka.

Det är jag jätteglad för.

Tack, stretchen, för att du finns!

Du är bra på andra sätt också.

Om magen är olika tjock olika dagar till exempel.

Ja, men, det var inte så dumt att vara tom i skallen.

Inte dumt alls.

Nu fick jag ett par nya jeans upplagda i stället.

Det var ju bra.

Skönt att ta tag i saker, det är det.

Bättre upplagda jeans än ej upplagda jeans.

Tycker jag.

Lev din dröm i stället för att drömma ditt liv.

"Av de snorigaste pojkarna kan bli de bästa karlarna"


(Ordspråk från Halland, finns väl synligt på mitt kylskåp)

Idag är jag lika tom som den här gatan i min skalle.

Det är inte ofta det är så för mig på morgonen.

Jag brukar ha massor av idéer i huvudet.

Men just idag är jag tom.

Jag erkänner det.

Så, vad som hamnar i min blogg idag, det vete katten.

Jag kan ju alltid hänvisa till sökfunktionen i min blogg.

Där finns lite av varje för den som är intresserad.

Kika på "London" t ex om ni vill drömma er bort en stund.

Eller varför inte "Kultur".

Där finns galet mycket musik och dikter för den som gillar det.

Jag tror snart att musiken i min blogg kan konkurrera med Youtube.

Nej, det sista var ett skämt.

Så mycket musik är där inte.

Inte än.

Det här blir en spännande dag för mig.

Så tomt som det är i min skalle just nu.

Det gäller att göra något helt annat.

Så ramlar snart idéerna in.

Dammsuga brukar vara ett bra sätt.

Jag får nästan aldrig så många tankar som då.

Vilken telefon han har, Stevie Wonder!

Jag hade nästan glömt att telefoner var så stora en gång i tiden.

Men texten och musiken i den här låten.

Den håller i eviga tider, tycker jag.

Morgon

Jag håller dig så gränslöst kär som ingen,
och det är bara du som gör,
att jag ännu kan dröja kvar bland tingen
och icke följer mitt begär och dör.

- Ty du skall veta, att jag varit nära
att helt förlora mig och bli
ett moln bland molnen, vilka vindar bära
som blinda töckenskepnader förbi.

Och jag har varit obeskrivligt trött
och led vid jorden och vid jordens föda
och varit avundsjuk på dem som dött
- de nyss begråtna och de länge döda.

Det ljusnar sakta och det ler och knoppas
och livet sätter nya blad,
och det är du som gör, att jag kan hoppas,
och det är du som gör, att jag är glad.


(Bertil Malmberg)