Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson

Välkomstfika till dig, Fuschia, som du önskade!

Hoppas att det smakar.

Och så måste vi ju ha något gott till det där fikat också, eller hur?

Något litet extra får det allt bli.

Nu när du har fått spruta och allt.


 


Vad sägs om varsin liten cup cake?

Kan det passa kanske?

Visst är de bara för söta!

Det är knappt så att man vill äta upp dem, tycker jag.

Sådana här cup cakes, söta som karameller, såg jag massor av i Notting Hill i London i somras.

Kaféet där man sålde endast cup cakes till té eller kaffe hade en lång ringlande kö in till sig.

Och jag såg bara en, jag säger en, enda man i hela kön och i hela caféet.

Hur kunde det vara så?

Någon som förstår det och kan förklara det för mig?

Tycker män om cup cakes?

Kanske att någon man kan svara mig på den frågan.

 

Den här yoga-ställningen heter "Hunden" och är väldigt bra om känner sig trött och stressad.
Man blir pigg i både kroppen och knoppen av den. Det gäller att stå i den så länge som man orkar.
Och att försöka få ned hela fötterna i golvet, växla mellan vänster och höger fot.
Rumpan ska upp ordentligt i vädret. Djupandas med magen. Lätt som en plätt! Testa!
Minsta lilla unge klarar av den, vilket framgår av bilden.

(Fast ärligt talat, så säger min yoga-lärare att den är rätt så krävande, just den här övningen. Det talade han om efter att vi gjort övningen).



Jaha. Så var första riktiga veckan på jobbet avklarad. Jag är ledig fredagar. Har ni hört på maken vilka arbetstider! Det är väl knappt så att ni tror mig, men det är sanning, fullkomlig sanning. Så bra har jag fått det.

Det har varit så roligt och dagarna har gått mycket snabbare än de brukar. Jag har träffat härliga och glada människor. Idag var jag på Erikshjälpen och intervjuade folk där. Jag hade med mig en fotograf. Jag känner att det här är verkligen rätt arbetsuppgifter för mig. Att få träffa olika människor och att sedan få skriva. Jag trivs verkligen med det.

Jag fick en panikattack mitt i röran i affären, men jag klarade att behålla fokus och att anteckna, tala med personen jag intervjuade och jag blev inte alltför trött efteråt heller. Det känns fantastiskt! Jag tror på fullt allvar att jag kommer att bli helt frisk så småningom.

Jag känner mig stolt just nu. Jag är stolt över mig själv och jag är stolt över det jag har gjort och över det jag gör. Samtidigt, bredvid min känsla av stolthet, vandrar en helt annan känsla. En känsla av ödmjuk tacksamhet.

Det känns mycket bra att ha de där känslorna inuti mig på samma gång. Jag vet inte vilken som är bäst. De gör lika gott i mig alla tre. Stoltheten. Ödmjukheten. Tacksamheten.

Jag är lycklig! Idag också.

Nu ska jag koppla av, kanske gör jag lite yoga som på bilden ovanför, jag ska njuta av livet. Må gott. Det är precis lika nödvändigt som att arbeta och slita för att ha balans i livet.





 

Skaka loss lite med Mando Diao så håller ni värmen uppe!

Det gemensamma skrivprojektet "Rysaren" i min blogg har just nu 134 bidrag! Tack till alla dem som fortsätter att skriva eller läsa. Ni är fantastiska!

Just nu har Marilyn Monroe och Hulken gett sig in i "Rysaren". Vilken kombination. Ja, ingenting verkar vara omöjligt i "Rysaren". Det är bara fantasin som sätter gränserna.

VIll du läsa "Rysaren", eller kanske till och med skriva ett litet bidrag till den, så finns "Rysaren" som ett bokmärke i min blogg. Det är bara att klicka, så kommer du dit. Du är varmt välkommen! Jag kan garantera att du får många glada skratt om du läser den hisnande berättelsen från början till den spännande fortsättningen. Slutet, det vet jag inte om det någonsin kommer. Jag undrar vem som skulle kunna väva ihop den här historien. Inte jag i alla fall. Kanske att jag får be någon av alla proffsförfattare här på Passagen om hjälp med det. Det skulle jag sätta stort värde på. För att väva ihop det här, det är över min förmåga. Det har jag insett för länge sedan.

Nu har jag upptäckt att tonåringar kan bli väldigt sura när mamma börjar säga alltmer nej.



Det tuffaste med att börja jobba efter tio års sjukskrivning är inte att börja jobba.

Det tuffaste är att jag måste säga nej fler gånger här hemma.

Till tonåringen.

Det är tufft.

Stentufft.

Idag har jag redan före klockan halv åtta fått heta så "vackra" saker som tjurig, j-vla skitkärring och.... nej det sista glömde jag direkt. Bäst så.

Jag har varit så mycket mamma när jag varit hemma.

Och nu ska jag släppa en del på mamma-rollen.

Jag måste det.

För annars får jag inte ihop mitt nya liv.

Var sak har sin tid.

Jag vill ha ett mer självständigt liv nu än vad jag haft de senaste åren.

Jag tror, i längden, att det är bra också för mina döttrar.

Så jag får ta de där sura "morgon-komplimangerna".

Slänga dem över axeln och sikta framåt.

Var sak har sin tid. 

"Beautiful day" med U2.

Denna låt spelar jag med en speciell hälsning till Kojiki.

Därför att hon har fått mig att bli nyfiken på ett för mig inte så känt band, U2.

Tack för det, Kojiki!

Idag är det kallt och snö hos mig.
Men det kunde vara värre.



Nu är det snö på marken för andra gången hos mig den här hösten.

Det är kallt.

Det drar in i springorna i huset:

Fast det är ju bra att det drar lite grann.

Ventilation.

Bättre än att det blir för tätt.

Mindre risk för mögel och fukt i huset.

Jag skyndade mig ur sängen på morgonen för att ta en varm dusch.

I vårt nyrenoverade och så flotta badrum.

Där är så kallt!

Klinker på golvet utan golvvärme är jättekallt!

Och vi får inte sätta på golvvärmen förrän om tre-fyra veckor till.

Så hela det nya flott renoverade badrummet är jättekallt, inte bara golvet.

Men när jag väl kommit in i duschen, då blev det äntligen varmt.

Vilken lycka det är att ha varmvatten!

Min mamma kan berätta om när hon var liten.

På vintrarna klädde hon sig i sängen under täcket innan hon gick upp.

Därför att det var så kallt.

Sedan fick hon knacka hål på isen i vattenhinken för att kunna tvätta sig med det kalla vattnet i hinken.

Och så hade hon utedass.

Fick gå ut i mörkret i kylan för att gå på toa mitt i natten ibland.

Så jag ska väl egentligen inte klaga.

Det är bra att ha perspektiv på saker och ting.

Ibland lyckas jag med det.