Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson

Ja, se så där kan det gå när man antar en utmaning.

Jag skulle ju ge namnet på en film i Etiops utmaning till mig.

Och den första filmen jag kom att tänka på var den här.

"Amelie från Montmartre"

Om ni inte har sett den, så vill jag rekommendera den varmt.

Själv har jag sett den kanske 3-4 gånger hittills. Kanske fler.

Och jag kommer säkert att se den fler gånger.

Det är en underbar film.

Varm, känslosam, romantisk, underfundig.

Jag har ju börjat betygsätta t ex filmer här i min blogg.

Så jag gör det den här gången också.



Film: Amelie från Montmartre

Betyg: 5 maskrosor

(Högst antal maskrosor är 5 maskrosor)

Etiop (Margaretha) har utmanat mig i sin blogg. Och jag gillar ju att leka, så jag svarar ja. Den här utmaningen var lite annorlunda mot de jag fått förut. Jag ska svara på 19 frågor. Alla svaren ska börja på den första bokstaven i mitt namn som är A. Jag får inte lämna samma svar två gånger. Och jag får inte ha mitt namn som svar förutom i fråga 1. Då kör jag igång då. Det här är väl lite lätt hjärngympa, tänker jag. Lagom ansträngande en söndag.

1. Vad heter du?

Anna-Karin

2. Ett ord på fyra bokstäver

Anka

3. Flicknamn

Amanda

4. Pojknamn

André

5. Yrke

Astronaut

6. Färg

Azurblå

7. Klädesplagg

Anorak

8. Mat

Ansjovissmörgås

9. Sak i badrummet

Ansiktsrengöring

10. Plats/Stad

Amsterdam

11. En orsak att vara sen

Andnöd

12. Något man skriker

Aj!

13. Film

Amelie från Montmartre

14.  Något man dricker

Apelsinjuice

15. Band

ABBA

16. Djur

Apa

17. Gatunamn

Anemonvägen

18. Bil

Audi

19. Sång

"Aldrig ska jag sluta älska dig..."

Jag vet inte vart jag ska.

Men jag är definitivt på väg.


(Poeten Carl Sandburg)

Det finns inga allvetande och felfria föräldrar.

En riktig gammal goding som jag dansat till många gånger i mitt liv.

Skaka loss lite så här på söndag förmiddag.

Dans är glädje!

En blomma från mig till alla som inte kan fira Fars dag idag av olika skäl.
Ha en bra söndag!



Idag är det söndag och det är Fars dag och säkert är det mängder av människor som gör något speciellt den här söndagen just för att det är Fars dag.

Vi i vår familj firar inte Fars dag och Mors dag så särskilt mycket nu sedan barnen blivit stora. Man kan helt enkelt ha olika traditioner under livets gång, i alla fall i vår familj.
 
När ungarna var små, då var det alldeles självklart att fira. Jag minns hur barnen kom hem med vackra, färgglada teckningar med kärleksbudskap till pappa. Eller små hjärteknipande presenter som de tillverkat själva på dagis, i förskolan eller skolan, med sina små, fumliga händer.

Den tiden är över nu för oss. Och jag känner att jag behöver inte heller hålla det vid liv, om jag inte vill. Det heter ju Fars dag. Så jag tycker att barnen själva får bestämma om de vill fira pappa eller mamma de här dagarna.

Min egen mamma firar jag alltid på något sätt på Mors dag. Jag är ju hennes dotter och hon är min mamma.

Sedan tänker jag på den tiden, om det nu var på 70-talet, det var det så klart, när man inte skulle fira Fars dag eller Mors dag i skolorna. Med tanke på alla barn som inte hade någon pappa eller mamma. Antingen p g a skilsmässa eller dödsfall eller något annat skäl.
 
Men det där har väl ändrat sig en hel del. Annars skulle ju inte mina egna barn kommit hem med alla dessa kort och presenter just vid Mors och Fars dag. Tiderna förändras. Det går mode i olika saker. Och just nu, år 2009, så tycker jag att man uppmärksammar t ex Fars dag mycket i Sverige.

Jag tycker om att fira det som man kan fira, glada saker. Så jag tycker visst att man ska fira Fars dag om man vill det. Men med vuxna barn, så tycker jag faktiskt att det är barnen som ska fira sina pappor, om de vill. Jag tar inte ansvar för det längre, som jag gjorde förr.
 
Det är så skönt att kunna släppa mer och mer på allt som jag som kvinna och mamma tagit ansvar för genom åren. Alla presentinköp, alla födelsedagar, alla överraskningar, alla "måsten" som jag skapade för mig själv.
 
Det är ju egentligen inte så mycket som man "måste" här i livet. När man tänker efter. Livet handlar så mycket mer om vad man vill, egentligen. Det går att skala bort otroligt många "måsten", och när jag fått göra det, delvis på grund av sjukdom, så har nya dörrar öppnat sig. Dörrar till frihet, glädje, njutning, lycka, vila och eftertanke. Dörrar till det jag vill istället för det jag upplever att jag "måste".
 
Det har gjort gott i mig. Och gör det gott i mig, då gör det gott i människorna runt omkring mig också. Det är jag fullkomligt övertygad om. Godheten sprider sig som ringar på vattnet.

Ibland kan det vara det bästa man kan göra för andra människor. Att faktiskt ta hand om sig själv för en gångs skull. Hur märkligt det nu än kan låta. Så idag, för min del, så är denna söndag en dag när jag tar hand om mig själv. Jag laddar mina batterier. En sovmorgon till blev det för mig idag. Jag har tvättat håret och duschat varmt. Ätit en god frukost. Bloggat. Och snart ska jag lyssna på musik här i min blogg. En söndagspromenad ska jag unna mig också.

Livet är härligt! När jag ger mig tid att känna efter.