Maskroskvinnan/Anna-Karin Mattsson

Nu börjar jag få ordning och reda bland mina pappershögar igen.



Både igår och idag har jag rensat bland gamla tidningar och pappershögar med blandat innehåll. Det är så härligt att riva sönder papper tycker jag. Jag har rivit och slängt massor av gammalt skräp. Gamla tidningar också. Det hade samlat sig lite nu under hösten när jag haft fullt upp med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och så småningom faktiskt ett arbete.

Nu närmar sig advent och jul alltmer och då är det skönt att få fria ytor i huset. Så småningom också dammfria. Men först fick jag alltså börja med att ta bort högarna som samlat sig lite varstans. Och en del av dammet försvann säkert med högarna, så att säga.

Jag gjorde lite roliga "fynd" också, bland alla mina anteckningar. Ett av dem var en lång lista med 20 punkter. Listan hade namnet "Hur jag skulle vilja att mitt liv var". Jag måste ha skrivit ned punkterna för ungefär ett år sedan. Jag tänker inte avslöja vad det står i listan. Det känns alltför personligt. Men jag kan avslöja att av de 20 punkterna så är det bara fyra punkter kvar att uppfylla. Det kändes härligt att upptäcka det! Så mycket som har hänt mig under ett års tid. Vilket år! En del beror på slumpen eller ödet. Annat har jag åstadkommit med eget arbete.

Nu ska jag riva sönder den där listan, har jag tänkt. Den känns inaktuell. Frågan är om jag ska skriva någon ny? Behöver jag det? Jag tror inte att det är aktuellt just nu. Mitt liv har börjat falla på plats på riktigt. Jag mår bara bättre och bättre.
 
En del av det beror på mitt bloggande. Så, tack, min lilla blogg, du vet att jag är smått kär i dig. Tack för att du har funnits där för mig när det varit tunga dagar. Tack för att du finns där när jag känner att jag vill skriva eller läsa eller söka kontakt med andra människor. Tack, bloggen min, du är en fin vän att ha. Jag lovar att inte riva sönder dig. Aldrig någonsin. Och inte slänga dig heller. Du får vara kvar, precis som du är.

Ska man bry sig om allt man läser?



Fast, å andra sidan, så är det ju så mycket som man läser och hör som inte alls stämmer.

Vad är det som säger att en bra blogg måste vara rolig? Jo, det är nog så att man når in lättare till andra människor med skrattet. Det tror jag på. Skratt öppnar människors hjärtan. På så sätt är skratt makt.

Andra säger att en bra blogg ska vara personlig. Vad är då personlig? Självutlämnande? Unik? Äkta? Stämmer överens med den person man är?

Jag själv är en för det mesta glad, positiv kvinna som ibland också känner mig väldigt ung i sinnet. Jag kan tycka om att busa, att leka och att ha tävlingar. Jag tycker om att utmana mig själv. Jag är spontan.

Jag har också en allvarligare sida i mig själv. Jag funderar ofta på saker och ting och ifrågasätter mycket. Inte minst ifrågasätter jag tankar och handlingar hos mig själv.

Jag tycker om musik, teater, dikter, film, böcker, kultur överhuvudtaget.

Jag älskar att vara ute i naturen. Jag är beroende av vatten, hav, sjöar, bäckar, blommor, skog och ängar. Jag behöver också se ut över horisonten lite då och då. Jag tycker om djur, växter, träd, stenar, grenar, ja, naturen helt enkelt.

Jag är nyfiken på människan och hur vi fungerar i olika sammanhang.

Jag är nyfiken på mycket här i livet.

Sedan är jag nog ganska öppen också. Jag har alltid som vuxen upplevt att jag får så mycket igen genom att vara öppen om mig själv. Jag tror på att öppenheten minskar rädslorna människor emellan. Om vi pratar öppet med varandra så förstår vi snart att vi inte är så ensamma som vi ibland kan tro. Vare sig om elände, oro eller rädslor. Och då krymper allt det jobbiga och vi blir starkare som människor. Så känner jag det.

Här ovan finns nog en av förklaringen till att min blogg ser ut som den gör. Den är ett sammelsurium av infall och idéer.
Samma sammelsurium som jag själv är. På så sätt är min blogg nog personlig.

Och ibland, ibland är den kanske också lite rolig.

Kan man öva sig i att bli mer rolig? I så fall vill jag göra det.

Jag vill sprida glädje och hopp med min blogg. Det är mitt främsta syfte med just min blogg. För jag tror att hjärnan är lättlurad. Läser vi om glädje och hopp så blir vi glada och hoppfulla. Jag är glad och hoppfull i mig själv nästan jämt och därför är det äkta för mig att skriva på ett sådant sätt. Jag behöver inte anstränga mig för att göra det, det går av sig självt.

Jag är tacksam att jag är född glad. Så sa människor om mig när jag var liten, att de hade aldrig förut sett en så glad liten unge. Det är verkligen något som jag är tacksam för, att jag fick med mig glädjen in i livet. Den är kanske min gåva. En del människor fick musikaliteten som gåva, jag kanske fick glädjen. En gåva som jag gärna delar med mig av, till den som vill ha.

Glädje är fint att ha med sig. Glädje väger lätt. Glädje sprider sig som ringar på vattnet.

Om inte ni redan märkt det, så är det väl lika bra att jag säger som det är.

Jag sitter här och försöker vara rolig.

Jag läste att det allra bästa med en blogg är om den är rolig.

Och jag vill ju att min blogg ska vara bra.

Så därför försöker jag vara rolig i min blogg idag.

Jag blir lätt fnissig nu när jag skriver det, känner jag.

Jag har ju upptäckt att min hjärna tar till sig av det jag skriver.

Om jag vaknar lite vissen på morgonen och börjar skriva glada saker i min blogg.

Då blir jag bara mer och mer glad och allt mindre vissen.

Jag har tydligen en lättlurad hjärna.

Som tror att jag är det jag läser eller skriver.

Skriver jag GLAD.

Så tror min hjärna att jag är GLAD.

Och så känner jag mig GLAD.

Idag skriver jag ROLIG.

För att min lura min hjärna så att jag blir ROLIG.

Nu fnissade jag igen, bara så där, helt oförklarligt.

ROLIG.

Ja, det funkar.

Jag fnissade nu igen.

Bara jag ser ordet ROLIG.

Det här är kanske lite ny forskning som jag håller på med i min blogg nu.

Hjärnforskning.

Min blogg börjar bli en forskningsblogg.

Men det lät inte roligt.

Eller?

ROLIG.

Jo, nu kändes det lite gladare igen.

Tänk att hjärnan är så lättlurad!

Det är häftigt, det är det.

Nu får jag se vad som händer.

Jag skriver det en gång till, för säkerhets skull:

ROLIG

Så ska jag se hur rolig min blogg blir idag.

... så jag är lyckligt ovetande som ett litet barn.